31.3.10



Titelförteckning avseende utgivningen på:

Bo Cavefors Bokförlag
Verlag Bo Cavefors
Förlaget Näktergalen
Förlaget Svarta Fanor
1959 - 2005

Observera: i denna förteckning ingår ej Cavefors egna böcker, medverkan i antologier och tidskrifter och tidningar, osv, utgivna på andra förlag.

Den enda absolut kompletta samlingen böcker, tidskrifter (tex gratiskulturtidskriften SANDG. 14, som egentligen borde finnas med i förteckningen nedan...), privateditioner, särtryck, osv, inkluderande ett komplett material av reklam, kataloger, recensioner och andra artiklar. Detta förlagsmaterial samt Cavefors eget material (tidnings- och tidskriftsartiklar, böcker, arkivmaterial, korrektur, bilder/fotografier, brev, dvd, lp, cd, med mera från perioden 1952 till idag), finns vid Lunds universitet, på Universitetsbiblioteket samt vid Språk- och Litteraturcentrum (SoL)

A - B

7 ALGERISKA STUDENTERS VITTNESMÅL OM TORTYREN I FRANKRIKE. 1959.
10 KRING MORDET. Red.: Jan Broberg. 1973.
13 KRING MORDET. Red.: Jan Broberg. Första upplagan. 1966.
13 KRING MORDET. Red.: Jan Broberg. Andra upplagan. 1966.


Adolphson, Olle / Claesson, Stig JAG KAN SJÄLV. 1968.
Adorno, Theodor W. MUSIKSOCIOLOGI. 1976.
AFRIKA BERÄTTAR. Red. Per Wästberg. Första upplagan. 1961.
AFRIKA BERÄTTAR. Red. Per Wästberg. Första upplagan. 1961. DELUPPLAGA till Söderströms, Helsingfors.
AFRIKA BERÄTTAR. Red. Per Wästberg. Andra upplagan. 1961.
AFRIKA BERÄTTAR. Red. Per Wästberg. Tredje förkortade upplagan. 1965.
AFRIKA BERÄTTAR. Red. Per Wästberg. Fjärde utökade upplagan. 1970.
AFRIKA BERETTER. Red. Per Wästberg. Norsk upplaga av Afrika berättar. Nomi Forlag. 1962.
AFRIKA FORTÆLLER. Red. Per Wästberg. Dansk upplaga av Afrika berättar. Vendelkaers forlag. 1962.
AFRIKA. Med många bidrag från Afrika berättar. Danmarks Radio. 1962.
AFRIKKA KERTOO. Red. Per Wästberg. Finsk upplaga av Afrika berättar. Tammi. 1962.
AFRIKANER OM AFRIKA. Red. Anders Ehnmark och Sven Hamrell. 1962.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRUTRO OCH DUBBELMORAL. Första upplagan. 1962.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRUTRO OCH DUBBELMORAL. Andra upplagan. 1962.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRUTRO OCH DUBBELMORAL. Tredje upplagan. 1962.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRUTRO OCH DUBBELMORAL. Fjärde upplagan. 1962.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRUTRO OCH DUBBELMORAL. Femte upplagan. 1963.
[Ahlmark-Michanek, Kristina] VAD VET KRISTINA OM VÄNSKAP? Av Viveka Heyman. Gebers. 1963.
Ahlmark-Michanek, Kristina. DE MYTHE VAN DE MAAGDELIJKHEID. Nederländsk upplaga av Jungfrutro och dubbelmoral. Alpha-boek. 1967.
Ahlmark-Michanek, Kristina. JOMFRUTRO OG DOBELTMORAL. Dansk upplaga av Jungfrutro och dubbelmoral. Fremads Forlag. 1963
Ahlmark-Michanek, Kristina. JUNGFRAUENGLAUBE UND DOPPELMORAL. Tysk upplaga av Jungfrutro och dubbelmoral. Szczesny. 1965.
Alighieri, Dante. RENINGSBERGET. 1978.
Althusser, Louis & Balibar, Étienne. ATT LÄSA KAPITALET. DEL 1. 1970.
Althusser, Louis & Balibar, Étienne. ATT LÄSA KAPITALET. DEL 2. 1970.
Althusser, Louis. FILOSOFI FRÅN EN PROLETÄR KLASSTÅNDPUNKT. 1976.
Althusser, Louis. FÖR MARX. 1968.
Althusser, Louis. LENIN OCH FILOSOFIN. 1969.
Alverfors, Ann-Charlotte. JÖNKÖPING 6. 1975.
Alverfors, Ann-Charlotte. SPARVÖGA. 1976.
Ambjörnsson, Ronny. FLODSÖKARNA. 1969.
Ambjörnsson, Ronny / Elzinga, Aant / Törngren, Anna. TRADITION OCH REVOLUTION. FÖRSTA UPPLAGAN. 1968.
Ambjörnsson, Ronny / Elzinga, Aant. TRADITION OCH REVOLUTION. ANDRA UPPLAGAN. 1969.
Ambjörnsson, Ronny / Elzinga, Aant. TRADITION OCH REVOLUTION. TREDJE UPPLAGAN. 1977.
Amrani, Djamal. VITTNET. DEL I. Publicerad i Clarté nr 4/1960.
Amrani, Djamal. VITTNET. DEL II. Publicerad i Clarté nr 1/1961.
Anderberg, Carl-Olof. HÄN MOT EN LJUDKONST. 1961.

Anderson, Alston. VÄNNER. 1959.
Anderson, Perry. ÖVERGÅNGAR FRÅN ANTIKEN TILL FEODALISMEN. 1977.
Anderson, Perry. DEN ABSOLUTA STATENS UTVECKLING. 1978.
Annerstedt, Jan. MAKTEN ÖVER FORSKNINGEN. 1972.
Annerstedt, Jan / Forssberg, Lars / Henriksson, Sten / Nilsson, Kenneth. DATORER OCH POLITIK. 1970.
Arrupe, Pedro. TROVÄRDIGT VITTNESBÖRD. 1982.
Arp, Hans. FÅGEL OCH SLIPS. 1961.
Arrabal. BREV TILL GENERAL FRANCO, 1976.
Askenazy, Ludvik. DEN STULNA MÅNEN. 1961.
Aspelin, Kurt. TIMON FRÅN ATÉN. 1971.
Asplund, Karl Gustav. LIV OCH KRAFT AV MAJESTÄTET.1976.
ATT ADMINISTRERA FÖR UTVECKLING. ERFARENHETER FRÅN KENYA. Red. av Hydén, Jackson, Okumu. 1972.
Badiou, Alain, BEGREPPET MODELL. 1971.
Barthes, Roland. LITTERATURENS NOLLPUNKT. 1966.
Barthes, Roland. KRITISKA ESSÄER. FÖRSTA UPPLAGAN. 1967.
Barthes, Roland. KRITISKA ESSÄER. ANDRA UPPLAGAN. 1986.
Barthes, Roland. MYTOLOGIER. 1969.
Barthes, Roland. S/Z. 1975.
Bauman, Olle. DEN RÖDA TINKTUREN. 1971.
Beckman, Gunnel. VARFÖR JUST EVA? 1977.
Behan, Brendan. DEN DÖDSDÖMDE. FÖRSTA UPPLAGAN. 1959.
Behan, Brendan. GISSLAN. FÖRSTA UPPLAGAN. 1959.
Behan, Brendan. DEN DÖDSDÖMDE / GISSLAN. ANDRA UPPLAGAN. 1976.
Benedictsson, Victoria. STORA BOKEN. DEL 1. 1978.
[Benedictsson, Victoria. STORA BOKEN. DEL 2. 1982. Utkom på Liber förlag.

Benenson, Peter. ÅSIKTSFÖRFÖLJELSE I ÖST OCH VÄST. 1962.
Bengtzon, Olle. VEM BÄR ANSVAR FÖR BOSTADSKRISEN?. 1962.
Benjamin, Walter. BILD OCH DIALEKTIK. 1969.
Benjamin, Walter. ESSAYER OM BRECHT. 1971.
Benktson, Benkt-Erik. EXISTENS OCH TRO. 1977.

Benktson, Benkt-Erik. EXISTENZ UND GLAUBE. Tysk upplaga av EXISTENS OCH TRO, Kaiser, 1980.
Berglund, Lars. KINESISK KALLIGRAFI. Andra upplagan. 1974. Anm.:Första upplagan utgavs som tidskriftsnummer av Orientaliska studier.
Bergmark, Torsten. KONST, KLASS, KAPITAL. 1969.
Berntson, Lennart. POLITISKA PARTIER OCH SOCIALA KLASSER. 1974.
Bettelheim, Charles. KLASSTRIDERNA I SOVJETUNIONEN 1917-1923. 1975.
Billgren, Ola / Ortman, Peter. DET VITA DJURET. 1977.
Bobrowski, Johannes. LITAUISK MELODI. FÖRSTA UPPLAGAN. 1970.
Bobrowski, Johannes. LITAUISK MELODI. ANDRA UPPLAGAN. 1986.
BOY-BOY. SYDAFRIKANSKA NOVELLER. Red.: Jan Ristarp. 1980. ALDRIG UTGIVEN.

Bouman, Jan C. ÄR DETTA ERT PROBLEM?. 1962.
Bragi, Einar. PILAR AV LJUS. 1976.
Brautigan, Richard. DET AMERIKANSKA HOTELLET. 1976.
Broberg, Jan. MORD FÖR RO SKULL. 1964. Bilaga: reklamlapp från förlaget.
Broberg, Jan. FLYGANDE TIGRAR OCH ÖKENRÅTTOR. 1970.
Broch, Hermann. VERGILII DÖD. 1966.

BROTT OCH SKRATT. Antologi redigerad av Jan Broberg. 1969.
BROTT OCH STRAFF. Antologi redigerad av Nordal Åkerman. 1966.
BRÄNNING OCH BLEKE. Dikter från Färöarna. 1976.
Burroughs, William S. DEN NAKNA LUNCHEN. 1978.
Bächlin, Peter. FILMEN SOM VARA. 197.
Bäckman, Anna-Lisa. SPILLKRÅKA. 1975.
Bäckman, Anna-Lisa. VAD VÄNTAR DU PÅ!. 1975.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA I FOLKHEMMET. FÖRSTA UPPLAGAN. 1974.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA I FOLKHEMMET. ANDRA UPPLAGAN. 1977.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA MED MANIFESTET. FÖRSTA UPPLAGAN. 1975.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA MED MANIFESTET. ANDRA UPPLAGAN. 1977.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA I VELFAERDSSAMFUNDET. Dansk upplaga av Fia i folkhemmet. Gyldendals, 1976.
Bäckman, Anna-Lisa. FIA I FOLKHEMMET. Manus till "television och radio i utbildningen".

Bäckman, Anna-Lisa / Malmström, Åke. VIT ARBETARVARDAG, USA. HIGHLANDTOWN. GILLA OSS ELLER STICK. 1976.
Böll, Heinrich / Staeck, Klaus. DIKTER 7 COLLAGE. 1977.
Börjlind, Rolf. NYA TIDER NYA ÄNGLAR. Bok och kassett i Jiffypåse. 1976.
Börjlind, Rolf. PERSONA NON GRATA. Med LP-skiva.

Böök, Fredrik. KRITISKT BOKSLUT. 1976.
Böök, Fredrik. RESA TILL JERUSALEM VÅREN 1925. 1977.
Böök, Fredrik. RESA KRING SKÅNSKA PARNASSEN. 1977.

C - E

Cabanne, Pierre. DIALOG MED DUCHAMP. 1977.
Capek, Karel. RESAN TILL NORDEN. 1976.
Carlson-Regolo, Margit. BERGSBYN. 1974.
Carlsson, Per / Hult, Marie / Mårtensson, Bo / Sandström, Rolf. UTVECKLING OCH UNDERUTVECKLING I ETIOPIEN. 1970.
Carr, E.H. RYSKA REVOLUTIONEN. DEL 1. 1970.
Carr, E.H. RYSKA REVOLUTIONEN. DEL 2. 1970.
Carr, E.H. RYSKA REVOLUTIONEN. DEL 3. 1970.
Carr, E.H. INDEX TILL RYSKA REVOLUTIONEN DEL 1-3. 1971.
Carr, E.H. MELLAN LENIN OCH STALIN. 1979.
Cavefors, Bo. WARDROBES MOONLIGHT SAGA. 1973.
Cavefors, Bo. BARNSLIGA MEMOARER. 1995.
Cavefors, Bo. VALPEN SOM UNG MAN. 1996.
Christofferson, Birger. DEN MODERNA BOXERN. 1971.
Christofferson, Birger. RESOR I DET SINNLIGA / DEN SISTA SOMMAREN. 1974.
Christofferson, Birger. SLUTET TILLHÖR DIG. 1975.
Christofferson, Birger. SILVERSKÖLDARNAS ÅTERTÅG. 1976.
Christofferson, Birger. FÖRFATTARNAS NATURLÄRA. 1973.
Claesson, Stig. FRÅN NYA VÄRLDEN. FÖRSTA UPPLAGAN. 1961.
Claesson, Stig. BERÄTTELSE FRÅN EUROPA / FRÅN NYA VÄRLDEN. ANDRA UPPLAGAN. 1965.
Claesson, Stig. FRÅN NYA VÄRLDEN. TREDJE UPPLAGAN. 1980.
Claesson, Stig. SUPPORTERN. FÖRSTA UPPLAGAN. 1962.

Claesson, Stig. SUPPORTERN. ANDRA UPPLAGAN. 1971.
Claesson, Stig. SUPPORTERN. TREDJE UPPLAGAN. 1981.
Claesson, Stig. UGNSTEKT GÄDDA. FÖRSTA UPPLAGAN. 1964.
Claesson, Stig. UGNSTEKT GÄDDA. ANDRA UPPLAGAN. 1975.
Claesson, Stig. VÄSTGÖTALAGRET. FÖRSTA UPPLAGAN. 1965.
Claesson, Stig. VÄSTGÖTALAGRET. ANDRA UPPLAGAN. 1969.
Claesson, Stig. DRÅP I HASTIGT MOD. FÖRSTA UPPLAGAN. 1966.
Claesson, Stig. DRÅP I HASTIG MOD. ANDRA UPPLAGAN. 1975.
Claesson, Stig. DÖDEN HETER KONRAD. FÖRSTA UPPLAGAN. 1967.

Claesson, Stig. DÖDEN HETER KONRAD. ANDRA UPPLAGAN. 1971.
Claesson, Stig. 21 BERÄTTELSER. FÖRSTA UPPLAGAN. 1968.
Claesson, Stig. 21 BERÄTTELSER. ANDRA UPPLAGAN. 1975.
Claesson, Stig. BÖNDER. FÖRSTA UPPLAGAN. 1963.
Claesson, Stig. BÖNDER. ANDRA UPPLAGAN. 1969.
Claesson, Stig. BÖNDER. TREDJE UPPLAGAN. 1982.
Cohen, Leonhard. SEXTON SÅNGER. 1977.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 1. Första upplagan. 1969.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 1. Andra upplagan. 1971.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 1. Tredje upplagan. 1975.
Cornforth. Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 2. Första upplagan 1969.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 2. Andra upplagan. 1971.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 3. Första upplagan. 1969.
Cornforth, Maurice. MARXISMENS FILOSOFI. DEL 3. Andra upplagan. 1971.
Croissant, Klaus. ERKLÄRUNG AUF DEM PROZESS IN STAMMHEIM. Cavefors/Dokumente. 1978.
Dahl, Roald. DEN FANTASTISKA RÄVEN. 1976.
Dahl, Roald. KALLE OCH CHOKLADFABRIKEN. 1976.
Dahlkvist, Mats. ATT STUDERA KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. AVHANDLINGSUPPLAGAN (655 s.) Bil. Disputationsmeddelande.
Dahlkvist, Mats. ATT STUDERA KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. BOKHANDELSUPPLAGAN ( 604 s.)
Dahlquist-Ljungberg, Ann Margret. INSEKT MOT LJUSET. 1962.
Dahlström, Sture. GÖKMANNEN. 1975.
Dahlström, Sture. DEN GALOPPERANDE SVENSKEN. 1977.
Dahmer, Helmut. PSYKOANALYS SOM SAMHÄLLSVETENSKAP. 197.
Dale, Erling Lars. INLEDNING TILL DIALEKTISK PEDAGOGIK/PEDAGOGISK KRITIK. 1975.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 1. Första upplagan. 1961.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 1. Andra upplagan(pocket). 1969.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 2. Första upplagan. 1962.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 2. Andra upplagan(pocket). 1969.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 1 & 2. Tredje upplagan. 1975.
Dalí, Salvador. SALVADOR DALIS HEMLIGA LIV. DEL 1 & 2. Fjärde upplagan (specialupplaga för realisation!). 1978.
Darien, Georges. TJUVEN. Första upplagan. 1976.
Darien, Georges. TJUVEN. Andra upplagan (Förlaget Näktergalen). 1986.
Davezies, Robert. FRONTEN. DOKUMENT FRÅN KRIGET I ALGERIET. 1960.
Davies, Idris. VREDENS SOMMAR. 1978.
de Caussade, Jean-Pierre. ÖVERLÅTELSEN ÅT GUDS FÖRSYN. 1984.
Delaney, Shelagh. DOFT AV HONUNG. Första upplagan. 1959.
Delaney, Shelagh. DOFT AV HONUNG. Andra upplagan. 1976.
Dencik, Peter / Herlitz, Lars / Lundvall, Bengt-Åke. MARXISMENS POLITISKA EKONOMI. EN INTRODUKTION. Första upplagan. 1969.
Dencik, Peter / Herlitz, Lars / Lundvall, Bengt-Åke. MARXISMENS POLITISKA EKONOMI. EN INTRODUKTION. Femte upplagan.1977.
Dencik, Peter / Herlitz, Lars / Lundvall, Bengt-Åke. MARXISMENS POLITISKA EKONOMI. EN INTRODUKTION. Sjätte upplagan. 1978.
Dennis, Nigel. LEK MED IDENTITETER. 1960.
DET GÄLLER REALISMEN. LUKACS/BRECHT. En 30-talsdebatt rekonstruerad av Lars Bjurman. 1975.
Diderichsen, Agnete / Jensen, Jesper / Berg Nielsen, Allan. OM PSYKOLOGI. 1974.
DIE EXERZITIEN DES IGNATIUS. 1983.
Diesen, Christian. DJURIDIK. 1969.
Domhoff, G. William. VEM STYR USA? 1970.
DIKTER OM FRIHET.TILL SYDAFRIKAS FOLK. 1978.
Diop, Birago. AMADOU KOUMBAS BERÄTTELSER. 1979.
Ducasse, Isidore. Greve Lautréamont. MALDORORS SÅNGER. 1972.
Ducasse, Isidore. Greve Lautréamont. MALDORORS SÅNGER. Bibliofilupplaga om 50 ex. 1972.
Dylan, Bob. SÅNGER I URVAL… 1975.
Ekelund, Wilhelm. ESSAYER OCH MEDITATIONER. 1978.
Eco, Umberto. DEN FRÅNVARANDE STRUKTUREN. 1971.

Edgardh, Bertil. CH'IN KVARTETEN. 1963.
Edgardh, Bertil. HOC EST. 1966.
Edgardh, Bertil. AIRY TALES. 1971.
Edquist, Charles. TEKNIK, SAMHÄLLE OCH ENERGI. 1977.
Ehnmark, Anders / Wästberg, Per. ANGOLA/MOZAMBIQUE. 1962.
Ehnmark, Anders /Wästberg, Per. ANGOLA AND MOZAMBIQUE. Engelsk upplaga 1963.
EIGHT SWEDISH POETS. ANDRA UPPLAGAN AV SEVEN SWEDISH POETS (se denna). 1969.
Ekman, Hans-Göran. HUMOR, GROTESK OCH PIKARESK. 1975.
Ekstrand, Johannes G. (pseud. för Olle Holmberg). SOTARPOJKEN OCH PRINSESSAN. 1964.
ELEMENTÄRA TANKAR. 1968.
Elggren, Leif. HINNOR / KYSSAR / ALIBI. Blyertsteckningar. 1976.
Elggren, Leif. NERVSYSTEM. 1976.

Elmquist, Anders Leopold / Ramsby, Åge. MEN MÄN DÅ… 1978.
Elmquist, Anders Leopold / Ramsby, Åge. …MEN HVAD SÅ MED MAENDENE? Dansk upplaga 1978(?).
Eneroth, Bo. OTROHETENS MANIFEST. 1976.
Eneroth, Bo. VARDAGSLIV. 1977.
Engdahl, Per. FRIBYTARE I FOLKHEMMET. 1979.

Engström, Kenneth. STENAR SKÖRA AV SOL. 1977.
Enomiya-Lassalle, Hugo M. MÄNNISKANS FRAMTID? 1983.
Eriks, Gustaf Rune. LINDANSARENS VÄG. 1965.
Eriks, Gustaf Rune. STÄDER OCH SKEENDEN. 1969.
Eriks, Gustaf Rune. DET NÄRA OCH DET FJÄRRAN. 1973.
ETIK, POLITIK, REVOLUTION. VOL.1. Red. Giuliano Pontara. 1971.
ETIK, POLITIK, REVOLUTION. VOL.2. Red. Giuliano Pontara. 1971.

F - I

Fadeev, Aleksandr. FÖRINTELSE. 1971.
Fagerström, Allan. TRO MIG. 1978.
Falck, Peter. REPLIKER. 1978.
Falkman, Kaj. KURIRSÄCKEN. HANDBOJA OCH FÄRDBILJETT. 1972.
Falkman, Kaj. ROBOTEN OCH MENINGEN. 1974.
Falkman, Kaj. ROBOTS AND MEANING. Manuskript till översättning till engelska av ROBOTEN OCH MENINGEN.
FANTASTIKA. Lars Bjurman/Ragnar von Holten. FÖRSTA UPPLAGAN. 1964.
FANTASTIKA. Lars Bjurman/Ragnar von Holten. ANDRA UPPLAGAN. 1974.
Ferlinghetti, Lawrence. SJÄLENS CIRCUS. 1976.
Fernbach, David. MARX OCH POLITIKEN: TEORI OCH PRAKTIK. 1977.
Fichant, Michel / Pécheuz, Michel. OM VETENSKAPERNAS HISTORIA. 1971.
Fienburgh, Wilfred. I STÄLLET FÖR KÄRLEK. 1960.
Forssell, Lars. TEATER. VOL. I. 1977.
Forssell, Lars. TEATER. VOL. II. 1977.
Forssell, Lars. HAREN OCH VRÅKEN. 1978.
Forser, Tomas / Tjäder, Per Arne. TREDJE STÅNDPUNKTEN. 1972.
Foucault, Michel. VETANDETS ARKEOLOGI. 1972.
Frank, André Gunder. KAPITALISM OCH UNDERUTVECKLING I LATINAMERIKA. FÖRSTA UPPLAGAN. 1970.
Frank, André Gunder. KAPITALISM OCH UNDERUTVECKLING I LATINAMERIKA. ANDRA UPPLAGAN. 1977.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. FÖRSTA UPPLAGAN. 1962.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. ANDRA UPPLAGAN. 1963.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. TREDJE UPPLAGAN. 1966.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. FJÄRDE UTÖKADE UPPLAGAN. 1969.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. FEMTE UTÖKADE UPPLAGAN. 1972.
Fredriksson, Gunnar. DET POLITISKA SPRÅKET. FEMTE UTÖKADE UPPLAGAN, ANDRA TRYCKNINGEN. 1974.
Fredriksson, Ingrid / Themptander, Christer. AMERIKANA. I ODJURETS BUK. 1976.
FRÅN SKP TILL VPK. Antologi redigerad av Sven E. Olsson. 1976.
Furhoff, Lars. KOMMUNAL SKENDEMOKRATI? 1961.
Furhoff, Lars. MAKTEN ÖVER MEDIERNA. 1974.
Fylkeson, Eric. MASKINERNA SKA DÖ. 1974.

- " - . Stencilerad utgåva producerad av författaren, innan den tryckta versionen färdigställdes.
Fylkeson, Eric. DANDY. 1975. BLANKT OMSLAG.

- " - . MATT OMSLAG.
Fylkeson, Eric. SKULD. 1978.
Fylkeson, Eric / Söder, Per-Eric / Öijer, Bruno K. MOT ALLA ODDS. 1977.
Fylkeson, Eric. AVBÖN. 1978.
Fylkeson, Eric (red.). UTAN TITEL. Holger Carlsson Bellman / Paul Fried / Gunnar Lundkvist / Anders Norell. 1976
Gaines, Ernest J. MISS JANE PITTMANS SJÄLVBIOGRAFI. 1975.
Gaines, Ernest J. EN LÅNG DAG I NOVEMBER. 1976.
Gobetti, Ada. PARTISANDAGBOK. 1981.
Gontjarov, Ivan. BRÅDDJUPET. 1977.
Gorey, Edward. GIFTSKÅPET. 3 TITLAR I BOX / DET OLYCKLIGA BARNET, VÄSTRA FLYGELN, KLUMPERUMP. 1965.
Gorz, André. FÖRRÄDAREN. 1969.
de Graaf, Frederik. SAME ÄTNAM. 1974.
Gramsci, Antonio. EN KOLLEKTIV INTELLEKTUELL. 1967.
Granlid, Hans. HENRY MILLERS MOTSÄGELSER. 1969.
Grate, Erik. BARBARISKA LANDSKAP. 1976.
Gredell, Gunnar E. TRÄDET I KRONANS STAM. 1974.

Guevara, Ernesto Che. GERILLAKRIG. 1968.
Gummesson, Ola / Johansson, Bengt A.W. FOLKSTYRETS VILLKOR. 1963.
Gunnarson, Gunnar. DIKTEN OCH DEMONERNA. 1969.
Gunnarson, Gunnar. GEORG LUKACS. 1969.
Gunnarson, Gunnar. PARISKOMMUNEN 1871. 1971.
Guttorp, Peter / Löfström, Tomas. PRESIDENT DE HUSLUND. 1978.
Hagberg, Hilding. RÖD BOK OM SVART TID. 1966.
Hagberg, Hilding. I MARX-LENINS ANDA. 1968.
Hedin, Benkt-Erik. SOM ANSIKTEN LANDSKAP. 1961.
Hedin, Benkt-Erik. BROTTYTOR. Hft. 1963.
Hedin, Benkt-Erik. BROTTYTOR. Inb. Numrerad upplaga. Med origInallinoleumsnitt av Richard Kjöllerström. 1963.
Hedin, Benkt-Erik. SPÅR. 1963.
Hedin, Benkt-Erik. EFTER TYSTNAD. 1971.
Hedin, Benkt-Erik. TILLSAMMANS. 17 ENKLA DIKTER. Stencil.
Hedin, Benkt-Erik. DIKTER TILLSAMMANS. Första upplagan. 1972.
Hedin, Benkt-Erik. DIKTER TILLSAMMANS. Andra upplagan. 1973.
Hedin, Benkt-Erik. DIKTER TILLSAMMANS. Tredje upplagan. 1975.
Hedin, Benkt-Erik. DIKTER TILLSAMMANS. Fjärde upplagan 1980.
Hedin, Benkt-Erik. DIKT VI HAR SAMMEN. Norsk upplaga. Tiden norsk forlag. 1975.
Hedin, Benkt-Erik. FAELLES DIGTE. Dansk upplaga. Borgen. 1973.
Hedin, Benkt-Erik. VI OCH VÅR VÄRLD. TEXTER TILL DIKTER PÅ TECKENSPRÅK. ?????
Hedin, Benkt-Erik. DIKT. Särtryck ur ILLUSTRATION (Sune Nordgren). Numrerad upplaga. 1976.
Hedin, Benkt-Erik. JAG MÅSTE TALA TYDLIGT. 1975.
Hedin, Benkt-Erik. KÄRLEKSFÖRKLARINGAR. 1978.
Hedvall, Anders. DAGBOK FRÅN DANMARK. 1969.
Heinesen, Jens Pauli. VÅGORNA RULLAR MOT STRANDEN. 1975.
Hellquist, Laila. HERR P:S KÄRLEK. 1974.
Henningsson, Ronney. FÅGLAR MED ELLER UTAN. 1967.
Henningsson, Ronney. TILLSAMMANS ÄR VI INTE. 1974.
Henrikson, Thomas. ROMANTIK OCH MARXISM. 1971.
Henschen, Helena / Ohrlander, Gunnar / Tjernberg, Ove. N.J.A. Första upplagan. 1969.
Henschen, Helena / Ohrlander, Gunnar / Tjernberg, Ove. N.J.A. Andra upplagan. 1969. Bilaga: Program till "Nils Johan Andersson", NJA-pjäsen. Dramaten Lilla scenen.
Henschen, Helena / Ohrlander, Gunnar / Tjernberg, Ove. PROTESTSTÜCKE. Volk und Welt, Berlin. 1972.
Henschen, Helena / Ohrlander, Gunnar / Tjernberg, Ove. EL MODELO SUECO DE LA EXPLOTACION. Grijalbo, Barcelona. 1976.
Henschen, Helena / Ohrlander, Gunnar / Tjernberg, Ove. NJAGRUPPEN. HÖR UPP ALLT FOLK. LP-skiva.
Hermelin, Eric. PERSISKA ANTOLOGIN. Första upplagan. 1976.
Hermelin, Eric. PERSISKA ANTOLOGIN. Andra upplagan (Förlaget Näktergalen). 1986.
Hertz, Anselm. DOMINIKUS OCH DOMINIKANERNA. 1982.
Heyman, Viveka (Övers.) JESAJAS BOK. 1977.
Heyman, Viveka (Övers.) SAMULES BOK. 1977.
Hillersberg, Lars. FÖRSTA ANDRA TREDJE. 1976.

Hillersberg, Lars. RYSKA REVOLUTIONEN. 1977.
Holan, Vladimir. NATT MED HAMLET. 1969.
Holan, Vladimir. DRÖMMEN. 1970.
Holm, Hans Axel. SVENSKA BILDER. 1963.
Holm, Ingvar / Hagnell, Viveka / Rasch, Jane. KULTUR MODELL HOLSTEBRO. 1976.
Holm, Ingvar. ROMAN BLIR FILM. 1975.
Holmes, John Clellon. HORNET. Hft. 1961.
Holmes, John Clellon. HORNET. Inb. 1961.
von Holten, Ragnar. JOLIFANTO BAMBLA. 1976.
Von Holten, Ragnar.JOLIFANTO BAMBLA. Med signerad ill. av Bernard Child. 1976.
Hudson, Stephen. TONY. 1960.
Hultén, Britt. KULTURTIDSKRIFTER PÅ 30-TALET. 1977.
Hydén, Göran. POLITIK OCH SAMHÄLLE I AFRIKA. Första upplagan. 1967.
Hydén, Göran. POLITIK OCH SAMHÄLLE I AFRIKA. Andra upplagan. 1969.
Hydén, Göran. POLITIK OCH SAMHÄLLE I AFRIKA. Tredje upplagan. 1972.
Hydén, Göran. SOCIALISM OCH SAMHÄLLSUTVECKLING I TANZANIA. 1972.
Hännestrand, Bo. ETT SVENSKT CAMELOT? PROTESTERANDE GRUPPER OCH MILITÄR FORSKNING. 1974.
Iliste, Ivo. LERGODS. 1975.
ILLUSTRATION. BERTIL LUNDBERG. 1974.
ILLUSTRATION. SUNE NORDGREN. 1976.
IMPERIALISM OCH MULTINATIONELLA FÖRETAG. Red. Kent Lindkvist. 1977.
Ingarden, Roman. DET LITTERÄRA KONSTVERKET. 1976.

J - M

Jalava, Antti. MATTI. Första upplagan. 1974.
Jalava, Antti. MATTI. Andra upplagan. 1975.
Jalava, Antti. MATTI. Dansk upplaga. Gyldendal. 1978.
James, Henry. AMERIKANEN. Första upplagan. 1960.
James, Henry. AMERIKANEN. Andra upplagan. 1979.
Jarry, Alfred. KUNG UBU. 1963.
Jensen, Jørgen Pauli. DE FORFULGTES PSYKOLOGI. OM PSYKOLOGISK TORTUR… 1978.
Johannesson, Sture. S.K.O. 1975.

Johannesson, Sture. AFFISCH till S.K.O. 1975.
Johanson, Kjell E. FASCISM, NAZISM, RASISM. 1966.
Johanson, Kjell E. METODER OCH MÅLSÄTTNING I UNGDOMSARBETET. 1967.
Johanson, Kjell E. PROBLEM I TONÅREN. 1968.
Johanson, Kjell E. GEMENSKAP ELLER SOCIAL UTSTÖTNING? 1971.
Johanson, Kjell E. UNGDOM, FRITID, KULTUR. 1976.
Johansson, Gustav. SÄPOMETODER, TJALLARE OCH MYTOMANER. 1968.
Johansson, Gustav. SVENSKA FOLKETS UNDANGÖMDA ÖDEN. 1969.

Johnson, Linnéa / Johnson, Molly / Forselius, Tilda Maria. MORMORSBOKEN. 1977.
JORDEN OCH DÖDEN. ITALIENSK LYRIK. Övers. Estrid Tenggren. 1961.
Josephson, Ernst. SVARTA ROSOR. Fascimilupplaga. 1977.
Jünger, Ernst. DAGBÖCKER FRÅN TYSKLAND OCH FRANKRIKE UNDER KRIG OCH OCKUPATION. 1975.
Jünger, Ernst. PÅ MARMORKLIPPORNA. 1976.
Jünger, Ernst. PSYKONAUTERNA. RUS OCH DROGER. 1978.
Jünger, Ernst. EUMESWIL. 1981.
JÄMLIKHETSMYT OCH KLASSAMHÄLLE. Antologi. Första upplagan. 1976.
JÄMLIKHETSMYT OCH KLASSAMHÄLLE. Antologi. Andra upplagan. 1977.
Järv, Harry. DIE KAFKA-LITERATUR. 1960. Bil.:H.J.60; Reklamlapp för boken.
Järv, Harry. KLASSISK HORISONT. Första upplagan. 1960.
Järv, Harry. KLASSISK HORISONT. Andra upplagan. 1970.
Järv, Harry. VARAKTIGARE ÄN KOPPAR. 1962.
Järv, Harry. LÄSARMEKANISMER. 1971.

Järv, Harry (red.) DEN SERIÖSE KONSTNÄREN. 1969.
Järv, Harry. FRIHET, JÄMLIKHET, KONSTNÄRSKAP. 1974.
Järv, Harry. DEN "GODA TVÅANS" PARADOX. 1981.
Järv, Harry. KONST ÄR KVALITET. 1979.
Järv, Harry. ENFALD ELLER MÅNGFALD. 1982. Inbundet korrekturexemplar. Efter förlagets konkurs utkom boken på annat förlag. Detta är det enda exemplaret med denna förlagsbeteckning.
Kalecki, Michal. TILLVÄXT OCH STAGNATION. 1975.
KAPITALISM OCH UTVECKLING I AFRIKA. DEL 1. Red. Rolf Gustavsson. 1971.
KAPITALISM OCH UTVECKLING I AFRIKA. DEL 2. Red. Rolf Gustavsson. 1971.
Karahka, Urpu-Liisa. JAGET OCH ISMERNA. STUDIER I PÄR LAGERKVISTS ESTETISKA TEORI OCH LYRISKA PRAKTIK T.O.M. 1916. 1978.
Kim Il Sung. VALDA VERK. V 1968-1970. 1974.
Kim Il Sung. FÖR EN FREDLIG… 1974.
Kim Il Sung. JUCHEIDÉN OCH DESS LYSANDE SEGRAR. 1975.
Kim Il Sung. LITTERATURENS OCH KONSTENS… 1975.
Kim Il Sung. SVAR PÅ FRÅGOR… 1975.
Kim Il Sung. OM STRATEGIN FÖR KAMPEN… 1976.
Kim Il Sung. TAL VID BESÖK I UTLANDET. 1977.
Kim Il Sung. OM JUCHE I VÅR REVOLUTION. 1977.
Kim Il Sung. LÅT OSS RADIKALT… 1979.
Kjellgren, Thomas / Nordgren, Sune. UTMARKER. 1973.

Kjellgren, Thomas. SANKT ADOLF OCH TYSTNADEN. 1975. Bil.:3 st vykort med bilder av Wölfli.
Knutsson, Inge. MORGONEN TALAR HAVETS SPRÅK. 1977.
KONKRET. Tidskrift. Nr. 1, mars 1967.

KONSTEN ATT VÄCKA FÖRARGELSE. Red, Ingemar Hedenius. Första upplagan. 1964.
KONSTEN ATT VÄCKA FÖRARGELSE. Red. Ingemar Hedenius. Andra upplagan. 1964.
DET KRÖKTE RUMMET. Red. Nordal Åkerman. 1966.
Kunicki, Jan. DET ÄR ENKELT ATT LEVA. 1977.
KVINNAN OCH REVOLUTIONEN. Red.: Folke Schimanski. 1972.
Köllerström, Richard. PROCESSION. 1961.
Lager, Fritjof. BERLINMUREN. 1968.
Larsson, Mona / Petersen, Anders / Lindberg, Stefan. EN DAG PÅ CIRCUS. 1976.
Langhoff, Wolfgang. SOLDATERNA PÅ HEDEN. 1977.
Lawrence, D.H. STUDIER I KLASSISK AMERIKANSK LITTERATUR. 1964.
Laye, Camara. SVART BARN. 1976.
Leavis, F.R. ESSÄER. 1966.
Leckius, Ingemar. DET BRANTA SPÅRET. 1977.
Lee, Laurie. CIDER MED ROSIE. Häftad. 1961.
Lee, Laurie. CIDER MED ROSIE. Inbunden. 1961.
Lee, Laurie. CIDER MED ROSIE. Pocketupplaga. 1970.
Lee, Laurie. CIDER MED ROSIE, Stor-Stil-Bok 1973.
Lee, Laurie. CIDER MED ROSIE. En Bok För Alla. 1977.
Lee, Laurie. JAG GICK MIG UT I VÄRLDEN EN SOMMARMORGON. 1970.

Lee, Laurie. JAG GICK MIG UT I VÄRLDEN EN SOMMARMORGON. Pocketupplaga. 1974.
Lee, Laurie. JAN KAN INTE STANNA LÄNGE. 1976.
Lefebvre, Henri. MARXISMEN. 1969.
Legum, Colin. PAN-AFRIKANISMEN. 1963.
Lehtonen, Joel. PUKINOTKO. 1973.
Lenin, V.I. IMPERIALISMEN SOM KAPITALISMENS HÖGSTA STADIUM. 1969.
Lenin, V.I. LENINS KAMP MOT "EKONOMISTERNA". 1970.
Lévi-Strauss, Claude. …OCH STRUKTURALISTERNA. 1969.
Liedman, Sven-Eric. MOTSATSERNAS SPEL. VOLYM 1. 1977.
Liedman, Sven-Eric. MOTSATSERNAS SPEL. VOLYM 2. 1977.
Lies, Lothar. MÄNSKLIGT LIV. KRISTEN TRO. 1982.
Lindahl, Per-Erik. "ÅNGESTHJULETS SVÄNGNINGAR". EN BIOGRAFI OM ERIC HERMELIN. 1976.
LINJER I NORDISK PROSA 1965-75. SVERIGE. Red. Kjerstin Norén. 1977.
LINJER I NORDISK PROSA 1965-75. DANMARK. Red. Peter Madsen. 1977.
LINJER I DANSK PROSA. Red. Peter Madsen. Dansk upplaga. UniPax. 1977.
LINJER I NORDISK PROSA. NORGE. Red. Helge Rønning. 1977.
LINJER I NORSK PROSA. Red. Helge Rønning. Norsk upplaga. UniPax. 1977.
Ljunglöf Lennart. MAKTSPEL I ÖSTEUROPA. 1968.
Lowen, Alexander. KÄRLEK & ORGASM. 1979.
Lu hsun. DEN SANNA HISTORIEN OM AH Q OCH ANDRA BERÄTTELSER. Första upplagan. 1964.
Lu Hsun. DEN SANNA HISTORIEN OM AH Q OCH ANDRA BERÄTTELSER. Andra upplagan. 1972.
Lu Hsun. DEN SANNA HISTORIEN OM AH Q OCH ANDRA BERÄTTELSER. Stor-Stil-Upplaga. 1973.
Lu Hsün. I DE MATTA SPÅREN AV BLOD. ESSÄER OCH PROSASTYCKEN 1918-36. 1978.

Lúdviksson, Vésteinn. JOHANNAS EFTERTANKAR. 1975.
Lukács, Georg. HISTORIA OCH KLASSMEDVETANDE. Första upplagan. 1968.
Lukács, Georg. HISTORIA OCH KLASSMEDVETANDE. Andra upplagan. 1971.
Lundin, Bo. SALONGSBÖDLARNA. 1971.
Lundin, Gunnar / Olsson, Jan. REGISSÖRENS ROLLER. SAMTAL MED ALF SJÖBERG. 1976.
Lundius, Jan. ALFIO SCANDURA. 197.
Lundkvist, Gunnar. VÄRLDEN INTRESSERAR MIG INTE. 1977.
Luxemburg, Rosa. JAG VAR, JAG ÄR, JAG BLIR. 1966.
Lönnroth, Lars. LITTERATURFORSKNINGENS DILEMMA. Första upplagan. 1961.
Lönnroth, Lars. LITTERATURFORSKNINGENS DILEMMA. Andra upplagan. 1962.
Maas, Utz. BERUFSVERBOT - FÖRFÖLJELSEN AV VÄNSTERN I VÄSTTYSKLAND OCH VÄSTBERLIN. 1976.
Magdoff, Harry. IMPERIALISMENS POLITISKA EKONOMI. 1969.
Mallarmé, Stéphane. EN FAUNS EFTERMIDDAG. Specialupplaga för Bibliotekstjänst (blått omslag). 1975.
Mallarmé, Stéphane. EN FAUNS EFTERMIDDAG. Privatupplaga (grönt omslag). 1975.
Man Ray. SJÄLVPORTRÄTT. 1976.
Mandel, Ernest. INLEDNING TILL MARXISMENS EKONOMISKA TEORI. Andra upplagan. 1968. (Första upplagan utgavs av Zenit.)
Mandel, Ernest- INLEDNING TILL MARXISMENS EKONOMISKA TEORI. Tredje upplagan. 1969.
Mandel, Ernest. INLEDNING TILL MARXISMENS EKONOMISKA TEORI. Fjärde upplagan. 1974. (Femte, sjätte och sjunde upplagorna överensstämmer med fjärde upplagan.)
Mandel, Ernest. INLEDNING TILL MARXISMENS EKONOMISKA TEORI. Åttonde upplagan. 1978.
Mao Tse-tung. MILITÄRPOLITISKA SKRIFTER. DEL I & DEL II. I box. Första upplagan. 1965.
Mao Tse-tung. MILITÄRPOLITISKA SKRIFTER. DEL I. Andra upplagan. 1969.
Mao Tse-tung. MILITÄRPOLITISKA SKRIFTER. DEL II. Andra upplagan. 1969.
Mao Tse-tung. MILITÄRPOLITISKA SKRIFTER DEL I & DEL II. I 1 band. Tredje upplagan. 1977.
Martini, Carlo Maria. DIE BEKENNTNISSE DES HEILIGEN PAULUS. BETRACHTUNGEN. 1983.
Martini, Carlo Maria. ICH MACHE EUCH ZU MENSCHENFISCHERN. 1984.
Martini, Carlo Maria. MEIN VOLK, ZIEH HINAUS AUS ÄGYPTEN. 1984.
Marx, Karl. KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. Första upplagan. 1969. Bil.: Reklamlapp.
Marx, Karl. KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. Andra upplagan. 1970.
Marx, Karl. KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. Tredje upplagan. 1974.
Marx, Karl. KAPITALET. FÖRSTA BOKEN. SÄRTRYCK FEMTE KAPITLET. 1977(?)
Marx, Karl. KAPITALET. ANDRA BOKEN. 1971.
Marx, Karl. KAPITALET. TREDJE BOKEN. Första upplagan. 1973.
Marx. Karl- KAPITALET. TREDJE BOKEN. Andra upplagan. 1978.
Marx, Karl. SKRIFTER I URVAL. EKONOMISKA SKRIFTER. 1975.
Marx, Karl. SKRIFTER I URVAL. FILOSOFISKA SKRIFTER. 1977.
Marx, Karl. OM FÖRKAPITALISTISKA PRODUKTIONSSÄTT. 1970.
MARXISTISK STATSTEORI. Red. Lennart Berntson. 1978.
Mats B. (Rindeskär). VET SNUT HUT? VETT SNUTT HUTT! 1973.

Mats B. (Rindeskär). FÖR EN IDÉBASERAD KONST. 1975.
Matthews, James. AZIKWELWA. 1962.

Matthews, James. MARY, BILLY, CYRIL, JOHN OCH JOSEPH. 1963.
Mattsson, Gunnar. BLOTT SVERIGE SVENSKA KRUSBÄR HAR. 1963.
MED TANKE PÅ TECKEN. Red.: Agnete Hjorth. 1974.
Meinhof, Ulrike. ULRIKE MEINHOFS FÖRBJUDNA TÄNKESÄTT. 1976.
MENINGAR OM MORD. Red.: Jan Broberg. 1968.
Millroth, Thomas. MAKTENS PYRAMIDER OCH ANNAT OM KONST OCH MUSIK. 1976.
Millroth, Thomas. RUM UTAN FILIAL. "1947 ÅRS MÄN". 1977.
MODERN AMERIKANSK PROSA. Red.: Jan Broberg. 1968.
MUSIK OCH SAMHÄLLE. Red. Olle Berggren. 1977.
MÄNNISKANS SAMHÄLLELIGA VARA. MARXISTISK FORSKNINGSTEORI I HUMANISTISK FORSKNING. Red.: Kjerstin Norén. 1973.
MÖTEN MED UTLÄNDSKA FÖRFATTARE. Red.: Jan Broberg. 1970.

N - R

Nash, Jørgen. REBELLEN I VÅRT RÖDA BLOD. 1976.
Nash, Jørgen. GALGFÅGELN. 1977.
Nee, Victor / Collier, John. KULTURREVOLUTIONEN VID KINAS UNIVERSITET.1970.
Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL I. Första upplagan. 1970.
Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL I. Andra upplagan. 1971.
Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL II. Första upplagan. 1971.
Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL II. Andra upplagan. 1971.
Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL I & DEL II. Tredje upplagan. Inbundna i 1 band. 1971.

Neruda, Pablo. CANTO GENERAL DEL I & DEL II. Fjärde upplagan. Inbundna i 1 band. "Nobelprisupplaga".1976.
Neuberg, A. (Ho Chi Minh, Michail Tuchatjevskij, mfl). DET VÄPNADE UPPRORET. 1971.
Ngugi Wa Thiong'o. EN BLOMMA AV BLOD. 1981.

Nguyen Du. KIM OCH KIEU. EN BERÄTTELSE FRÅN DET GAMLA VIET NAM. 1969.
Nietzsche, Friedrich. SÅLUNDA TALADE ZARATHUSTRA / SJU ENSAMHETER. 1970.
Nietzsche, Friedrich. ANTIKRIST / HAMMAREN TALAR.1971.
Nikitin, Afanasij. RESAN BORTOM DE TRE HAVEN 1466-1472. 1961.

Nilsson, Lena. VATTENORM. 1967.
Nilsson, Nic. BUSARNA I LEKPLATSDEBATTEN: TEKNIKER, POLITIKER, MAMMOR! 1970.
Nilsson, Sten Åke. HILLEFANTEN. 197.
Nizan, Paul. VAKTHUNDARNA. 1968.
Nordgren, Mann / Marnoto, Mario. SUNE - KONSTNÄR I SVERIGE. 1979.
Nordgren, Sune. Med dikter av Thomas Kjellgren. COLLAGE. 1977.

Nordgren, Sune / Kjellgren, Thomas. INHEMSK RESA. 1972.
Norén, Kjerstin. JAG DÖR AV FRIHET. 1979.
Norman, Frank. PANG I BYGGET. 1960.
Norman, Frank. ÄVENTYR I SOHO. 1961.
Nylinder, Åke. BLINDGÅNGARE. 1969.
Nässil, Bo. GULDKATTEN. Häftad. 1962.
Nässil, Bo. GULDKATTEN. Inbunden. 1962.
Nässil, Bo. GITARREN. 1963.
Nässil, Bo. (Pseudonym: Bo Solhag). EN SVENSK-DANSK KÄRLEKSHISTORIA. 1971.
OCH SKUGGORNA BLIR LÄNGRE. EN ANTOLOGI FRÅN KRIGETS POLEN. Red.:Helena Zymler-Svantesson. 1972.
Odebrant, Per / Ohlsson, Joel. FÄHUNDARNA. EN KRIMINALROMAN. 1977.
Odebrant, Per / Ohlsson, Joel. KJØTTHUENE. EN KRIMINALROMAN. Norsk upplaga. Novus Forlag. 1980.
Odebrant, Per / Ohlsson, Joel. FÅRSKALLARNA. EN KRIMINALROMAN. 1977.
Odebrant, Per / Ohlsson, Joel. PAPPSKALLENE. EN KRIMINALROMAN. Norsk upplaga. Novus Forlag, 1980.
Ohrlander, Gunnar. TAGES LILLA LJUSBLÅ ELLER DR. GORMANDER I MAKTSPELET. 1968. Bil.: Insticksskylt för bokhandeln.
ORD FRÅN ETT UTSKÄR. SJU ISLÄNDSKA LYRISKA MODERNISTER. 1974.
Orrje, Olle. TJUVSTART. 1975.

Orrje, Olle. FRASGÖRDELN. 1976.
Orrje, Olle. STJÄRNSPJÄLLET. 1979.

Ortman, Peter - se: Billgren, Ola
Orwell, George. ESSÄER. Första upplagan. 1963.
Orwell, George. ESSÄER. Andra upplagan. 1970.
Ousmane, Sembene. O LAND, MITT VACKRA FOLK. 1975.
Ousmane, Sembene. GUDS TRÄBITAR. 1978.
Palme, Jacob. VARNING FÖR MRA. 1962.
Palme, Jacob. MRA - MIKÄ SE ON? Finsk upplaga. Tammi. 1963.
Papakongos, Kostis. VÅGOR KRING RHODOS. 1969.
Pasolini, Pier Paolo. VITTNET. KULTURPOLITISKA OCH FILMTEORETISKA ESSÄER. 1979.
PATAFYSISK ANTOLOGI. Red.: Claes Hylinger. 1973. Upplaga avsedd för Sverige.
PATAFYSISK ANTOLOGI. Red.: Claes Hylinger. 1973. Svensk inlaga men med vitt omslag med blå text samt guld avsedd för franska Patafysiska Sällskapets ordinarie medlemmar.
PATAFYSISK ANTOLOGI. Red.: Claes Hylinger. 1973. Svensk inlaga med silverfärgat omslag med blå text samt guld avsedd för franska Patafysiska Sällskapets styrelse.
PAULUS, mailtidskrift, 14 nr 2003-2005.

Percival. HORISONTESSÄER. 1969.
Percival. TEMA PÅ TIDEN. 1971. Med RÖD ryggtext.
Percival. TEMA PÅ TIDEN. 1971. Med SVART ryggtext.
Percival. TEMA PÅ TIDEN. 1971. Inbunden upplaga.

Persson, Ola. PLOCKA EN BLOMMANDE CADILLAC! USA-DIKTER. 1975.
Petterson, Berndt. I PÅSEN. 1965.

Petterson, Berndt. FFFINT SOM SNUS. Affisch. 1968.
Poulantzas, Nicos. DIKTATURERNAS KRIS. PORTUGAL, GREKLAND, SPANIEN. 1977.
Pound, Ezra. ABC FÖR LÄSARE. Första upplagan. 1959.
Pound, Ezra. ABC FÖR LÄSARE. Andra upplagan. 1966.
Pound, Ezra. CANTOS I-XVII. Första upplagan. 1959.
Pound, Ezra. SÅNGER FRÅN PISA. CANTOS LXXIV-LXXXIV. Första upplagan. 1960.
Pound, Ezra. KVINNORNA FRÅN TRACHIS. 1961.
Pound, Ezra. CANTOS XVIII-XXX: Första upplagan. 1961.
Pound, Ezra. HUGH SELWYN MAUBERLEY. Första upplagan. 1962.
Pound, Ezra. CANTOS I-XXX, SÅNGER FRÅN PISA, HUGH SELWYN MAUBERLEY. Andra upplagan. 1969.
Pound, Ezra. ROMANSENS SJÄL. 1965.
Pound, Ezra. 26 DIKTER. 1973.
Pound, Ezra. 8 DIKTER. Privatupplaga (grönt omslag). 1974.
Pound, Ezra. 8 DIKTER. Specialupplaga för Bibliotekstjänst (rosa omslag). 1974.
Pound, Ezra. LITTERÄRA ESSÄER. 1975.
Pound, Ezra. OM HARMONI. 1978.
Pound, Ezra. GAJD TILL KULTUUREN. 1981.
Pound, Ezra. HYLLNING TILL SEXTUS PROPERTIUS. 1982.
Prévert, Jacques. BEHAGLIGA OCH OBEHAGLIGA DIKTER. Första upplagan. 1960.
Prévert, Jacques. BEHAGLIGA OCH OBEHAGLIGA DIKTER. Andra upplagan. 1969.
Printz-Påhlson, Göran. APPENDIX TILL SOLEN I SPEGELN. 1960.
Printz-Påhlson, Göran. SLUTNA VÄRLDAR ÖPPEN RYMD. 1971.
Printz-Påhlson, Göran. FÖRTROENDEKRISEN. 1971.
Procházka, Jan. EN VÅR, TVÅ VINTRAR. 1973.
PSYKOANALYS OCH MARXISM. Althusser m.fl. 1973.
PSYKOLOGI OCH PRAXIS. UPPSATSER I PSYKOLOGINS DIALEKTIK, DEL 1.Grenness m.fl. 1971.
PSYCHOLOGIE UND PRAXIS. EINE MARXISTISCHE KRITIK. Tysk upplaga av "Psykologi och praxis". Kohlhammer. 1972.
PSYKOLOGI OCH MAKT. UPPSATSER I PSYKOLOGINS DIALEKTIK, DEL 2.Grenness m.fl. 1972.
PUSSALBUM. 1974.

PÅ SPANING EFTER DEN GRIS SOM FLYTT. Red.: Magnus Hedlund & Claes Hylinger. 1974.
RAF: TEXTER. Svensk upplaga. 1977.
raf. TEXTE: RAF. Tysk upplaga. 1977.
raf: TEXTE. Tysk upplaga med FALSKT omslag (Per A. Rosenberg: Kärlek med förhinder).1977.
[raf. TEXTE. DER RAF. Tysk piratupplaga i förminskat skick. 19??]

RAF. TEXTES DES PRISONNIERS… Fransk upplaga. Maspero. 1977.
RAF. LA GUERRIGLIA NELLA METROPOLI. 1. Italiensk upplaga. Bertani. 1979.
RAF. LA GUERRIGLIA NELLA METROPOLI. 2. Italiensk upplaga. Bertani. 1980.

RADIX. Nr. 1 / 1978.
RADIX. Nr. 2 / 1978.
RADIX. Nr. 3-4 / 1978.
RADIX. Nr. 1 / 1979.
RADIX. Nr. 2 / 1979.
RADIX. Nr. 3 / 1979.
RADIX. Nr. 4 / 1979.
RADIX. Nr. 1 / 1980.
RADIX. Nr. 2 / 1980.
RADIX. Nr. 3-4 / 1980.
RADIX. Nr. 1 / 1981.
RADIX. Nr. 2 / 1981.
RADIX. Nr. 3-4 / 1981.
RADIX. Nr. 1 / 1982.

Rahner, Karl. IGNATIUS AV LOYOLA. 1982.
Ramnefalk, Marie Louise. TRE LÄRODIKTARE. MARTINSON / EKELÖF / VENNBERG. 1974.
Ramnefalk, Marie Louise. ENSKILT LIV PÅGÅR. 1975.
Ramnefalk, Marie Louse. VERKLIGHETEN GÖR DIG DEN ÄRAN. 1978.
Rappaport, Leon. DETERMINANTAN. 1977.
Rappaport, Leon. EVA (DETERMINANTAN II). 1978.
Rexroth, Kenneth. OÄNDLIGHETENS EKOLOGI. 1976.
von Rosen, Björn. GRÖNA KAMMARN. 1975.
Rosendorfer, Herbert. STEFANIA OCH LIVET FÖRE DETTA. 1982.
Rothenberg, Jerome. DIKTER KRING ETT SPEL OM TYSTNADEN. 1976.
Rowan, Edvard. UTTRYCK FÖR ETT BEHOV. 1967.
Russell, Bertrand. STRID FÖR FREDEN. 1967.
RÄKNA DITT HJÄRTAS SLAG. MODERN ENGELSK LYRIK. Tolkningar: Göran Printz-Påhlson & Göran Bengtson. 1959.

S - T

SAMHÄLLE OCH SOCIALISM. Red.: Nordal Åkerman. 1966.
S-Jensen, Jens. BILFABRIKEN. 1976.
S-Jensen, Jens. BILFABRIKKEN. Dansk upplaga. Forum. 1979.
Sandemose, Jørgen. RICARDO / MARX / SRAFFA. 1976.
de Saussure, Ferdinand. KURS I ALLMÄN LINGVISTIK. 1970.
Schaff, Adam. INTRODUKTION TILL SEMANTIKEN. 1967.
Seeberg, Peter. BIPERSONERNA. 1961.
SEVEN SWEDISH POETS. Övers. Frederic Fleisher. Första upplagan (Andra upplagan, se: Eight Swedish Poets). 1963.
Shah, Idries. DEN OJÄMFÖRLIGE MULLA NASRUDINS BEDRIFTER. 1976.
Sharpe, Tom. EN RYSLIG HISTORIA. 1974.
Sharpe, Tom. BESTSELLERN. 1978.
Sigurdsson, Ólafur Jóhann. DU MINNS EN BRUNN. 1975.
Sigurdson, Jon. TEKNIK OCH VETENSKAP IN FOLKREPUBLIKEN KINA. 1979.
da Silva, Guilem Rodrigues. JAG SÖKER GRYNINGEN. 1976.

Sjöbäck, Hans. PSYKOANALYSEN SOM LIVSLÖGNSTEORI, LÄRAN OM FÖRSVARET. 1977.
Sjöbäck, Hans / Westerlundh, Bert (red.). SIGMUND FREUD. PSYKOANALYSENS SKAPARE. 1977.
Sjöström, Kurt. POLITISK STRATEGI. 1979.
Sjöström, Kurt. POLITISK STRATEGI. Dansk upplaga. Reitzel. 1980.
Skytte, Göran. OM FRANCO-SPANIEN. 1970.
Snow, C.P. DE TVÅ KULTURERNA. Första upplagan. 1961.
Snow, C.P. DE TVÅ KULTURERNA. EN NY GENOMGÅNG. Andra, utökade, upplagan. 1965.
Snyder, Gary. TINGENS ÅDRING. 1975.
Snyder, Gary. SKÖLDPADDSÖN. 1976.
SOLIDARITET. ANTIFASCISTISK ÅRSBOK 1968-69. 1968.
SOLIDARITET. ANTIFASCISTISK ÅRSBOK 1969-70. 1969.
Soyinka, Wole. RÖSTER UR FÖRÄNDRINGEN. 1975.
Soyinka, Wole. LAGLÖSHETENS TID. 1976.
Soyinka, Wole. MANNEN DOG. 1977.
Soyinka, Wole. DER MANN IST TOT. 1979.
SPIONEN I SPEGELN. Red.: Jan Broberg. 1973.
Stalin, Josef. TEORI OCH PRAKTIK. 1967.
Sten, Hemming. MONOPOL-TV ELLER FRIHET I ETERN? 1962.
Stjärne, Kerstin. PASSNINGAR. 1977.
Strachey, John. ATT FÖREBYGGA KRIG. 1964.
STRINDBERGSFEJDEN. DEL I. Red.: Harry Järv. 1968.
STRINDBERGSFEJDEN. DEL II. Red.: Harry Järv. 1968.
STRINDBERGS SAMLADE VERK. 70 VOLYMER. Slutet av 1970-talet till början av 1980-talet.Aldrig verkställd utgivning.

Stråhle, Ulf / Rying, Matts. INTRYCK I SVERIGE. 1965.
Svanberg, Victor. DEBATT OCH VÄRDERING. 1978.
SVARTA FANOR. Nr. 1, maj 1994.
SVARTA FANOR. Nr. 2, augusti 1994.
SVARTA FANOR. Nr. 3, november 1994.
SVARTA FANOR. Nr. 4, februari 1995.
SVARTA FANOR. Nr. 5-6, maj 1995.
SVARTA FANOR. Nr. 7, september 1995.
SVARTA FANOR. Nr. 8-9, november 1995.
SVARTA FANOR. Nr. 10, januari 1996.
SVARTA FANOR. Nr. 11, mars 1996.
SVARTA FANOR. Nr. 12-13, maj 1996.
SVARTA FANOR. Nr. 14, augusti 1996.
SVARTA FANOR. Nr. 15, oktober 1996.
SVARTA FANOR. Nr. 16-17-18, januari 1997.
SVARTA FANOR, mailtidskrift, 153 nr 2003-2005.

DET SVARTA SPANIEN. Red.: Kjell A. Johansson. 1966.
Svenning, Olle / Åkerman, Nordal. EN SOCIALISTISK KULTURSYN. 1966.
Svensson, Conny. IDÉ OCH SYMBOL. STUDIER I FEM ROMANER AV GUSTAV HEDENVIND-ERIKSSON. 1974.
Svensson, Jörn. VÄGEN TILL DET FJÄRDE RIKET. 1963.
Svensson, Jörn. JORDBRUK OCH DEPRESSION 1870-1900. 1965.
Svensson, Jörn. KORPORATISMEN OCH DEN BORGERLIGA KLASSDIKTATUREN. Första upplagan. 1969.
Svensson, Jörn. KORPORATISMEN OCH DEN BORGERLIGA KLASSDIKTATUREN. Andra upplagan. 1974.
Sylwan, Mark. ET EGO IN BAVARIA. 1969.

Söder, Per-Eric. DEN OKÄNDA FÖDAN. 1975.
Söder, Per-Eric. REGISSÖREN. 1976.
Söder, Per-Eric. KÄRLEKENS HAT. 1977
Söderhjelm, Kai. DU SKALL INTE VARA RÄDD. 1974.
Söderhjelm, Kai. DU SKAL IKKE VÆRE BANGE. Dansk upplaga. Borgen. 1975.
Söderhjelm, Kai. SKIDLÖPARNA. 1976.
Söderhjelm, Kai. VINTERKRIG. 1978.
Takman, John. VIETNAM - OCKUPANTERNA OCH FOLKET. 1965.
Terray, Emmanuel. DEN HISTORISKA MATERIALISMEN OCH DE "PRIMITIVA SAMHÄLLENA". 1970.
Therborn, Göran. KLASSER OCH EKONOMISKA SYSTEM. 1971.
Therborn, Göran. VAD ÄR BRA VÄRDERINGAR VÄRDA? 1973.
Thiel, Ernest. VARA ELLER SYNAS VARA. 1969.
Thiel, Tage. DEN FÖRLORADE SONEN. 1973.
Thiel, Tage. INCARNO. 1976.
Toporkov, Vasilij. STANISLAVSKIJ REPETERAR TARTUFFE. 1977.
Torsson, Björner. DUVAN I OLJEREGNET. 1964.
Torsson, Jerker. SVARTA PUKOR. 1964. Bil.: Reklamlapp för förlagets Poundböcker.
Turtiainen, Arvo. DIKTER. 1978.
Törngren, Anna. OPIUM FÖR FOLKET. TILL KRITIKEN AV RELIGIONSHISTORIEN. 1969.
Törnlund, Niklas. MELLAN ISTIDERNA. 1977.

U - Ö

Ullén, Jan Olov. DET SKRIVNA ÄR PARTITUR. 1979.
Unger, Gunnar. ONKEL H:S HÄDELSER. EN KONSERVATIV STRIDSSKRIFT. 1964.
USA MELLAN TVÅ INBÖRDESKRIG. Red.: Gunnar Persson. 1972.
Ustar, Stanislav. BREV TILL SVENSKARNA. 1976.
Waldén, Thomas. DEN SLUTNA VÄRLDEN. 1970.
Wazyk, Adam. BILDERNA ÅTERKOMMER. 1977.
Weimarck, Torsten. OM KONST. TVÅ ESSÄER. 1975.
Wehner, Richard. JESUITORDEN I NORDEN. TILL ORDENS HISTORIA I SVERIGE 1574-879. 1983.
Weiss, Alexander. POSITIONER. 1964.
Weiss, Alexander. RELATIONER. 1965.
Weiss, Alexander. REAKTIONER. 1965.

Weiss, Alexander. NEGATIONER. 1966.
Weiss, Alexander. EKVATIONER. 1967.
Weiss, Alexander. BRÄNNINGAR. 1967.
Weiss, Alexander. ADDITIONER. 1968.
Weiss, Alexander. KOMBINATIONER. 1969.
Weiss, Alexander. TRE. 1969.
Weiss, Alexander. FRAGMENT. 1969.
Weiss, Alexander. DEFINITIONER. 1970.
Weiss, Alexander. URVAL. 1970.
Weiss, Alexander. TEXTER 12. 1971.
Weiss, Alexander. KUNGAMIDDAG. 1971.
Weiss, Alexander. TORTYR, DET ÄR VÄL INTE SÅ FARLIGT! 1971.
Weiss, Alexander. TEXTER 15. 1972.
Weiss, Alexander. KRIS. 1975.
Weiss, Alexander. OBEKVÄM ARBETSTID. 1975.
Weiss, Alexander. SANAMINDA. 1977.
Weiss, Alexander. BERICHT AUS DER KLINIK UND ANDERE FRAGMENTE. Suhrkamp. 1978.
Weiss, Peter. DIAGNOS. Första upplagan. 1963.
Weiss. Peter. 8 COLLAGE TILL ROMANEN DIAGNOS. I mapp. Bok + Collageportfölj hör ihop. 1963.
Weiss, Peter. DIAGNOS. Andra upplagan. 1968. (OBS! Till andra upplagan hör inga collage…).
Weiss, Peter. VANDRING FÖR TRE RÖSTER. 1964. Bil.: Reklamblad för förlagets Poundutgivning.
Weiss, Peter. BRÄNNPUNKT. Första upplagan. 1964.
Weiss, Peter. BRÄNNPUNKT. Andra upplagan. 1968.
Weiss, Peter. JEAN PAUL MARAT FÖRFÖLJD OCH… Första upplagan. 1965.

Weiss, Peter. JEAN PAUL MARAT FÖRFÖLJD OCH… Andra upplagan. 1970.
Weiss, Peter. RANNSAKNINGEN. 1965.
Weiss, Peter. SÅNGEN OM SKRÅPUKEN. 1967.
Weiss, Peter. NATT MED GÄSTER. 1967.
Weiss, Peter. DISKURS ÖVER DET LÅNGVARIGA BEFRIELSEKRIGET I VIETNAM… 1968. Bil.: "Friheten vinns där kampen står…".
Weiss, Peter. RAPPORTER. 1968.

Weiss, Peter. NOTISER OM DET KULTURELLA LIVET I DEMOKRATISKA REPUBLIKEN VIET NAM. 1969.
Weiss, Peter. TROTSKIJ I EXIL. 1970.
Weiss, Peter / Palmstierna, Gunilla. RAPPORT OM FÖRENTA STATERNAS FÖRSTÄRKTA ANGREPP… 1968.
Vieira, Luandino. DOMINGOS XAVIER / LUCAS MATESO. 1976.
Vieira, Luandino. LUUANDA. TRE BERÄTTELSER. 1977.
Wijkmark, Carl-Henning. PÅ FLYKT UNDAN MINA LANDSMÄN. 1976.
Wijkmark, Carl-Henning. RÖTT OCH SVART. 1976.
Wijkmark, Carl-Henning. DEN MODERNA DÖDEN. 1978.
Wijkmark, Carl-Henning. DEN MODERNE DØD. Dansk upplaga. Corsarens forlag. 1979.
Wijkmark, Carl-Henning. DER MODERNE TOD. Tysk upplaga. Verlag Bo Cavefors. 1979. Aldrig utgiven.

Wijkmark, Carl-Henning. DIE JÄGER VON KARINHALL. 1979.
Vilhjalmsson, Thor. FORT FORT, SA FÅGELN. 1976.
Vilhjalmsson, Thor. MÅNSKÄRA. 1977.

Williams, William Carlos. DIKTER. 1974.
Williams, William Carlos. MEDICINEN, AMERIKA OCH DIKTEN. 1976.
Wilson, Colin. NYA FRÅGESTÄLLNINGAR INOM PSYKOLOGIN. MASLOW OCH DEN POST-FREUDIANSKA REVOLUTIONEN. 1974.
Winberg, Christer. FOLKÖKNING OCH PROLETARISERING. 1977.
Vinde, Victor. DE GAULLE OCH FRANKRIKE. 1962. Bil.: Upprop och inbetalningskort för hjälp åt algerier.
Virdhall, Ingemar. FRÅN ÅRSTID TILL ÅRSTID. 1961.
Wistrand, Pär. KER MEN. 1966.
Wistrand, Pär. GROPAR BAGATELLER. 1968.
Wistrand, Pär. TIDSKRIFT. 1976.
Wizelius, Tore / Nyberg, Gösta. HEJ OCH VÄLKOMMEN - BORDE GRANNARNA SÄGA. 1980.
VOX XII. 1973.
VOX XIII. 1974.

VOX XIV. 1976.
Yrlid, Rolf. TIDSBILDER. 1975.
Yrlid, Rolf. PROJEKT INDISK BY. 1976.
Zennström, Per-Olov. KOMMUNISTISK KRITIK, DEL I. 1975.
Zennström, Per-Olov. KOMMUNISTISK KRITIK, DEL II. 1975.
Zennström, Per-Olov. Z:S BEKÄNNELSER. DEL I. 1977.

Zennström, Per-Olov. Z:S BEKÄNNELSER. DEL II. 1977.
Zennström, Per-Olov. ERNST JOSEPHSON. 1978.
Öhrn, Bertil. RESA I VARDAGSMARK. 1976.
Öijer, Bruno K. C/O NIGHT. 1976.
Öijer, Bruno K. CHIVAS REGAL. 1978.
ÖPPNA BREV TILL OLOF PALME. EN ANTOLOGI KRING KÄRNKRAFTSPROBLEMET. Red. Ann Margret Dahlquist-Ljungberg. 1974.
Östergren, Jan. INTERVALLER & REPRISER. 1973.
Östergren, Jan. BOEING 707 OCH ANDRA DIKTER. 1974.
Östergren, Jan. REGNMAKARE. 1975.
Östergren, Jan. INDIANSOMMAR. 1976.

Östergren, Jan. SVAVEL MOT DITT HJÄRTAS PLÅN. 1977.
Östergren, Jan. TRAVERS MELLAN ORDPRAKT OCH FÖRFALL… 1981.

WAISTCOATPOCKETBOOKS / WESTCOASTPOCKETBOOKS

PRODUKTFÖRTECKNING
Perioden 98.11.14 - 00.12.15
waistcoatpocketbooks
westcoastpocketbooks
Bo I.Cavefors

[Introduktion: Upplagorna är 5 - 10 exemplar, i allmänhet. Undantag förekommer. Samtliga är tryckta på datorprinter (HP), handvikta, handklistrade, osv. Artist books.]

A = format 150x105 mm.
B = format 210x105 mm.
C = format 210x150 mm.
Övriga format anges i mm vid respektive titel.

B.I.C. = Bo I.Cavefors.



Advent
Andra söndagen i advent. Evangelium enligt Markus 1:1-8. 4 s. A.

Tredje söndagen i advent. Paulus första brev till Tessalonikerna, 5:16-28. 4 s. A.

Fjärde söndagen i advent. Paulus brev till Romarna, 16:25-27. 4 s. A.

Apostoliska Trosbekännelsen. Ill. 4 s. C.


Jacob Balde SJ
Till Maria Himmelsfärdsmässa / Till Det Romerska Rikets Örn / Till Simon Lavendula / Några kommenterar till tre dikter av Jacob Balde SJ. Tolkningar från latin av B.I.C. Ill. 4 delar/16 s. A.



Bo I. Cavefors
Herre. Dikt. Ill. Dubbelvikt blad 150x70.
Samma som ovan men i format A samt med annan illustration.
Samma som ovan men i format A samt med julkorts-ill.

Liten bönbok till Guds Större Ära. Ill. 8 s. 105x75.

Emanuel Swedenborgs änglar & Bengt Anderbergs släktingar. Ill. 16 s. A.

Provokatören. Friedrich Spee von Langenfeld SJ och kampen mot häxprocesserna. Ill. 16 s. A. Samma som ovan men med annat omslag.

Tuggade Hitler mattor eller Wrigleys? Ill. 8 s. A.

På Grassfronten intet nytt… 8 s. A.

Om Nobelpristagaren Günter Grass. Ill. 12 s. A.
Samma som ovan men numrerad upplaga i 6 ex.

Frihetens Perspektiv. Ignatius av Loyola. Ill. 12 s. A.
Samma som ovan men numrerad upplaga 12 ex.

Det är synd och bikt. 12 s. A.

Bön till Ignatius av Loyola. Ill. Dubbelvikt blad 105x140.

Samurajens etik och estetik. Ill. 12 s. A. Bilaga: Claudio Magris etik och estetik. 4 s. A.

Kronprins Rudolf på resa i Orienten. Ill. 2 delar/24 s. 110x105.

Geniet Wilhelm Waiblinger. Ill. 2 delar/24 s. B. Lyxförpackning.

…og araberdrengens glatte hud… Ill. 2 delar/16 s. B. Lyxutgåva i lyxförpackning. Även numrerad upplaga 12 ex.

Dödens livslogik. Kristendomen och självmordet. Ill. 3 delar/36 s. B. Lyxutgåva.

Jean Cocteau på kur i Baden-Baden. Ill. av J.C. 2 delar/24 s. B. Lyxutgåva.

T.E.Lawrence. Det Heliga Arabiens befriare. Ill. 2 delar/24 s. 190x105. Lyxutgåva.

Korset och smärta. Ill. 3 delar/36 s. A.

Caravaggio. Ill. 2 delar/24 s. A.

Tre texter om bögestetik. Ill. 3 delar/32 s. A.

Tre texter om bögestetik. Samma text som ovan men i annat utförande: Ill. 3 delar/18 s. B. Lyxutgåva i lyxförpackning.

Niccolò Vulcano / Georges Bernanos / Kristen Poesi. Ill. 3 delar/ 40 s. A.

Helvetet. 3 delar/36 s. A.

August von Platen. Ill. 3 delar/36 s. A.

Paul Cézanne. Ill. 3 delar/36 s. A.

Martyren Sebastian, Yukio Mishima och Géricaults nietzscheanska hästar. Ill. 3 delar/36 s. A.


Jesuiter

Pedro Arrupe SJ

Om att vara trovärdig genom handlingens vittnesbörd. Översättning av Ingegerd Friberg. Ill. 4 s. A.

Till ungdomar om den nya människan. Översättning av Ingegerd Friberg. Ill. A4-ark.

Till ungdomar om den nya människan. Samma text som ovan men andra ill. C.

Smärta och lidande i Hiroshima. Översättning av Ingegerd Friberg. 8 s. A.

Om och till ungdomar. Översättning av Ingegerd Friberg.. Ill. 12 s. A.

Vårt uppdrag! Översättning av Ingegerd Friberg. Ill. 8 s. A.

Min tes lyder: Evangelisering… Översättning av Ingegerd Friberg. 4 s. C.


Jacob Balde SJ
Till Maria Himmelsfärdsmässa. Tolkning från latin av B.I.C. Ill. 4 s. A. Se även under Jacob Balde SJ, s.1.


Daniel Berrigan SJ
se: Gerard Manley Hopkins


Jean-Pierre de Caussade SJ
Om överlåtelsens dygd. Översättning av Benkt Stolpe. Ill. 4 s. A.

Gud ombesörjer att själar som… Översättning av Benkt Stolpe. Ill. 4 s. A.


Gerard Manley Hopkins SJ
Thou Are Indeed Just, Lord (Hopkins) / Tulips In The Prison Yard (Berrigan). Ill. 4 s. A

Du är sannerligen rättvis, Herre (Hopkins)(Översättning av B.I.C.) / Finnigans stad (En Kartusian). (Översättning av B.I.C.) ll. 4 s. 155x150.


Ignatius av Loyola
Sic Deo Fide. Dikter och böner. Ill. Bilaga till Tidskriften Paulus. Ej reproducerbar. 16 s. 105x75.

Sic Deo Fide. Dikter och böner. Annorlunda illustrerad än ovanstående edition. 16 s. 105x75.

Brev till Francisco de Xavier 31.1.1552. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om ett sunt val för uppnående av kärlek. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om att lovprisa och förhärliga Herren vår Gud. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om att träffa ett val. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om generalbikt och om tjänst hos Alltets Högste Herre. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om dödssynder och självrannsakan. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Få människor anar vad Gud… Ill. 2 s. C.

Vi bör inte tala så vidlyftigt… Ill. 2 s. C.


Carlo Maria Martini SJ
Den Helige Paulus Bekännelser. Betraktelser. Översättning av B.I.C. 19 brev/152 s. C.

Om Ödmjukhet. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Inför år 2000. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Om den fundamentala synden. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Die Worte des Auferstandenen. Ur ICH MACHE EUCH ZU MENSCHENFISCHERN (Verlag Bo Cavefors, Zürich). Ill. A4-ark.



Karl Rahner SJ
Ignatius av Loyola om Kyrklighet. Översättning av Catharina B. Broomé. Ill. 6 A4-sidor.

Ignatius av Loyola om Kyrklighet. Samma text som ovanstående, men ej ill, C.

Ignatius av Loyola om Guds böjelse till världen. Översättning av Catharina B. Broomé. Ill. 3 A4-sidor.

Ignatius av Loyola om Guds böjelse till världen. Samma text som ovan. Ill. 4 s. A.

Ignatius av Loyola om Omedelbar Gudserfar-enhet. Översättning av Catharina B. Broomé. Ill. Konstrikt vikt A4-ark.

Jag tror på Den Helige Ande. Bön. Konstrikt vikt halvt A4-ark.



Friedrich Spee von Langenfeld SJ
O Koenigin! Gnadigste Fraw. Ill. 4 s. A


Kartusianer
En Kartusian. [
Samtliga dikter i tolkning från engelska av B.I.C.]
Dikter. Ill. av Författaren. 8 delar/120 s.

Den Grymma Fredagen. Ill. av förf. 4 s. A.

Den Grymma Fredagen. Dikt. Ill. 8 s. 225x105.

Dikter 1991-1999. Ill. av förf. 12 s. A.

4 dikter. Ill. 8 s - utvikningsblad. A.

Bloddränkta städer och 4 andra dikter. Ill. 8 s. A.

Taxi! Taxi! Kör mig till en annan stad. Dikter. Ill. 12 s. A.

Taxi! Taxi! Kör mig till en annan stad! / Vart tar solnedgångarna vägen? 2 dikter. Ill. 155x150.

Den Gode Herden och 7 andra dikter. Ill. 12 s. A.

5 dikter. 8 s. A.

3 dikter. Ill. 8 s. - utvikningsblad. A.

Finnigans stad och 3 andra dikter 1991-1999. 4Ill. 8 s. A.

Sulamiten, Englands Sista Ros och 5 andra dikter. Ill. av förf. 12 s. A.

Peter Vagabonden. Dikt. 4 s. A.

Djävulens håla. Dikt. 4 s. A.

Olivträdet. Dikt. 4 s. A.

Sulamiten. Dikt. Ill. av förf. 4 s. A.

Dödsruna. Dikt. Ill. 4 s. A.

Den engelske martyren. Dikt. 4 s. A.

Den gode Herden. Dikt. Ill. 4 s. A.

Helleborus Niger. Dikt. 4 s. A.

Stilla dagar i Sussex. Livet och det outsägbara. Dikter. 4 s. A.

Bloddränkta städer. Dikt. 4 s. A.

Två dikter. Ill. Konstruktivt vikt A4-ark.

Tornfalken. Dikt. Ill. 4 s. A.

Om smärta. Tre dikter. Ill. av förf. 4 s. A.

Torvbrasan och Den grymma fredagen. 2 dikter. Ill. 4 s. A.

Barfota på stranden / New York vid gryningen / Tystad till tystnad. 3 dikter. Ill. 4 s. A.

Savage Friday. Poem. Ill. Dubelvikt A4-ark.

The English Martyr. Poem. Ill. 4 s. 223x105.

The Wound of Love. 12 s. A.


Kartusianska klassiker.
Se Gud! Kartusianmunkar beskriver kontemplationens väg. Översättning av B.I.C. 12 delar/144 s. A.

Kartusianer om Jesus - som förenar oss med Fadern. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om Guds kärlek till människorna. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om Kärlekens Gud. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om Maria - Den Helige Andes Tjänarinna. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om hjärtats renhet. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om den ödmjukes bön. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om Jesus - väg, sanning, liv. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s

Kartusianer om eukaristi. Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Kartusianer om Guds kärlek och om kontempla-tionens väg. Översättning av B.I.C. Konstrikt vikt A4-ark.

Den Helige Bruno. Finns det någonting som är bättre än Gud? Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A.

Augustin Guillerand. "Se, jag är Herrens tjänar-inna". Översättning av B.I.C. Ill. 4 s. A. Innehåller även "Hell Dig Maria" på polska, Zdrava Marija.


Övrigt
Från Fjärran Länder
Daggdroppar under Kärleksnatten / Om jag faller i striden… Dikter, prosa och aforismer i tolkning från tyska av B.I.C. Ill. 2 delar/20 s. A.

Kina
Att stå på flodbädden / Molnen är tunna / Himlens fåglar. Tolkningar från tyska, engelska och ryska av B.I.C. Ill. 3 delar/32 s. A.

Diverse

Herrens bön

Fader vår… / Kristi Ande / Hell Dig Maria / Den Apostoliska Trosbekännelsen. Ill. 4 s. C.

Maria. Maria. Som lön för din hängivna tro… Ill. 4 s. A.
Hell Dig, O Drottning… Ill. 4 s. C.

Agostin Rëbeku / Thimi Mitko.
Vid bordet med min svärdotters bröllopsgäster / Svek. Tolkningar från albanska av B.I.C. Ill . 4 s. A.


Dumitru Staniloae. Prayer and Holiness. Forgiveness and the Renewal of the Church. 8 s. B.

Se Gud!

Böner, dikter & Den Apostoliska Trosbekän-nelsen. Ill. 12 s. A.

Wait a While,,, …if after Church… Ill. 4 s. A.
Samma text men 2 s. 290x104.


Tidskriften Paulus
6 nr 1999-2000. A4-format i plastbox.
105 numrerade ex. Slut - kan ej reproduceras.
Redaktör: B.I.C.



TILLÄGG
Jesuiter
Ignatius av Loyola
Tre Böner. Ill. 4 s. 52x75 mm.
Pedro Arrupe SJ Trovärdig genom handlingens vittnesbörd. 4s. 190x100 mm.

Kartusianer
Guigo II
Om Bönens roll. Ill. 8 s. 190x100 mm.

Bo I.Cavefors
Karl Rahner och trons bokslut. Ill. 12 s. B.
Alois Musil alias Shejk Musa Eben Nemsa ar-Ruejli alias Musil von Arabien. Ill. 2 delar/24 s. 106x103.
Robert Musils Mannen utan egenskaper. Ill. 14 s. 140x100.
Dadalogi och dadalogik à la Hugo Ball. Ill. 2 delar/20 s. B.
Pier Paolo Pasolini. Ill. 4 delar/48 s. 220x115.
Jan finner Guldpudran / Jan bland araber och vita / Jan på Grönkulla. 3 berättelser för pojkar nu i 1 volym. 12 s. 160x100.
Mitt möte med en köpenhamnska. 12 s. 105x100.
Fröken Nilsson och Lars Norén. 12 s. / 105x100.
Valpen spränger kopplet. 12 s. / 105x100.
Valpen kastar masken 16 s / 105x100.
Valpen landar i djungeln 16 s. / 105x100
Opus Dei / Expressen / Katolskt Magasin 12 s. / 210x100
Julbetraktelse 2000 Ill. 4s. A.


Övrigt
Himmligt & undergrund. Ett antal historier… Översättning av B.I.C. Ill. 12 s. + fickbox. 106x53 resp. 112x80.
Ave Maris Stella. Med noter. Text och introduktion på latin. 4s. 190x100.


Pressläggning [...av den Katalog som denna förteckning haft som förlaga...] 2000.12.15.

Ragni Svensson : Bo Cavefors Bokförlag / Politisering, Positioner och Strategier...







'
'
'
'
'
'
'
'







Illustration ( se ovan) : Ragni Svensson


Ragni Svensson - Lunds Universitet - Institutionen för kulturvetenskaper
http://www.kultur.lu.se/projekt/579


Ragni Svensson

Bo Cavefors Bokförlag / Politisering, Positioner och Strategier på 1960- 0ch 1970-talens litterära fält


Magisteruppsats i förlagsvetenskap
Handledare: Pamela Schultz Nybacka
Stockholms Universitet Vt 2010

Tack till: Bo Cavefors / Personalen på Språk- och Litteraturcentrum i Lund

1
Abstract. 


“Comet or sputnik?”
Bo Cavefors Publishing. Politization, positions and strategies on the Swedish literary field of the 1960´s and 70´s.


The purpose of this thesis is to examine a small publishing house from a past time and its specific role on the literary market, or field, as sociologist Pierre Bourdieu puts it. Bourdieu makes a parallel between the field and a game, where the players are aware of, and accept, the rules.

According to Bourdieu’s theory, the literary field is constituted on the conflict between economic and cultural capital. The agents who are controlling the field are either rich in money or cultural “good-will”. To obtain a good position on the field, one has to use the right strategy. Strategies, in Bourdieu’s vocabulary, do not equal the agent’s cunning plans to win success, but are to a great extent the results of the surrounding field and the actor’s own habitus.

Bo Cavefors Publishing was founded in 1959 and existed until 1982. Its publishing list consisted mainly of literature which is traditionally thought of as “difficult”. Cavefors published drama, poetry, novels, philosophy and political theory. Many of the authors were, and still are, thought of as politically controversial.

Examining this case helps us to understand how a small publishing house can receive a faithful customer group by obtaining, and successfully making use of, an avant-garde/outsider position on the field. This is traditionally a writer’s position, rather than a publisher’s. In the name of this position, which is associated with adjectives such as “ambitious”and “bold”, Bo Cavefors Publishing survived for more than twenty years in a difficult literary climate, although difficult in other ways than the situation today. This thesis wants to offer an alternative to pessimist forecasts of the future of publishing, as we know it.


Inledning 1

1. Problemformulering och metod 

Problemformulering
Syfte och frågeställningar
Uppsatsens relevans för ämnet förlagsvetenskap
Metod
Tillvägagångssätt och material

2. Teori. 
Pierre Bourdieu: fält, kapital och strategier 
Litteratursociologin
Tidigare forskning
Teorier om den intellektuelle som samhällsaktör
Den avantgardistiska outsidern
Politisering på fältet

3. Bakgrund och fallbeskrivning
Om förläggarrollens funktion och legitimitet
1960- och 70-talens svenska bokmarknad. Annorlunda än idag?
Fallet Bo Cavefors Bokförlag AB

4. Undersökningen
Komet eller sputnik? – Cavefors som ny aktör på fältet
Förlag och förläggare i ett – att personifiera en verksamhet
Det ”ambitiösa” förlaget
Cavefors och det litterära fältet
Förläggare och författare
Förläggaren i författarens roll
Den litterära outsidern – en paradoxal bild
Förläggaren tar sig ton – den intellektuella positionen
Politisk litteratur som förlagspolitik
Politisk – ja, men hur?
Politik som påverkan
Cavefors och ekonomin
Marknadsföringen
En exklusiv utgivning
Konkursen
Ett konkret slut – var det ”lika bra” det som skedde?
Cavefors om dagens svenska bokmarknad
Sammanfattande slutsatser

Källor och litteratur

Otryckta källor
Tryckta källor och litteratur
Internet

Några viktiga årtal i historien om Bo Cavefors Bokförlag

+

Inledning

”Bo Cavefors är den före detta förläggaren som med sin spretiga och provokativa utgivning retade etablissemanget så till den grad att man såg sig tvungen att tysta honom.”
Jonas Eklöf, nättidskriften Folket i Bild/Kulturfront nr 10/04
[1]

”Alltid på intellektets sida mot statsmakten, ständigt längtande efter det gränsöverskridande, förblev han på vissa sätt marginell trots sin stora förläggargärning. Om det gäller intellektuell radikalitet måste det en gång för alla sägas att Cavefors är en helt central referenspunkt för alla oss som håller med om att ankdammen är för trång för människoanden.”
Johannes Flink, nättidskriften Tidningen Kulturen 2009-09-28
[2]

”Det finns många titlar som skulle kunna läggas till efter namnet Bo I. Cavefors: förläggare, essäist skriftställare, dramatiker eller skådespelare är bara att skrapa på ytan. Invektiven som de räddhågsna och politisk korrekta betraktarna som gärna tar tillfället i akt och smädar det som de inte förstår är många fler. Så många att vore de toppen på ett isberg skulle de sänka Titanic om igen. Men låt dessa kulturens olyckskorpar fortsätta sitt nedriga värv, se förbi deras kaskader av förolämpande antiintellektualism och upptäck ett liv av kulturgärningar som de flesta bara kan fantisera om.”

H Palm, websidan Kulturgärningar att minnas[3]

På internetforum, i nättidskrifter och bloggar frodas något som liknar en kult kring bokförläggaren Bo Cavefors. Den som söker på hans namn hittar inte mycket handfast information om hans verksamhet, men däremot både hyllningar och halvt uttalade konspirationsteorier. Samt en del hatiska inlägg, vilket väl kan ses som andra sidan av myntet. Det är knappast vanligt att en förläggare väcker så starka känslor, men så har Bo Cavefors aldrig varit någon dussinprofil inom svensk bokmarknad.


På Wikipedia återfinns följande presentation av förläggaren:
”Cavefors är förmodligen mest känd för sina år som förläggare med sitt bokförlag Bo Cavefors förlag under 1960- och 1970-talen då han gav ut böcker av bland andra Nietzsche, Jünger, Dalí, Lautréamont, Marx, Pound och Pasolini. Förlaget blev under skandalartade omständigheter satt i konkurs efter att på tyska och svenska ha utgivit texter av RAF, Röda armé-fraktionen i slutet av 1970-talet.”
[4]

Cavefors var för många känd som den som gav ut en mängd marxistiska och kommunistiska texter på svenska. Samtidigt var det han som låg bakom publiceringen av den förre nazistledaren Per Engdahls memoarer. Hur hänger det ihop?


”Har man ett förlag är det ens uppgift att ge ut det som är intressant och viktigt utan att tänka på konsekvenserna. Vågar man inte ta risker ska man inte syssla med bokutgivning”
[5], var Cavefors egen förklaring i en DN-intervju från 2002.

Det lilla bokförlaget som verkar av andra intressen än strikt ekonomiska, är en intressant aktör i debatten om bokmarknadens kommersialisering och litteraturens värden. En bärande tanke med denna undersökning är att den genom att visa på en historisk parallell ska erbjuda ett bidrag till denna debatt.
[6] Detta är i linje med litteraturvetaren Johan Svedjedals argument att ”det skapande samspelet och produktionen av värde”[7], litterärt värde såväl som ekonomiskt, är viktiga skäl att ägna sig åt historiska studier av förlagsbranschen.
”Bokförlagen spelar en central och medskapande roll i det skrivna ordets historia, både den kulturella och den ekonomiska, och de bidrar därmed till att skapa litterärt värde. Därför kan det litterära värdets historia sällan begripas fullt ut utan förlagshistoriska insikter”, skriver Svedjedal.


Jag ser i fallet Bo Cavefors Bokförlag AB
[8] ett intressant exempel på den dynamik som kan uppstå i spänningsfältet mellan kulturellt och ekonomiskt kapital, enligt Pierre Bourdieu den centrala smärtpunkten inom all kulturproduktion. Bourdieus litteratursociologiska teori om det kulturella fältet är därför denna undersöknings teoretiska bas.

En viktig orsak till att jag valt att göra denna undersökning är att jag velat få anledning att hävda en tes. Jag vill använda uppsatsskrivandet till att hitta argument som talar emot den mörka bild som ges av den svenska bokmarknaden idag, där en gemensam kör, som i en grekisk tragedi, begråter den alltmer genomkommersialiserade utvecklingen. Inte på grund av att jag vill förneka att bokmarknaden idag går mot ett allt starkare marknadstänkande. Detta är ett faktum. Men jag är trött på känslan av hopplöshet som lyser igenom när litteraturen tas upp till debatt i dagens medier.
[9] Marknaden ställs i absolut motsatsställning till konsten, precis som Bourdieu hävdat, och det går inte att göra något åt en bokmarknad där man stirrar sig blind på ”snabba cash”.

Som jag ser det är det viktigt att föra fram exempel på förlag som utmanar branschen och en alltför polariserad bild. Min tanke är att fallet Cavefors, även om det handlar om ett sedan länge nedlagt förlag, kan ge uppslag till en diskussion om i vilken mån marknadstänkandet går att påverka och förändra. För det har funnits och det finns de som satsar på litteratur därför att den intresserar dem och som vågar tro på att de inte är ensamma om sitt intresse.

1. Problemformulering och metod
Problemformulering

I Bourdieus teori om det litterära fältet ges den intellektuelle en nyckelroll som aktör. Hos Bourdieu skapas denna position då konstnären, i kraft av sitt symboliska kapital som just konstnär, försöker ta plats på en politisk arena.
[10]

”Den intellektuelle” är en tankefigur, ett slags idealtyp. På samma sätt som Bo Cavefors här snarare borde skrivas ”Bo Cavefors” eftersom jag, precis som Toril Moi i Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell, snarare talar om tankefiguren/subjektet Cavefors än den fysiske personen. En sådan genealogisk undersökning ser analysobjektet ”som ett decentrerat nätverk av olika diskurser”
[11], skriver Moi. Denna tankefigur är huvudpersonen i denna uppsats. Som studieobjekt är han att betrakta mer som text än som biografisk person, även om jag, med Moi, menar att man omöjligt kan skilja det ena från det andra.[12]
Gisèle Sapiro, som verkar i Bourdieus efterföljd, för en diskussion om politiseringen av författarrollen på det franska litterära fältet där jag finner flera paralleller till Bo Cavefors bokförlag.
[13] Jag menar att hennes och Bourdieus beskrivning av författare med fördel kan överföras till en diskussion om förläggarens roll.

Sapiro är av åsikten att man inom sociologisk forskning brukar isolera de intellektuella alltför mycket från deras kontext. Förläggare, precis som andra litterära aktörer, deltar i samhällslivet som yrkesmänniskor och det händer inte sällan att de själva påpekar ett samband mellan samhällsengagemang och riktningen hos deras litterära produktion.


Johan Svedjedal och Ann Steiner beskriver båda outsidern som en klassisk position på det litterära fältet. Han eller hon – traditionellt sett oftast han! – står i direkt motsatsförhållande till den kommersiella litteraturens förgrundsgestalter, vilka då de är författare ofta är både mediala kändisar och tjänar stora pengar på sina böcker.
[14] Karakteristiskt för outsidern är, enligt Steiner, att denne ”ställer sig utanför krav från marknad och samhälle och går sin egen väg” på ett medvetet sätt, trots de eventuella ekonomiska och sociala konsekvenser ett sådant val kan medföra.

Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att analysera förlaget Bo Cavefors gärning och strategier, mot bakgrund av 1960- och 70-talens svenska litterära fält. Detta för att få tillfälle till reflektion över dagens litterära marknad och relationen mellan litteratur, politik och samhälle. Angreppssättet är inspirerat av idéhistorien, där fallstudien traditionellt ofta analyseras som en återspegling av större samhälleliga eller intellektuella strömningar.
[15]

Följande frågor vill jag söka svar på:
Hur skapades positionen Cavefors och av vilka komponenter?
På vilket sätt uppstod dess kundkrets, för att inte säga beundrarskara?­
Hur såg sambandet ut mellan Bo Cavefors förlags politiska utgivning (political publishing) och den roll som förlagets utgivningspolitik (publishing politics) har spelat i svensk kulturdebatt? Kort sagt: Vad kan detta fallstudium säga oss om förläggargärningens politiska potential?

Uppsatsens relevans för ämnet förlagsvetenskap
Förlagsvetenskap är en ung akademisk inriktning, som först under de senaste åren har börjat förflytta fokus från att vara strikt yrkesförberedande till att även kunna fungera som ett vetenskapligt universitetsämne.


I linje med Bourdieu och litteratursociologin poängterar Miha Kovac att förlagsbranschen inte utgör ett autonomt fält, och inte heller bör analyseras som ett sådant. Bokbranschen är tvärtom bunden till sammanhang i det omgivande samhället genom ett komplicerat nät av ömsesidiga beroenden, skriver han.
[16] Kovac diskuterar förlagsutbildningens väg bort från att fungera rent yrkesinriktat mot en mer vetenskaplig framtoning, och argumenterar för att detta är en viktig utveckling.

Detta är även Simone Murrays tes då hon argumenterar för en mer kritisk inriktning av studiet av bokbranschen.[17] Det har funnits stora vetenskapliga problem med förlagsvetenskap/ publishing studies, skriver Murray, eftersom disciplinen saknat teoretiska och metodologiska traditioner. Enligt Murray bör fältet begränsas till samtida studier av förlagsvärlden, såsom bokens relation till andra medier och samhälleliga sammanhang. Om man avgränsar publishing studies till att beröra de senaste hundra årens bokmarknad kan ämnet åtskiljas från fältet bokhistoria och cultural studies som redan har en inmutad plats inom akademin. Detta är också vad jag ämnar göra i denna undersökning.

Metod Även om mitt ämnesval inte är samtida, kan det enligt Murrays definition betecknas som aktuellt. Jag har inte heller velat skriva en renodlat historisk eller idéhistorisk studie utan haft som avsikt att spegla mitt material i nutida fenomen inom bokbranschen och samhället. Källmaterialet står i centrum i den tolkande ansats som jag har valt. Genom att ställa relevanta frågor till materialet och ständigt förhålla mig till de begränsningar som finns där, har jag kunnat skapa mig bild av de uppfattningar som funnits i förfluten tid. ”Källan säger oss på så sätt något om den tidshistoriska situation i vilken den blev till”
[18], skriver Holme och Solvang i Forskningsmetodik.

Bourdieus fältteori fungerar här som en tänkbar bakgrundsbeskrivning vars teser fungerar väl för att poängtera vissa aspekter av förläggarrollens potential, än som ett teoribygge som behöver underbyggas eller falsifieras. ”[G]enom fältbegreppet får man en möjlighet att gripa det enskilda i det generella och det generella i det enskilda”
[19], säger Bourdieu. Alvesson och Sköldberg[20] kallar Bourdieus metodansats för ”reflekterande och tolkande”. Forskaren är själv en del av det analyserade fältet, vilket kräver att hon blickar inåt och tar ställning även till egna förutfattade meningar och intellektuella traditioner. ”Det är inte minst genom den systematiska reflektionen på flera olika nivåer som tolkandet kan uppnå en kvalitet”, skriver de.

Det är alltså fråga om ett fallstudium, vars syfte är att uppmärksamma och diskutera ett flertal kontexter, såväl historiska som teoretiska sådana. Avsikten är inte att bevisa en tes, utan att måla upp en miljö i en serie bilder och utifrån dessa ge tillfälle till reflektion och diskussion.

Tillvägagångssätt och material
Det empiriska material som denna undersökning bygger på är främst inhämtat från tre håll.
Det första är Internet, där jag genom sökningar med hjälp av Google, Google Scholar och uppsatsdatabaser som Uppsök, kunnat skapa mig en bild av vad som på senare år skrivits om Bo Cavefors som förläggare och kulturpersonlighet. Detta material består främst av tidnings- och tidskriftsartiklar, samt i viss mån inlägg på bloggar och Internetforum. Här kan konstateras att även om det finns många åsikter om Cavefors, så har hans förlag inte behandlats i vetenskapliga sammanhang mer än mycket översiktligt.
[21]

Dock finns mycket material från förlagets verksamhetsår bevarat i den så kallade Caveforssamlingen som donerats av förläggaren till Språk- och Litteraturcentrum vid Lunds universitet. Här finns, förutom en komplett samling av förlagets utgivning, även marknadsföringsmaterial såsom reklamutskick och kataloger, samt klippböcker med recensioner och artiklar från de tjugotalet år som bokförlaget existerade. En genomgång av detta material har hjälpt mig att få en uppfattning om hur förlaget uppfattades i sin samtid, samt om sammanhangen där det verkade.

På grund av den begränsade tidsramen var min genomgång dock inte fullständig. Först gjordes en översiktig granskning, sedan fördjupade jag mig i materialet från några årtal.

Undersökningen har viss tyngdpunkt på de tidigaste åren, eftersom jag ville veta hur förlaget först togs emot. Sedan görs nedslag 1968 och 1975, då detta var år då särskilt många eller intressanta titlar gavs ut. Den sista tyngdpunkten är åren kring 1978 då förlaget avvecklades. I analysen av recensioner och artiklar har jag främst inriktat mig på den bild som förmedlas av förlaget och förläggaren, eftersom detta är uppsatsens centrala punkt. Även vissa fakta har inhämtats härifrån, när det gäller vilka titlar som publicerats vilket år samt i vilka tidsmässiga sammanhang etc.

När det gäller de titlar som diskuteras i undersökningen har jag läst samtliga publicerade recensioner från svensk, och ibland nordisk, press.

Den tredje källan är Bo Cavefors själv, som jag träffat och intervjuat vid ett tillfälle, samt haft viss e-mailkontakt med.

Att använda sitt undersökningsobjekt som förstahandskälla, samtidigt som han är den som i uppsatsen ska utsättas för en kritisk analys, har givetvis sina problem. Det mest uppenbara är väl just detta: Hur kritisk vågar man som författare vara när huvudpersonen är medverkande och kommer att ha förtur till resultatet? Detta är ett problem som jag har haft anledning att förhålla mig till under hela tiden jag arbetat med denna undersökning, och som jag förhoppningsvis har lyckats bemästra.

Med tanke på hur lite som hittills skrivits om detta fall, menar jag att den bästa källan till information om verksamheten och turerna kring den, är personen Bo Cavefors. Flera av mina frågor till honom har handlat om förlagsarbetet, tidsperioden och människorna på fältet. Dessutom ställde jag frågor som berörde hans tankar och åsikter kring dåtidens och nutidens svenska bokmarknad. I de fall då diskussionen berörde Cavefors dåvarande relationer, har jag vägt den information som gavs i intervjun mot information från tidsperioden, i form av olika slags textmaterial.

Det finns en passage hos Robert Darnton som inspirerat mig i mitt metodval. Darnton skriver att: ”en av historikerns viktigaste uppgifter är att rekonstruera världar. Det är inte för att han skulle känna någon underlig trängtan att gräva i arkiv och granska gamla dokument som han gör detta, utan för att han vill tala med de döda.[…] Om vi förlorade all kontakt med de världar som tillhör historien, skulle vi tvingas leva i ett tvådimensionellt, tidsbundet nu och vår egen värld skulle bli platt.”
[22]

Även om perioden då Bo Cavefors förlag verkade, 1960- och 70-talen, inte ligger långt tillbaka i tiden i ett traditionellt historiskt perspektiv, så är det en tidsperiod som tog slut före min egen födelse och jag saknar egna minnen därifrån. För att bilda mig en uppfattning om de strömningar och kulturella ideal som gällde då, måste jag lita till källor utanför mig själv, dokument, texter eller hågkomster från dem som ”var med”. Tidningsklipp och reklamblad etc., talar sitt tydliga språk i allt från ordval till ämnesval, när det gäller de underliggande ”sanningar” som en gång varit självklara men som kan ha förändrats under tidens lopp.
När det gäller minnens trovärdighet såhär decennier efteråt, så vet alla hur svårt det kan vara, för både frågaren och svararen, att veta i vilken utsträckning som hågkomsten stämmer med den sedan länge passerade upplevelsen. Samtidigt så är intervjun med studiens huvudkaraktär en viktig förutsättning för denna undersökning.


Detta har lett till ett arbetssätt där olika slags utsagor är tänkta att fungera i dialog med varandra. Utan att rangordna mellan dem, vill jag istället visa upp deras ibland samstämmiga, ibland motsägande röster och därigenom möjliggöra alternativa tolkningar.

2. Teori
Pierre Bourdieu: fält, kapital och strategier

Den teoretiska grund som denna undersökning vilar på är Pierre Bourdieus fältteori, med särskild fokus på dennes tankar kring spänningen mellan ekonomiskt och kulturellt kapital.
Bourdieus begrepp ”fält” innebär i korthet det sociala rum som analyseras, en spelplan av aktörer, motiv och maktförhållanden, om man så vill. Donald Broady beskriver fältet som ”ett system av relationer mellan positioner besatta av specialiserade agenter och institutioner som strider om något för dem gemensamt.”
[23] Fältet är inte en oberoende storhet, utan agerar relationellt med samhället i övrigt. På precis samma sätt skapas rollerna för de olika aktörerna inom fältet beroende på hur andra aktörer agerar eller positionerar sig. Att avgränsa och definiera ett specifikt fält blir här en del av analysen. Precis som när en zoolog riktar sitt förstoringsglas mot ett insekternas mikrokosmos för att bringa ljus över det intrikata samspel och de sociala relationer som konstituerar deras verklighet.

Enligt Bourdieu hålls ”det kulturella fältet”, i detta sammanhang en litterär miljö med dithörande aktörer, samman av en gemensam croyance, en tro på att kulturen/litteraturen är viktig. På det litterära fältet förs strider om hur litteraturen ska förvaltas, vad som är bra och dålig litteratur etc., just eftersom alla som verkar där är överens om en sak: litteraturens värde i sig.

Här innehar konflikten mellan olika slags symboliskt kapital en central ställning. Det symboliska kapitalet är det slags sociala värde som tillskriver en aktör betydelse och makt inom ett visst sammanhang. Den typiska spänningen står mellan kulturellt och ekonomiskt kapital.
[24] Det kulturella kapitalet representerar ”mjuka” värden som konstnärliga, litterära eller vetenskapliga kvaliteter eller kvalifikationer, medan det ekonomiska kapitalet givetvis innebär reda pengar.[25] Det sistnämnda en mer brutal men, enligt de flesta som teoretiserar kring bokmarknadens utveckling, allt starkare maktfaktor på det litterära fältet.[26]
Det litterära fältet påverkar och påverkas av sin omgivning. Dock menar Bourdieu, vilket skiljer honom från exempelvis marxistiska teoretiker, att konstens villkor inte direkt reflekterar den materiella verkligheten. I fältteorin får kultursfären egna logiker och den följer delvis egna lagar. Detta ger den också en viss grad av självständighet gentemot det omgivande samhället.
[27]

På fältet rör sig aktörer efter ett till stor del förutsägbart mönster. De handlar efter de positioner som spelet tilldelar dem, och skapar sitt eget handlingsutrymme efter dess förutsättningar. Aktörernas handlingsutrymme begränsas eller möjliggörs också av deras habitus, ”ett system av dispositioner som förvärvats genom implicit eller explicit inlärning och som fungerar som ett system av generativa scheman.”
[28]

Även om frågan om ekonomisk kontra kulturellt kapital är ständigt återkommande i Bourdieus teoribygge är det inte ekonomin i sig som fascinerat Bourdieu, skriver Broady. Han intresserar sig istället främst för de kulturella aktörernas benägenhet att förneka ekonomiskt kapital som ett reellt värde på fältet.
[29]

Vidare förklarar Broady Bourdieus förståelse av begreppet strategier som ”individers, gruppers eller institutioners försök att värna värdet på sitt kapitalinnehav och att försvara eller förbättra sin position”. Bourdieu skriver själv att den litterära aktörens strategier inte handlar om ett cyniskt kalkylerande eller en medveten strävan uppnå profit. Strategierna är tvärtom ”omedvetna resultat av intrikata relationer mellan habitus och fält.”[30]

Litteratursociologin Johan Svedjedal har kallat Bourdieus fältteori för ”en makroteori kring det litterära skapandet.”
[31] Så är också övertygelsen om de sociala relationernas betydelse för skapandet av och förståelsen av litteratur en grundbult i Bourdieus teoribygge. Litteraturen, precis som de människor som skapar den och läser den, är beroende av omgivande strukturer och förändringar. ”[Att] existera socialt är att inneha en bestämd position i den och att bära dess tecken, framförallt i form av språkliga automatismer och mentala mekanismer”[32], skriver Bourdieu.



I detta är Bourdieu en typisk representant för litteratursociologin som vetenskaplig disciplin. Litteratursociologin kan med fördel beskrivas som en människosyn, övertygelsen om att människan är en samhällsvarelse och hennes litterära skapande är ett resultat av sociala relationer.[33] Forskningsinriktningen har beskrivits som ett ”systematiskt studium av litteraturen som socialt fenomen och som system och institution i samhället”[34]. Den förutsätter litteraturen som resultatet av ”en enhet av inbördes växelverkan” mellan författare, böcker och läsare.[35]
Lars Furuland skriver i artikeln ”Litteratur och samhälle. Om litteratursociologin och dess forskningsuppgifter” [36], att även om samtidsinriktning ofta varit utmärkande för valet av forskningsuppgifter inom litteratursociologin så lämpar sig denna forskningsinriktning väl för sociologiska och ideologiska undersökningar med historiska ambitioner. Kopplingen till idéhistoria är alltså stark.


Enligt Svedjedal brukar litteratursociologiska studier behandla minst ett av tre problemområden: ”samhället i litteraturen”, ”litteraturen i samhället” eller ”litteratursamhället”.[37] Min undersökning kommer att koncentrera sig på såväl förläggarens och förlagets roll på det litterära fältet, som på litteraturen som opinionsbildare och politiskt maktmedel. Den kan således beskrivas som en sammansmältning mellan de två sistnämnda kategorierna.

Tidigare forskning
I Ylva Larsdotters och Fia Larssons magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap Varje bok ska vara en gatsten – en studie av ideologiska bokförlag på det svenska litterära fältet finns både teoretiska och praktiska ingångar som tangerar mitt ämne.
[38]
Med hjälp av intervjuer med företrädare för fem mindre förlag greppar de ett problemområde som berör temat för denna undersökning. Här undersöks den svenska bokmarknadens rådande situation och den, redan nämnda, balansgången mellan olika typer av värden/maktförhållanden i bokvärlden, samt den roll de spelar i sammanhanget. Larsdotter och Larsson för även en diskussion om det lilla förlagets självbild, eller identitets-skapande om man så vill, utifrån begrepp som kulturellt kontra ekonomiskt kapital.

I en intervju med förläggaren Carl-Michael Edenborg på Vertigo förlag, förklarar till exempel denne sin syn på förläggarrollen så här: ”Man kan väl säga att de [större förlagen] är mycket mer av företag, liksom, medan jag ser ju Vertigo som en konstnärlig verksamhet.”

En annan respondent menar att ideologi, något slags drivkraft att förändra samhället, är nödvändig ”för alla små förlag som drivs av något annat än att man tycker att det är skojigt att ge ut böcker och tjäna pengar.”
[39]

I Mixed media: feminist presses and publishing politics, som är Simone Murrays doktorsavhandling från år 2004, analyserar författaren ett antal brittiska feministiska bokförlag. Hon diskuterar deras dubbla roll som på samma gång politiska och kommersiella aktörer på den litterära arenan. Murrays analys rör sig kring de implicita problem som finns i en sådan position, men också kring förläggeriet som en i sig starkt politisk gärning och ett maktmedel.
[40] Hon menar att studier av feministiskt bokförläg-gande har varit ett svårt negligerat ämne inom (det mansdominerade) fältet book history, med fixstjärnan Robert Darnton i spetsen.[41] Delvis på grund av att man hittills inom detta forskningsfält inte varit särskilt intresserad av 1900-talshistoria, utan främst inriktat sig på äldre tidsperioder. Detta är synd, skriver hon, eftersom man därmed missar ämnets möjligheter att analysera och ge perspektiv på förläggargärningens politiska potential i samtiden.[42]


Ett underliggande dilemma inom branschen i stort, precis som det förr eller senare kommer att vara avgörande för varje enskilt förlag är, enligt Murray ”the irresolvable tension implicit in the phrase ’political publishing’”. Hur kan ett bokförlag som är hängivet idealet att främja kulturell och politisk förändring, samtidigt fungera i ett kapitalistiskt system som till stor del livnär sig på samhällelig stabilitet, frågar sig författaren.[43]

Två relativt nyskrivna doktorsavhandlingar diskuterar 1960- och 70-talens svenska bokmarknad, och dess relation till det omgivande samhället, utifrån ett litteratursociologiskt perspektiv.
Annika Olssons Att ge den andra sidan röst från 2006, handlar om den så kallade rapportboken, som var en tidstypisk genre med starkt dokumentära inslag. Genom att identifiera och kontextualisera ett antal titlar från perioden 1960 till 1980, vill hon ”visa hur en förståelse av rapportboken kunde ta sig uttryck på den svenska bokmarknaden”
[44] under nämnda period.
Ann Steiners doktorsavhandling I litteraturens mittfåra är specifikt inriktad på tidsperiodens litteraturmarknad. Steiners undersökning inriktar sig specifikt på de nya bokklubbarna som blev ett direkt resultat av 1970 års avregleringar. Bokklubbarna kritiserades hårt i 1970-talets kulturdebatt, bl. a för att främja kommersiell litteratur och de stora förlagen.
[45] En av kritikerna var Bo Cavefors, vilket jag kommer att få anledning att återkomma till senare i denna uppsats.

Teorier om den intellektuelle som samhällsaktör I Bourdieus teori om det litterära fältet ges den intellektuelle en nyckelroll som aktör. Hos Bourdieu skapas denna position då konstnären, i kraft av sitt symboliska kapital som konstnär, försöker ta plats på en politisk arena.
[46] Bourdieu menar att de intellektuella intar en självklar plats bland samhällets eliter, där de med sitt kulturella kapital tampas med dem som kontrollerar den ekonomiska makten. Denna kamp förs inom överklassen, menar han, och har därmed ”brutit med de intellektuellas älsklingsuppfattning om sig själva som marginella, subversiva figurer, placerade utanför eller ovanför maktens värld”[47], skriver Bourdieu.
Gisèle Sapiro, som verkar i Bourdieus efterföljd, för en diskussion om politiseringen av författarrollen på det franska litterära fältet där jag ser flera paralleller till Bo Cavefors bokförlag.
[48] Hennes och Bourdieus beskrivning av författare kan med fördel överföras till en diskussion om förläggarens roll. Enligt Bourdieu har författaren av tradition förkroppsligat rollen som intellektuell kulturbärare i det franska litterära landskapet. Sedan Zola har författarens position varit laddad av det symboliska kapital som gjort honom eller henne (oftast honom) till den som opinionen utsett till ”sanningssägare”, inte bara i kulturella spörsmål utan även – och inte minst – i debatter av politisk karaktär.[49] ”Den intellektuelle” har således blivit ett tacksamt studieobjekt för politiska historiker. Sapiro menar dock att denna forskning tenderar att isolera den intellektuelle alltför mycket från sin kontext: Författare och förläggare deltar i samhällslivet som yrkesmänniskor och de påpekar ofta själva ett samband mellan deras samhällsengagemang och riktningen i deras litterära produktion. [50]
”Den intellektuelle” är en tankefigur, ett slags idealtyp.
På samma sätt borde Bo Cavefors här skrivas ”Bo Cavefors” eftersom jag, på ett liknande sätt som Toril Moi i Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell talar om tankefiguren/subjektet Cavefors snarare än den fysiske personen. En sådan genealogisk undersökning ser analysobjektet ”som ett decentrerat nätverk av olika diskurser”
[51], skriver Moi.
Denna tankefigur är huvudpersonen i denna uppsats. Som studieobjekt är han att betrakta mer som text än som biografisk person, även om jag, med Moi, menar att man omöjligt kan skilja det ena från det andra.[52]

Den avantgardistiska outsidern
Johan Svedjedal och Ann Steiner beskriver båda outsidern som en klassisk position på det litterära fältet. Han eller hon – traditionellt sett oftast han! – står i direkt motsatsförhållande till den kommersiella litteraturens förgrundsgestalter, vilka då de är författare ofta är både mediala kändisar och tjänar stora pengar på sina böcker.
[53] Karakteristiskt för outsidern är, enligt Steiner, att man ”ställer sig utanför krav från marknad och samhälle och går sin egen väg” på ett medvetet sätt, i trots av de eventuella ekonomiska och sociala konsekvenser ett sådant val kan medföra.


”Att betrakta sin egen position som varande en utanför gängse moral, konventioner och sociala normer kan vara grundat i en ofrivillighet, likaväl som det kan vara en helt medveten strategi som på olika sätt tydliggör författarens syn på litteratur och konst”[54], skriver Steiner. Den idealtypiske outsiderförfattaren är en man, gärna ung och utan försörjningsansvar för någon annan än sig själv. Hans författare bärs upp av höga ideal om konsten, hans skriverier får gärna vara svårgenomträngliga. Kanske skriver han lyrik eller dramatik, klassiskt svårsålda genrer.
För Bourdieu är Baudelaire själva urtypen för denna författarroll. Hos denne ser han en ”moralisk indignation mot alla former av underkastelse under makten eller marknaden, mot den karriäristiska iver som får vissa författare[…] att jaga heder och ära eller mot en anpassning till pressens och journalistikens krav”.
[55]
Bourdieu menar att det endast är när ett fält, det må vara litterärt eller konstnärligt, har uppnått en hög grad av självständighet, som de som har till mål att uppnå ett stort symboliskt kapital på fältet, blir måna om att visa sig oberörda av ekonomisk eller politisk makt. ”Då och bara då kommer en likgiltighet inför makten och äran”, skriver han.[56]

Politisering på fältet Gisèle Sapiro konstruerar en modell för att illustrera hur olika typer av politisering kan ta sig uttryck i förhållande till författarens position på det litterära fältet, samt den typ av symboliskt kapital som han/hon besitter. Här positioneras fyra idealtyper på en glidande skala mellan kulturellt och ekonomiskt kapital på den ena axeln och mellan politiserad kontra avpolitiserad jargong på den andra.
[57] På den punkt där politik möter estetik återfinns avantgardet. Denna grupp kännetecknas av att de värdesätter det subversiva inom litteraturen och tillskriver sina protester en stor politisk betydelse, på samma gång som de vägrar att bortförhandla sin särställning som esteter. En karakteristik som känns intressant i förhållande till exemplet Cavefors.


Sapiro hänvisar till en diskussion som Bourdieu för om den ”profetiske” författaren, i vilken jag känner igen mitt studieobjekt, trots att han inte är författare. Från och med artonhundratalet då sekularisering och liberalisering förändrade de heliga institutionerna och gjorde dem till litteratur, har författaren tagit över profetens roll, skriver Sapiro. [58] Hennes huvudsakliga exempel, som lånats från Bourdieu, är l’art pour l’art-författare som Flaubert och Baudelaire. Båda dessa anklagades för brott mot allmän ordning, moral och religion.[59] Den författarroll de representerade stod för något nytt och knöt till sig en ny typ av socialt kapital.[60] Om Baudelaire skriver Bourdieu att han ”både i sitt liv och i sina verk, förkroppsligar den mest extrema positionen inom avantgardet, revolten mot alla makthavare och alla institutioner, med början i de litterära.”[61]
”Profeten”, som i Max Webers religionsteori ställs mot ”prästen”, som en yngre, mer temperamentsfull version, fick här en litterär motsvarighet. I den bild som tecknas av Bo Cavefors och hans bokförlag i sentida texter, som de som citeras i inledningen till denna uppsats, finns många paralleller till denna romantiska författarbild. Här porträtteras en
(yrkes-)man som stod för höga ideal, såväl konstnärliga som politiska, och som var redo att sätta både sin karriär och sitt rykte på spel i namnet av dessa ideal, ”oavsett konsekvenserna”. I min genomgång av samtida mediematerial och tryckt material från bokförlaget, samt i min diskussion med dagens Bo Cavefors, kommer denna karaktärskonstruktion att undersökas närmare.

Del 3. Bakgrund och fallbeskrivning
Om förläggarrollens funktion och legitimitet

Att låta trycka upp sina böcker i egen regi framställs numera ofta som ett nytt sätt för den okände författaraspiranten att nå ut till en publik. För vem behöver egentligen ta den snåriga vägen via ett bokförlag, när tekniken för att framställa trycksaker aldrig varit billigare än nu?
[62] Riktigt så enkelt är det nog inte för den som inte bara vill trycka sitt planerade bokverk, utan även lyckas få det sålt.


Förläggarföreningens ordförande Kjell Bohlund menar att styrkan i vad han kallar ett ”riktigt” förlag, är ekonomiska resurser. För den som har kapital är det möjligt investera i författaren, att betala ut förskott till henne eller honom och se till att boken kommer i produktion. Till produktionen av boken hör mycket mer än enbart att trycka upp texten. Den ska redigeras, korrekturläsas, formges och kanske illustreras innan den fått den form som vi hittills brukat förvänta oss att en bok ska ha. Sedan kommer marknadsföringen av boken, som även den brukar ligga på förlagets lott. Det är numera här som de verkliga kostnaderna finns, inte i själva tryckprocessen. Såväl produktion som marknadsföring är givetvis starkt kopplade till förlaget som innehavare av de ekonomiska resurserna.[63] Men, som såväl Bohlund som Gedin och Peterson påpekar, så bistår förlaget även med andra viktiga kunskaper i produktionen av en bok. Dialogen mellan förläggare och författare beskrivs av dem alla tre som en nästan oundgänglig del i skapandet av ett litterärt verk. Att vara mer eller mindre delaktig i författarprocessen har hört till förläggarens huvudsakliga uppgifter, åtminstone sedan ”den moderne förläggaren” gjorde insteg vid 1800-talets början. Inte sällan är det förläggaren själv som initierat ett bokprojekt.[64] Den moderne förläggarens yrkesroll har växt fram långsamt, och i takt med bokmarknadens tillväxt har förläggare tillskansat sig alltmer makt och starkare symboliskt kapital på det litterära fältet.[65] Att ”dela med sig” av detta kapital, denna goodwill, till de författare man knutit till sig, hör till förläggarens uppgifter. Detta är vad som i Bourdieus terminologi brukar kallas konsekrationsmakt.[66]
Från Gutenbergs tidsålder och fram till och med 1700-talet, var förläggarrollen något som man kombinerade med andra arbetsuppgifter. Den svenske förläggaren var samtidigt boktryckare, bokbindare, författare eller rikemansson. Det uppsving för textproduktion som följde på tryckfrihetsförordningen 1810, skapade dock ett behov av förläggaren som mellanhand, entreprenör, inspiratör, marknadsförare och finansiär.[67]


Det var först nu som förläggaren, i den mening som Kjell Bohlund lägger i ordet, steg fram på den litterära scenen som en viktig aktör och maktfaktor att räkna med.
Förläggarens uppgift har ibland liknats vid dörrvaktens. Precis som denne har förläggaren att välja att släppa in någon eller stänga den ute. Johan Svedjedal menar att förläggarens väktarroll snarare borde liknas vid en lärares eller ”smakledares”.


För förläggaren gäller det att se till att författarna uppfyller vissa krav för att kunna släppas förbi. För författaren en makthavare, men om relationen är lyckad så är det en makt som används till att inspirera och utvecklas.[68]
Olika förläggare har haft olika mening om på vilket sätt och i vilken utsträckning de skulle verka på ett samhälleligt plan. Genom att välja att ge ut eller inte ge ut en viss bok, kunde de bidra till att väcka debatt eller till att tysta den. Detta förhållande diskuteras i David Gedins Fältets herrar, där utgivningen av idealrealistisk litteratur på 1880-talet beskrivs som en viktig faktor i debatten om kvinnors rättigheter och klassfrågan.


Sedlighetsdebatten som följde på Albert Bonniers utgivning av Strindbergs Giftas, är ett exempel på hur ett förlags utgivningspolitik påverkat en hel samhällsdebatt. Denna konflikt, som med tiden kom att orsaka en splittring av dåtidens förläggareförening, visar även på ett brott i den allmänna synen på förläggarens roll som samhällsaktör. Man börjar nu se förläggaren som moraliskt ansvarig för de texter som förmedlas, vilket bland annat blev tydligt i debatten då Bonniersförfattaren Gustaf Fröding åtalades för ”osedlig dikt” år 1895.[69] Men så är också risktagandet ett grundläggande personlighetsdrag för den idealtypiske förläggaren, enligt Peterson.[70]

1960- och 70-talens svenska bokmarknad.
Annorlunda än idag?

Tjugo år är en lång tid i de flesta sammanhang. Perioden då Bo Cavefors förlagsverksamhet var igång, åren mellan 1959 och 1982, är inget undantag. Tvärtom var detta två mycket omvälvande decennier, såväl världspolitiskt som nationellt. Litteraturvetaren Annika Olsson beskriver perioden som dynamisk, ”präglad lika mycket av folkhemmets och kommersialismens framväxt som av de alternativa proteströrelserna.”
[71]
Det svenska 1960- och 70-talet påverkades också utrikespolitiska händelser, såsom kriget i Vietnam, frihetskampen i Afrika och den europeiska studentrörelsen. Detta var en medieverklighet som berörde de flesta, även om de inte var politiskt aktiva eller hyste vänsterpolitiska sympatier. Tidningar och TV var fulla av krigsrapporteringar och reportage från demonstrationer. Rapportböcker, debattböcker och politiska källskrifter var en självklar del av litteraturutbudet från och med 1960-talets slut. Även om detta vänsterpolitisk litteratur inte var bästsäljande, så fanns en betydande efterfrågan efter den. Litteraturforskaren Rolf Yrlid beskriver denna tidstypiska genre som ett utslag av dokumentarism, ”en medieövergripande estetisk strävan att med hjälp av ett dokumentärt material skildra ett faktiskt händelseförlopp eller förhållande… ofta av politisk karaktär”[72].


Bo Cavefors Bokförlag var ett av de många förlag som hade politiskt färgade bokserier, vilka för det mesta gavs ut i originalpocket. Dessa böcker fick ofta stor uppmärksamhet i medierna och satte igång eller påverkade samhällsdebatten på olika sätt. Ann Steiner beskriver perioden som präglad av en kamp om bokköparna. ”Ingen period i svensk bokhistoria är så omdebatterad som denna och därför finns många olika uppfattningar om händelsernas betydelse och konsekvenser”[73], skriver hon. Under dessa år ökade också bokutgivningen kraftigt i Sverige. Enligt litteraturutredningen 1972 ökade den totala bokutgivningen mellan 1956 och 1972 med mer än 68 procent, och en viktig del av denna expansion berodde på pocketboksförsäljningen.[74] 1970-talet var följdriktigt ”kvalitetspocketbokens decennium”[75], enligt Johan Svedjedal.
Dessutom genomdrevs flera viktiga förändringar i svensk kulturpolitik under de här åren, en kursändring som kom att bli avgörande för hur den svenska litterära branschen ser ut än idag. Handeln med böcker i Sverige avreglerades 1970, efter att traditionellt ha varit en hårt regelstyrd affär. En av åtgärderna var avskaffandet av fasta bokpriser. Priserna på böckerna och återförsäljarnas rätt att saluföra en viss bok hade tidigare avgjorts av bokförlagen.[76]Även den som ville öppna en bokhandel var tvungen att godkännas av förläggarna först, eftersom bokhandlaren fungerade som kommissionär åt förlagen. Förut hade bokhandlarna tagit emot ett exemplar av förlagets hela utgivning, utan att behöva betala något i förskott. Först efter tre år skulle böckerna antingen betalas eller skickas tillbaka till förlagen.[77] 1970 släpptes bokförsäljningen fri och kommissionssystemet avskaffades. Vem som helst fick nu lov att sälja böcker, inte bara den traditionella bokhandeln.[78]


1970-talet är även förlagskrisens decennium, ”slutet på en lång epok”[79] enligt Per I. Gedin. Efter att ha haft ekonomisk medvind ända sedan Andra Världskriget, hade svenska bokförlag blivit fartblinda, menar han. Man gav ut mer och mer, alltmedan den ekonomiska kontrollen och statistiken sackade efter. Detta gällde såväl stora som mindre förlag och Cavefors var inget undantag, vilket vi kommer att se. När krisen blev ofrånkomlig vid mitten av 1960-talet, svarade förlagen med kraftiga prisökningar. Det var denna situation som till sist ledde fram till beslutet att släppa bokmarknaden fri. Åsikterna om detta var naturligtvis delade, men bland de mindre bokförlagen tycks man ha varit överens om att avregleringen var fatal.[80]
Ett av de vanligast förekommande argumenten i debatten var det som Gedin kallar ”kulturargumentet” att litteraturen står för ett annat slags värde än andra produkter, och att den därför behöver skyddas från priskonkurrens för att överleva.[81]


”En sak synes klar: Den gamla förlagskulturen kommer inte åter” [82], skriver Krister Gidlund i sin tillbakablickande skrift Bokförläggaren. Gidlunds bokförlag som grundades 1968, var delvis samtida med Cavefors. De båda hade under några år ett försäljningssamarbete tillsammans med Författarförlaget under namnet Tre förlag.
Gruppen marknadsförde sig i gemensamma kataloger och delade på en ambulerande försäljare som sålde in deras utgivning till bokhandlare runt om i Sverige. Enligt Cavefors var detta ett praktiskt arrangemang, snarare än beroende på ett särskild släktskap mellan förlagen.[83] Men visst fanns det ändå likheter som gick utanför att de alla var förlag av det lilla formatet.



De hade delvis en liknande utgivning, med tyngdpunkt på politisk debatt och teori vid sidan av skönlitteraturen. Kanske var det just tidsandan som Cavefors och Gidlund hade gemensamt, och sättet som de båda tycks ha funnit sig tillrätta med sin roll som chefer över ett mindre men tydligt profilerat förlag i eget namn.[84]
Gidlunds syn på 1960- och 70-talens förlagsmiljö är nostalgisk. Dock delar han åsikten att de senaste 30 åren inneburit en kraftig omsvängning i attityd och självförståelse inom fältet, med många andra som ”var med”. Däribland Cavefors, vilket vi kommer att se.



”Bokbranschen igår tänkte inte på samma sätt som bokbranschen idag”[85], skriver Gidlund. Han får medhåll av den amerikanske förläggaren André Schiffrin, när denne skriver att
”[s]om det nu ser ut har ägarna [av de stora bokförlagen] bara ett intresse och det är att tjäna pengar på verksamheten, så mycket det bara går.”
[86]
Det är förvisso stora strukturförändringar är på gång på dagens svenska bokmarknad. En del är grundade på politiska beslut, andra hänger på mer diffusa sätt samman med samhällsutvecklingen. [87] Den stora vinnaren just nu är just internethandeln.[88] Chris Anderson, chefredaktör för den amerikanska tidskriften Wired Magazine, har myntat begreppet ”den långa svansen” om detta slags försäljning. Anderson menar att Internethandeln erbjuder helt nya möjligheter för handeln med ”smal” litteratur eller musik. Exempel som Amazon.com visar, enligt Anderson, att det finns en ökande efterfrågan på ovanliga titlar. Denna långa svans av enstaka sålda exemplar blir, då den räknas ihop, en mycket lönsam affär för nätbutikerna. ”Vi ser slutet på eran där en storlek skulle passa alla och i dess ställe kommer något nytt, en marknad bestående av mångfald”, spår Anderson hoppfullt.[89] Detta är onekligen en mer optimistisk analys av det framtida försäljningsläget för mindre förlag, än den som exempelvis Gidlund ger.

Fallet Bo Cavefors Bokförlag AB
Under de första fjorton åren sköttes hela förlagsverksamheten av Bo Cavefors själv: ”Jag anlitade naturligtvis en del frilansare, till layout och sådant. Men även mycket av formgivningen gjorde jag själv, jag tyckte att det var roligt.”
[90]



På den tiden hade förlaget inget eget lager utan lagerhöll sina böcker hos ett annat förlag i Lund. När försäljningen sedan ökade flyttades lagret till Seelig i Stockholm i ett antal år. De sista åren, när utgivningen hade vuxit markant, kunde förlaget hålla eget lager i Lund.
Bo Cavefors Bokförlag AB hade som mest tre anställda; förutom Cavefors själv så arbetade där Jan Moraeus som kamrer och Kjell E. Eriksson som redaktör.

”Vi skötte allt, även reklam, försäljning och lagerhållning. Faktiskt duktigt, tycker jag!”[91], säger Bo Cavefors idag.



Bokförlaget blev med tiden alltmer produktivt. Den ökande bokförsäljningen under 1960-talet märktes tydligt i förlagets utgivning. Under flera år under 1970-talet gav man ut ett fyrtiotal böcker om året, alltså nästan en bok i veckan. Sammanlagt lät man publicera 620 titlar under de dryga tjugo år som verksamheten pågick.
”Förhållandevis mycket när man ger ut så pass ensartad litteratur som jag gjorde”, som Bo Cavefors uttryckte det när jag träffade honom.

4. Undersökningen
Komet eller sputnik? – Cavefors som ny aktör på fältet
”KRYSS I TAKET: ett nytt svenskt bokförlag med finsmakarambitioner startar, till på köpet i det relativt boklikgiltiga Malmö. Det är Bo Cavefors som kan lägga tre intressanta små volymer på bokhandelsdiskarna under eget förlagsnamn. Det är bara att önska lycka till med företaget.”
[92]

Så inleds en artikel i Kvällsposten Malmö från sensommaren 1959, där den nybakade förläggaren presenteras. Bo Cavefors förlag startade i Malmö men kom under åren att drivas även från Staffanstorp och Lund. Det var ett skånskt bokförlag, och hade som sådant ett särskilt intresse i den lokala pressen även om utgivningen var omskriven i tidningar runt hela Sverige och även recenserades i norsk, dansk och isländsk press, exempelvis.




I Vecko-Journalen görs vid samma tid ett personportätt av den unge förläggaren, där man ställer sig frågan: ”Vem är egentligen Cavefors och vad kommer han att visa sig vara för sort – en snobbigt framfräsande och hastigt utslocknande komet eller en slitstark sputnik av pålitligt svensk kvalitetsmärke?”[93]
Innebörden i intervjuarens frågeställning är underförstådd. Kommer denne nye uppstickare att hålla stånd för ”våra” högt ställda förväntningar, eller kommer han att visa sig vara en besvikelse för ”oss”? Det ”vi” som underförstås är den intellektuella världen, älskare av den goda litteraturen.



”Man vill ge en eloge åt det nya förlaget Bo Cavefors som tagit sig an denna och flera andra ’svåra’ och obekväma böcker”[94], skriver Stockholmstidskriften Freden i en recension av en av förlagets tidigaste titlar.
Den norska dagstidningen Stavanger Aftenblad hyllar det nya förlaget i en lång passus:
”Til sist noen ord om det forlaget som gir ut Ezra Pound på svensk, Bo Cavefors i Malmø. Det startet sist høst, og produksjonen viser at det hittil bare har utgitt bøker som ikke ville kunne selges – i Norge. Når dertil kommer at hver enkelt bok (forlagets produksjon er ikke stor, men høyst eksklusiv) både typografisk og utstyrsmessig ellers kombinerer det originale og det smakfulle på en oppsiktvekkende sikker måte (begge Pound-bøkene er således kvadratiske av format!), er det forståelig at man legger merke til forlagsnavnet og blir nysgjerrig på om det vil fortsette på samme linje, og om det kan gjøres med hell.”
[95]

”Förlaget med finsmakarambitioner” är en position som man har längtat efter, åtminstone bland landets tidningskritiker, som en motvikt mot vad man upplever som ett kommersialiserat litteraturklimat. Litteraturkritikernas dom över litteraturproducenterna tycks alltså ha varit densamma som idag, inte så mycket nytt under solen. ”Smaken är nästan alltid avsmak inför andras smak”, som Bourdieu skriver.
[96]



Förlagsnamnet Cavefors associeras till en kulturkonservativism som framställs som eftersträvansvärd. Denna konstruktion av förlagets position pågår under hela den tid som Cavefors verkar på fältet, genom utsagor från andra aktörer som också rör sig där. Förlaget har ögonen på sig som en symbol för ett exklusivt ”vi”-ideal, som positioneras genom att ställas i motsatsställning mot kommersialism och dålig litteratur, men även mot självcensur och politisk räddhågsenhet. Ideal som lätt skulle kunna användas emot förlaget om förläggaren råkade trampa fel och göra ”de sina” besvikna.

Förlag och förläggare i ett – att personifiera en verksamhet Från dag ett pågår omskapandet av Bo Cavefors – personen och bokförlaget – till ”Bo Cavefors” – funktionen på fältet i den mediebild som skapades kring företaget och utgivningen.
I sin korta memoarbok Valpen som ung man, där han endast behandlar bokförlaget i ett par mindre avsnitt, beskriver Bo Cavefors sin förvåning över den medieuppmärksamhet han fick så fort han startat sitt förlag. Tidningarna skrev om personen Bo Cavefors snarare än om förlaget, vilket Cavefors tycker är märkligt: ”[H]an [förvånas] över att journalister ägnar mer uppmärksamhet åt honom själv än åt de böcker han ger ut. Det dröjer flera år innan Dagens Nyheter recenserar hans Ezra Pound-upplagor, men i veckopress avsedd för kvinnor, presenteras han som en av Sveriges rikaste ungkarlar, trots att de inte vet att pengar till förlaget kommer från hans bankkonto i Zürich.”[97]

Ett talande exempel på detta förhållande är den redan citerade artikeln ”Komet eller sputnik”, där skribenten utgjuter sig i en hel karaktärsbeskrivning, utifrån den uppenbart motsträvige Cavefors utseende: ”Bo Cavefors överraskade mig – som han säkert överraskat många – genom sin ungdom. Men hans sätt och uppträdande inklusive den smärta figuren och det kloka något bleka ansiktet övertygade en snabbt om att man här framför sig hade den moderna typen av intellektuell affärsman, stil Åke-Runnquist-Georg-Svensson-golf-ridhästar-Great-Britain-you-know.”
[98]

När journalisten Arne Häggqvist försöker pressa sitt intervjuobjekt på detaljer kring förlagets kapital, svarar denna undvikande – och föga sanningsenligt: ”Nej, nej. Det finns ingenting romantiskt i min---låt oss säga…karriär. Jag är en ytterst vanlig människa… Jag tycker synd om dig som ska skriva en artikel om mig. Det går aldrig. Tro mig, det kommer aldrig att gå. Som person är jag helt ointressant…”

När jag frågar Bo Cavefors om detta, uttrycker han till en början samma slags förvåning. Han menar sig inte förstå intresset för en oetablerad person som kom från ”ingenstans” (London) och startade utgivning av så kallad smal litteratur: ”Nej, för det är ju inte förrän nu på senare år som jag har börjat öppna mig mer för att tala om mig själv som person… Nej, jag vet inte… Det förvånar mig faktiskt. Jag menar, jag hade ju bott i London länge, gått i skola och bla bla bla, hade läst lite vid universitetet och skulle bli regissör… Jag var ju en ganska anonym person, och så startade jag ett förlag för att jag tycker att det är roligt att ge ut böcker och så plötsligt så kastar de sig över mig och ska göra intervjuer.”
[99]

Oavsett avsikt, så är det ett faktum att just den intima koppling mellan verk och person som var fallet med Bo Cavefors och hans förlag, blivit en viktig del av förlagets hela karaktär och dess roll på det litterära fältet. Att förlaget uppkallats efter förläggaren, med både för- och efternamn i varumärket, samt att dess mest säljande bokserie, BOC-serien, är en fyndig förkortning av detsamma, är givetvis inte oväsentligt.

”Men det krävs att det är en person med rätt specifika egenskaper, tror jag. För att kunna förknippas med själva sin förlagsutgivning, så intimt. Och där har det varit en symbios mellan mig som person och utgivningen[…] Och det kan vara på gott eller ont. Därför att det finns ju de som blir förbannade också. Och tvärtom, de som hyllar. Om man då är en mindre profilerad person än vad jag kanske har varit så försvinner personen och det är bara förlaget kvar. Men här blir det samma sak..”[100]

Det ”ambitiösa” förlaget
”Med mycket goda ambitioner startar vårt nyaste bokförlag sin verksamhet. Det är Bo Cavefors förlag som nu på svenska presenterar två teaterpjäser av den geniförklarade irländaren Brendan Behan samt den unga engelskan Shelagh Delaney.”
[101]

Förlaget fick mycket snabbt epitetet ”ambitiöst” hos litteraturkritiker och andra intresserade.
[102] Detta omdöme tycks på samma gång bygga på en beundran för förläggarens ungdom, det hårda arbete han uppenbarligen gett sig in genom att starta ett förlag, samt – inte minst – den ”svåra” litteratur han beslutat att satsa på:
”Nu har emellertid det märkliga och glädjerika inträffat att [de tre pjäser som var det första som Cavefors lät publicera] kommit ut på svenska i höst. Det är ett nystartat bokförlag – Bo Cavefors förlag i Malmö – som vågat sig på en utgivning. Förlagets höstlista som förutom nämnda teaterlitteratur även upptar några av Ezra Pounds Cantos samt översättning av modern engelsk lyrik, inger den allra största respekt – inte för förläggarens ekonomiska sinne men väl för hans idealitet.”[103]

Denna mediebild fanns alltså med redan från början. Ett annat exempel är en tidig kommentar från 1959 i Aftonbladet, där anonym (Axel Liffner) recensentskriver:

”Det finns förlag som startar bara för att tjäna pengar och ibland lyckas med det. Någon sällsynt och glädjande gång startar förlag till synes bara för att ärofyllt bryta nacken av sig. Utsikterna att lyckas med det är tyvärr bara alltför goda. I den våghalsigare sektorn av förlagsvärlden hör utan tvekan Bo Cavefors Bokförlag hemma. Vi ska hoppas att det blir ett undantag som upphäver alla hittillsvarande regler.”
[104]

Skribenten fortsätter genom att hålla ett lovtal till de titlar som står på Caveforsförlagets utgivningslista inför hösten; dramatikern Brendan Behan, den kontroversielle nobelpriskandidaten Ezra Pound med flera. Den okände skräder inte orden när han eller hon avslutar sin korta artikel: ”Ett nobelpris åt Bo Cavefors Bokförlag, det skulle kanske ändå vara en början som sparade nacken ett år framåt eller så.”




Något sådant Nobelpris (för vad?) blev det förstås aldrig, men inte heller kom de nervösa farhågorna om förlagets undergång att besannas, inte på länge än, i alla fall. Ett år senare, när 1960 års höstutgivning tillkännagivits, återkom också denna skribent till temat och kommenterar sina tidigare betänkligheter med att Bo Cavefors lyckligtvis inte brutit nacken ännu, men…[105]
Här finns kopplingar till den Bourdieus och Sapiros diskussion om den litterära ”profeten”. [106] Deras exempel är författarna Flaubert och Baudelaire. Enligt Bourdieu förkroppsligade att han ”både i sitt liv och i sina verk, förkroppsligar Baudelaire det mest extrema avantgardet, en personlighetstyp där upproret i sig blev en konstituerande del av livsverket.[107]



”Profeten” beskrivs som ung, temperamentsfull och idealistisk. I de beskrivningar av Bo Cavefors som citeras i inledningen till denna uppsats finns många likheter med denna romantiska bild, vilket redan kommenterats. Denna porträttering är dock inte någon efterhandskonstruktion från senare år, utan har funnits med redan från början.
Bo Cavefors förlag verkar ha varit förlaget som ”alla” ville, men inte riktigt vågade tro på. Ett genomgående i tema i källmaterialet jag gått igenom är just denna dubbelhet. Å ena sidan glädje över att någon vågar göra det som Cavefors gör, ”en kulturbragd”[108], enligt mer än en skribent. Å den andra en stark misstro, som att det inte ”borde” vara möjligt att ge ut sådant som man själv tycker om. Åtminstone inte ifall man råkar tycka om sådant som anses vara ”smal litteratur”, men som uppenbarligen, genom att vara litteratur laddad med starkt kulturellt kapital, skattas högt av väldigt många fler än förläggaren själv.



Som Stockholms-Tidningen kommenterar, apropå utgivningen av Cavefors tre första titlar: ”Teaterpjäser är ju inte precis den sortens litteratur som folk springer benen av sig för att köpa.”[109]
Man påpekar gärna att förlagets utgivning är kontroversiell och svår – men viktig, för att inte säga nödvändig: ”Naturligtvis är det svårt, mycket svårt, att starta ett bokförlag. Särskilt om man gör det på normal kommersiell bas. Jag vet inte om Bo Cavefors i sitt idealistiska nit har gjort alla svårigheter klara för sig, i varje fall är det tydligt att han är fast besluten att forcera dem.”[110]

När nedläggningen av Cavefors förlag till sist blir ett faktum år 1978, skriver signaturen Karlis Branke i Vecko-Journalen: ”Alla bokälskare har sorg. Cavefors bokförlag har gått omkull. Lagt av, lagt ner, gått omkull, för det går inte att ge ut originella böcker, tycks det.
Nu, vid gravens rand, står jag och snörvlar och beklagar att jag inte skrev oftare om Bo Cavefors originella utgivning.”
[111]

Brankes kommentar är typisk för det mottagande som nyheten om nedläggningen fick i tidningarna. Man beklagar sig över att detta så lovvärda projekt nu kommer att avslutas, inte sällan med en liten, generad, biton av att, ”jag visste nog inte riktigt hur bra jag hade det innan det togs ifrån mig”.




Denna typ av rapportering kring Bo Cavefors och hans förlag pågår alltså under hela den tid som bokutgivningen pågår. Det handlar om uttryck för en gemensam övertygelse på fältet, en croyance, med Bourdieus begrepp.

Cavefors och det litterära fältet
I Ett litet bokförlag grundat 1968 beskriver Krister och Gertrud Gidlund sin bild av 1960- och 70-talens förlagskultur. Här målas en idyllisk bild upp där alla tycks älska och respektera alla:

”Man satt inte inne utan gick ut i avsikten att skapa en ny värld, byggd på solidaritet och gemenskap […] I denna atmosfär fortgick förlagsarbetet. Man arbetade jämt när man var vaken och man umgicks intensivt med varandra.”
[112]

När jag ber Bo Cavefors nämna några förlagsaktörer som han kände släktskap med på samtidens litterära fält, kan han inte komma på några alls. Om något så är han kritisk till dåtidens förlagsmiljö. Han understryker till exempel sitt utanförskap gentemot de stora makthavarna i branschen genom att berätta om en konflikt med en redaktör på Bonnierförlagen år 1959. Den enda konflikt han haft av den typen, enligt Cavefors:

”Bonniers uppträdde ju svinaktigt redan då. Deras förlagsredaktör på den tiden hette Åke Runnquist.. Han var också redaktör för Bonniers Litterära Magasin under många år. Jag tryckte mina första böcker hos Bohus-länningen i Uddevalla, och han ringde dit till direktören Stig Holm och sade att han skulle inte trycka böcker åt mig för att jag kommer aldrig att betala någonting över huvud taget. Med påföljd att Stig Holm och Tore Edhagen som var faktor där åkte ner hit till Malmö och så åt vi lunch på Savoy här nere. Och sedan så tryckte de böcker åt mig i tjugo år efter det.”

”Ensam är stark” är uppenbarligen en viktig ingrediens i den position som skapats för Cavefors på fältet. Den före detta förläggaren själv vårdar bilden av sin egen exklusivitet när han i intervjun förnekar att han odlade några relationer med andra förlag eller förläggare på fältet, stora som små.

Detta omhuldande av utanförskapet är, enligt Bourdieu, en klassisk strategi för aktörer som innehar en avantgardeposition på ett kulturellt fält. Cavefors kallas också både ”outsider” och ”avantgarde” i flera samtida tidningsartiklar.[113]



Intressant nog uppnås inte avantgardepositionen genom total revolt mot spelets regler. Det sker tvärtom genom utan att aktören försöker påvisa att han/hon själv representerar fältets ursprungliga ideal, bättre än mer etablerade aktörer på fältet. Bourdieu skriver att ”inom fälten för kulturproduktion – religion, litteratur, konst – gör de kätterska upprorsmakarna anspråk på att återvända till spelets källor och ursprung, till dess anda och sanning, i motsats till den förflackning och den degradering det utsatts för”.[114]

Förläggare och författare
När Cavefors talar om ”sina” författare låter det helt annorlunda än när han beskriver sina förläggarkolleger.

”Jag är personlig vän med alla jag förlägger!”[115], säger Cavefors i en intervju från 1978. Detta är en bild som stämmer överens med alla uttalanden som jag tagit del av från honom, och helt uppenbart den som han vill ska reproduceras:



”Det handlar på något sätt om att man har samma inställning till dittan och dattan, litteratur och sådana saker”[116], säger han när jag träffar honom. Givetvis har inte allting alltid varit frid och fröjd, det påstår han inte. Relationen mellan författare och förläggare är trots allt en relation med ojämna maktförhållanden:
”Det finns en svårhanterlig automatik i att engagera sig i ett författarskap. Man vill ju följa en författare, men man kan samtidigt inte ge ut hur mycket som helst. Så ibland måste man säga nej. Och då blir de förbannade naturligtvis”, säger Cavefors exempelvis i min intervju.
Johan Svedjedal skriver apropå Bourdieu, att på det litterära fältet ”gör de mest ansedda utövarna ofta de på kort sikt minsta direkta ekonomiska vinsterna. Förlaget får, kan man säga, betala i kulturell prestige genom att ge ut olönsamma författare. Och författarna får pengar mot prestige.”
[117]



I ljuset av Bourdieus fältteori tolkar jag Cavefors som en aktör som sett på utbytet mellan författarens kulturella kapital å ena sidan, och förläggarens ekonomiska å den andra, som en förhandling där båda haft lika mycket att vinna. Den ekonomiska makten väger till synes lätt mot de värden som litteraturen kunde tillföra förlaget i termer av pondus och högt anseende.
Det förefaller alltså som att det litterära fältets relationer för Bo Cavefors i första hand tycks ha handlat just om utbytet mellan författare och förläggare. Det är åtminstone den bild som han själv vill förmedla.

Förläggaren i författarens roll
När jag träffar Cavefors talar han varmt om Stig Claesson, som gav ut elva böcker på förlaget under 1960- och 70-talen. Trots att de inte träffades mer än ett par gånger, menar han att deras relation var mer än yrkesmässig. Han kallar Claesson för ”en av de verkligen trofasta vännerna” som han träffat under sin yrkeskarriär:

”Han var en av de få författare som jag hade som under alla år har hört av sig.
När jag fick de där svårigheterna, när förlaget försvann så att säga, var han den enda författaren som hörde av sig. Han skrev till mig att: ’Åh, det är för jävligt! Alla titlar som jag har gett ut hos dig, de får du utav mig. Du kan ge ut dem utan att behöva betala mig något.’
Sedan höll jag inte på så länge till, men ändå… Vi var inte… Vi hade aldrig supit ihop eller någonting sådant.”
[118]

Enligt Cavefors var det ett intellektuellt samförstånd som byggde på att författaren och förläggaren delade vissa grundläggande ideal på ett ideologiskt plan. De hade, säger han, liknande uppfattningar om litteraturen och dess betydelse:

”Det blir så när man håller på med den här sortens förlagsverksamhet, att olika typer av författare, eller personligheter eller vad man ska kalla det för, har man någonting gemensamt med utöver relationen förläggare-författare. Och detsamma tycker jag att jag har haft med gänget med Bruno K. Öijer och Leif Elggren… Leif Elggren och jag samarbetar ju idag igen, med performance och så.”
[119]

Jag konstaterar med intresse att just Bruno K. Öijer är den författare som Johan Svedjedal och Ann Steiner använder som typfallet för en litterär outsider, en som ”ville stå utanför det litterära samhällets kommersialism och kompromisser”.
[120] Här sammansmälter återigen Cavefors förläggarroll med de konnotationer som traditionellt brukar föräras författaren som den essentiella ”litteraturpersonligheten”. Den roll av outsider och avantgardepersonlighet[121] som Bo Cavefors tilldelas och/eller erövrar på fältet, är traditionellt förbehållen författaren, den manlige författaren.

Den litterära outsidern – en paradoxal bild En tydlig illustration till Cavefors/Caveforsförlaget som litterär outsider ges i Artur Lundkvists recension av Ezra Pounds Cantos, som man ger ut 1960:

”Ett nystartat förlag (Cavefors) visar sitt dödsförakt genom att ge ut två volymer av Ezra Pound i svensk tolkning[…] Två fyrkantiga, textdryga, volymer, där sättningskostnaderna för de omfattande partierna på gammalengelska, franska, provensalska, italienska, latin och grekiska måste varit dryga.

Företaget är naturligtvis prisvärt i sin djärvhet, bortsett från vilken angelägenhetsgrad man tilldömer Ezra Pound. Åtminstone för ett par år sedan var det högsta mod (och mode) bland yngre intellektuella i Stockholm att satsa på Pound. Det var avvikande (bort från Eliot), det var utmanande (fascismen), det var avancerat (”The Cantos”). Och det var samtidigt ganska lättillgängligt (engelska.)”[122]



Karaktärsteckningen som Lundkvist gör av Pound, påminner om den som återkommande brukar göras av förläggaren Cavefors själv. Den passar väl ihop med bilden av den propra, intellektuella (och bleka!) ynglingen i Folket i Bild, som citerats tidigare i denna uppsats.
Bourdieu skriver om avantgardepositionen att: ”De som är sämst försedda med kapital (och som ofta är nykomlingar, alltså för det mesta de yngsta) är däremot benägna att utveckla subversiva, heretiska strategier.”
[123] En iakttagelse vars sanningshalt förstärks vartefter man följer Bo Cavefors-förlagets utgivning genom åren.
När Cavefors publicerar en översättning av Ernst Jüngers dagböcker 1975, femton år efter den första Pound-upplagan, skriver recensenten i Svensk Tidskrift:



”Heder åt Bo Cavefors! Han är innehavare av ett litet förlag i Skåne, helt präglat av förläggarens högst personliga och inte så lite pittoreska politiska smak. Tyngdpunkten i förlagets utgivning ligger på marxistisk litteratur – Cavefors har t o m givit ut Marx – men omfattar också så artskilda politiska personligheter som Onkel H och Ernst Jünger. Säga vad man vill om den förre, men Cavefors har utfört ingenting mindre än en kulturbragd då han publicerat Jüngers dagböcker från Andra Världskriget. Ernst Jünger är en av de märkligaste – somliga säger största – tyska författarna efter första världskriget.”[124]

Kommentaren om Cavefors ”personliga och inte så lite pittoreska politiska smak” syftar till förläggarens förkärlek för att ge ut litteratur av politiskt obekväma författare eller kontroversiella ämnen. Detta kommer att diskuteras mer utförligt längre fram i uppsatsen.
För närvarande kommer jag i första hand att poängtera de likhetstecken som skribenten tycks göra mellan förläggaren och de författare som denne publicerar.

Samma iakttagelse kan även göras utifrån nedanstående artikelutdrag. Cavefors’ person nämns visserligen inte här, men beskrivningen av Jünger påminner starkt om de som brukar göras av förläggaren:
”Den tyske författaren Ernst Jünger, 80 år, har i alla åldrar betraktats som en kontroversiell person, vilken klassats som kommunist, nazist och katolik. Han är vida känd i Centraleuropa men få i Sverige har hört talas om honom. Under hela sitt liv har han varit en elit-människa, en tänkare som hyllat övermänniskor. Han föraktade tydligt de svaga västerländska demokratierna och kände viss sympati med den framväxande nya sovjetstaten, men bara av den anledningen att han tyckte sig se hur kraftfullt de politiska ledarna agerade. Men Jünger var aldrig, och är fortfarande, ingen entydig, människa. Hans politiska tankar kan inte sorteras i något fack.”
[125]

Exemplet Cavefors ger en intressant fingervisning om det paradoxala i att inneha en avantgardeposition på det litterära fältet, vare sig man själv önskat den eller ej. En betydande del av det symboliska kapitalet i detta fall hör ihop med rollen som outsider, i betydelsen djärv, viljestark och oförsiktig, men även i viss mån missförstådd. Detta samtidigt som det faktum att man tilldelats en betydande plats på fältet, vilket vi har sett att Cavefors förlag gjorde nära nog direkt, vittnar om motsatsen.




När jag nämner denna iakttagelse för den före detta förläggaren, håller han med mig:
”Ja, det har du rätt i. Jag vet inte hur jag ska svara på det eller hur jag ska förklara det… Kan det vara så att i dagens politiska verklighet och bokförlagsverklighet och medieverklighet så är den typen av verksamhet som jag bedrev marknadsanpassad, som en del utav bokbranschen som sådan. Jag var ju ingen outsider egentligen, men idag så uppfattas detta som en omöjlighet, och då får det epitetet outsider.”
[126]

Svedjedal och Steiner, som diskuterar outsiderpositionen ur ett författarperspektiv, påpekar att de allra flesta författare upplever en kluvenhet i att de naturligtvis vill bli lästa och älskade, samtidigt som de vill behålla sin självständighet och konstnärliga frihet. ”Denna ambivalens gör att en del författare exempelvis positionerar sig som ’utanför’ i ungdomen eller i tidiga verk, men av olika anledningar skriver andra sorters verk under en senare fas i sitt författarskap”
[127], skriver Steiner.
En reflektion som även Cavefors gjorde när jag talade med honom: ”Om man ser tillbaka på de där tjugo åren så var det ju en exceptionell eller typisk utgivning som var väldigt fixerad vid en persons, min, smak. Och om det hade fortsatt, om jag inte hade lagt ner då 1982, så hade det varit ett helt annat förlag idag[…] Det hade blivit ett mer vanligt förlag för varje decennium som gått, och idag hade det varit som Wahlström & Widstrand eller något sådant där. Man kan inte hålla en profil, hålla näsan i vädret hur länge som helst.”[128]

Förläggaren tar sig ton – den intellektuella positionen
Bourdieu, som använder Zola som typexempel i sin diskussion om den intellektuelle konstnären, skriver att dennes position skapades när han använde sin auktoritet som välkänd författare, för att intervenera på det politiska fältet. Han kunde med andra ord utnyttja sitt kulturella kapital för att uttala sig i frågor som inte hörde till det litterära fältet – och få människor att lyssna.
[129]



Här vill jag dra en parallell till förläggaren Bo Cavefors och det medieutrymme som han fick/tog sig: ”Och sedan är det ju så, att under de här åren som jag hade förlaget så lade jag mig i mycket i debatter och så. Både inom branschdebatten, när det gällde författare och översättningar och Kulturråd och allt sådant där, det var ju på gång då. Det var mycket politiskt i debatten och jag tyckte att jag hade bra åsikter, haha.”[130]
Liknelsen är inte hundraprocentig, då Cavefors inlägg i press och annan media främst handlade om mediemarknaden, med särskild tyngdpunkt på hans egen utgivning och uppmärksamheten som den väckte. Precis som Zola, så lade sig Cavefors gärna i kulturdebatten. Det finns många exempel på tillfällen då han i tidningsnotiser försökte ”motbevisa” negativa recensioner eller förklara kritiserade översättningar, etc.[131]



När det gäller Cavefors benägenhet att ta ställning i politiska frågor tycks detta snarast ha gjorts i och med riktningen på hans utgivning. Kanske var det så, som han själv argumenterar i en intervju från 2002, att det politiska enligt honom ligger i att kämpa mot likriktning i största allmänhet, snarare än att stå som förkämpe för en viss politik.[132] Cavefors tyckte gärna till om det politiska klimatet i landet, särskilt i fråga om det litterära fältet där han förordade mer statliga subventioner och ett större kvalitetstänkande. Detta är också helt i linje med Bourdieus idé om den intellektuelle avantgardeaktören. Bourdieu skriver att:

”inom fälten för kulturproduktion – religion, litteratur, konst – gör de kätterska upprorsmakarna anspråk på att återvända till spelets källor och ursprung, till dess anda och sanning, i motsats till den förflackning och den degradering det utsatts för”.
[133]

En recension i tidskriften Tiden där skribenten Sven Ove Hansson kritiserar översättningen av Marx’ Kapitalet, väcker mycket ont blod hos förläggaren:

”Man kan fråga sig om detta är en vanlig ’vinkling’ av recensioner av politiska texter, i Tiden? Den intressanta frågan är VARFÖR Sven Ove Hansson skrev som han gjorde i Tidenrecensionen?” [Cavefors frågar sig om det kan ha att göra med att skribenten själv är intresserad av att ge ut Kapitalet.] ”Vad vet jag. Något jag emellertid fått klart för mig är att man bör akta sig för att ta på allvar denna typ av recensenter. Den varsamheten bör också läsarna iaktta.”
[134]

Oavsett hur förvånad Cavefors kan ha varit över den medieuppmärksamhet som gavs hans förläggareverksamhet ända från starten, så bidrog han själv i allra högsta grad till uppkomsten av det egna kändisskapet.

Denna mediestrategi, medveten eller ej, har likheter med flera aktörer på dagens svenska litterära fält. Rollen som intellektuell i Bourdieus mening, förläggaren som lägger sig i debatten, känns exempelvis igen i de utspel som Carl-Michael Edenborg på Vertigo förlag gjort apropå flera recensioner av förlagets böcker.[135] Ett annat exempel är Krister Gidlund, som är en återkommande röst i debatter om bokmarknaden.[136]

Politisk litteratur som förlagspolitik
”Det började redan första året med den här 7 algeriska studenters vittnesmål om tortyren i Frankrike. Så jag tycker att det första året, -59, hösten då med åtta titlar, de återspeglar ganska väl den linje förlaget sedan hela tiden kom att ha… Den här killen Alston Anderson från Panama. Det var så kallad färgad litteratur. Och så fanns dramatiken där och den politiska litteraturen. Så jag tycker att konceptet var ganska färdigt redan från början.”
[137]

Cavefors var, precis som han själv påpekar under min intervju, en entreprenör på fältet när det gäller den politiska litteratur som präglade en stor del av 1960- och 70-talens bokmarknad. Det var en viss konkurrens om marknaden. Två stora förlag hade varsin politisk pocketserie: Norstedts PAN-serie och TEMA-serien på Rabén & Sjögren.
[138] Dessa kom dock först på 60-talet och, som Cavefors kommenterar, kan han ha haft en viss fördel i detta sammanhang i och med att hans förlag var litet och hade en stark profil: ”Många föredrog nog ett mindre förlag, istället för att försvinna bort i mängden. Det är bättre att komma ut på ett medelstort förlag så att boken faktiskt får en framträdande plats i utgivningen, än att försvinna in bland hundratals andra titlar.”[139]



Redan den första säsongen, hösten 1959, utkom Cavefors med 7 algeriska studenters vittnesmål om tortyren i Frankrike, en fransk intervjubok där fängslade algeriska ungdomar berättade om tortyr i franska fängelser. Boken mottogs med förfäran, och en nästintill enad kritikerkår upprördes över att detta kunnat ske i ett demokratiskt land.[140] Man kallade boken ett ”blodigt dokument”[141] och ”en skamfläck för Frankrike.”[142]
”Det är en bok som borde kunna ge anledning till en internationell folkstorm mot bödlarna, som står under president de Gaulles höga beskydd” [143], skrev Vecko-Posten, medan man i Norrbottens-Kuriren uppmanade alla som hade planer att semestra i Frankrike att skaffa sig boken som reselektyr.[144] ”Uppmaningen gäller även er som inte åker till Frankrike”, avslutar artikelförfattaren.



Tidens politiska verklighet vid skiftet mellan svenskt 1950- och 60-tal var en helt annan än den skulle komma att vara tio år senare, eller idag. Detta visar inte minst mediediskussionen kring en annan av förlagets tidigaste titlar, Vänner av författaren Alston Anderson. Om Andersons bok skriver Svenska Dagladet att: ”Vänner är en avvikande, en annorlunda, bok om de färgade. Negerfrågan har verkligen inte gått Alston Anderson på hjärnan. Han är medveten om rasarv och särart, som en tillgång snarare än en börda.”[145] Detta, att ”rasfrågan” skulle ha blivit något av en besatthet hos samtida afroamerikanska författare – Richard Wright är det vanligaste exemplet – tas upp i flera recensioner: ”Om den trettiofemårige amerikanske negerförfattaren Alston Anderson låter lite mer försonlig än hans skrivande likar brukar, så kan det möjligen bero på att han inte är en riktigt äkta son av sitt land”, skriver Kvällsposten, apropå att Anderson inte föddes i USA utan hade invandrat från Panama. Artikeln har rubriken
”En neger som vill skriva för negrer på negrers språk”.
[146]

Politisk – ja, men hur?
I sina nyutkomna memoarer, drar sig litteraturprofessorn Lars Lönnroth till minnes ett möte med Bo Cavefors i början av 60-talet. Lönnroth var på den tiden ordförande i student-föreningen Verdandi i Uppsala, vilka planerade att starta en ny skriftserie med politiska debattböcker, och kontaktade förläggaren i detta ärende. Enligt Peter Luthersson, som refererar till denna händelse i tidskriften Axess, var Verdandi-gruppens målsättning att ”överbrygga motsättningen mellan liberalism och socialism”
[147] i denna tid då politiska spörsmål var hett stoff även i litteratursammanhang. Lönnroth skriver:

”En viktig roll innehades i början också av vår unge och ytterst originelle förläggare i Malmö, Bo Cavefors, som med hjälp av ärvd förmögenhet höll på att etablera sig som utgivare av maximalt kontroversiella böcker; ur hans synpunkt kunde vi aldrig bli tillräckligt rabulistiska, men han understödde ändå det mesta vi hittade på. Redan nästa år övertogs dock utgivningen av det mer solida bokförlaget Prisma…”
[148]

Karaktärsbeskrivningen ”maximalt kontroversiell” säger en hel del om hur man i samtiden såg på Cavefors politiska utgivning. Att den hade en politisk grundton var uppenbart, men hur skulle man tolka den? Utgivningen av Marx, RAF, Mao och Kim Il Sung talade ett språk, medan förkärleken för Ezra Pound och Jünger sade något helt annat. Var Cavefors en ”vänsterförläggare” som någon menade, eller allmänt extremistisk eller bara ”rabulistisk” med Lönnroths formulering?

Förlaget ger under år 1975 ut den nordkoreanske ledaren Kim Il Sungs samlade skrifter, vilket uppenbarligen inte var en lika kontroversiell handling då som den skulle ha varit idag.
I en tidning får utgivningen följande bemötande: ”Världspolitikens f. n. särklassige långpratare har givetvis även ägnat sig åt Konsten, som han tycker om – nota bene om den står i revolutionens tjänst. En hel del klokskaper förekommer i ordsvallet i alla fall. Utgångspunkt för betraktelserna är: ’Våra författare och konstnärer är den mänskliga själens ingenjörer’. Och det är ju inte så illa.”
[149]

Namnet Kim Il Sung kan inte ha haft riktigt samma associationer som idag, då det var möjligt att skriva om denne diktator i en så lättsam och ironisk ton.




Alla de sammanlagt sex banden i nämnda samlade skrifter inleds de alla med orden: ”Arbetare i alla länder, förenen eder!” Direkt under titeln står skrivet ”med anledningen av 30-årsdagen för Koreanska arbetarpartiets grundande”.[150] Det förefaller inte som att utgivaren ställer helt opartisk till den publicerade texten.
Det är fascinerande att följa tidningsskribenternas funderingar och Bo Cavefors undvikande formuleringar kring detta under årens lopp.



”Vilken ideologi ligger bakom din verksamhet?” frågar en journalist Cavefors i samband med skandalen kring hans utgivning av RAF: s texter i Vässtyskland.
Förläggarens svar: ”Att ge ut böcker.”[151]



”Kombinationen radikalism och konservatism, radikal konservatism, driver han så länge han sysslar med bokutgivning”[152], skriver Cavefors själv i memoarboken Valpen som ung man.

Förlagets politiska spretighet och bredd väcker uppmärksamhet hos samtida journalister och kritiker. Trots att man är konfunderad över motsägelsefullheten, anses denna också imponerande.
”För den här förläggaren är det ’fria ordet’ ingen floskel”[153] skriver till exempel Ingmar Björkstén i Svenska Dagbladet. Björkstén menar att ”visst kan man tycka att [Cavefors] tänjer lite väl saftigt på den parlamentariska demokratins liberala tolerans” när han ger ut RAF:s texter, men samtidigt är detta ett lovvärt projekt i det att ”den digra volymen med grötiga terroristtankar och livsfarlig våldsromantik” i sig talar emot RAF:s projekt. Att ge ut dessa texter och därigenom låta läsaren döma själv är, skriver Björkstén, en ”djupt demokratisk tanke”.



För mig blir detta ytterligare ett exempel på den breda uppbackning som Caveforsförlaget fick under hela tiden för sin verksamhet. ”Alla” verkar vilja ha Cavefors på sin sida.
Kommunistpartiets dagstidning Ny dag kallar förlaget ett ”vänsterförlag”[154] medan Svenska Dagbladet argumenterar för att han nog inte är så värst vänster ändå…[155]



Eftersom Cavefors själv inte vill uttala sig närmare i frågan, särskilt inte under de tidigare åren av sin verksamhet, lämnas utrymme för personliga tolkningar.
Det finns dock exempel på intervjuer då han givit raka svar i mer prekära politiska frågor om de egna ståndpunkterna.



I studenttidningen Linsen publicerades 1978 en intervju med Cavefors, apropå utgivningen av de kontroversiella RAF-texterna. På frågan: ”Sympatiserar du med RAF:s väpnade kamp mot det västtyska samhället, en kamp som enligt RAF skall avslöja de fascistiska dragen hos den västtyska staten och på sikt resultera i en massrevolution? Ställer du upp på RAF:s politiska mål?”, svarar förläggaren:

”Den typen av politiska mål ställer jag positivt upp på. Liksom en mängd andra människor gör, i Västtyskland och på andra håll. Jag tror att RAF gör en politiskt riktig analys av Västtyskland, där tyvärr våldsinslaget blir markant från båda sidor. Detta måste man självklart beklaga, eftersom politiskt våld i sig inte är önskvärt. Det finns det väl ingen som tycker, och det tycker inte RAF heller. Våldet är dock ett resultat av det politiska läget i Västtyskland, och RAF:s våld har heller inget självändamål. Att inte vilja inse det skulle innebära en enorm underskattning av hur den fascistoida utvecklingen bör bemötas.”
[156]

I intervjun argumenterar Cavefors kring hur han som förläggare gör det möjligt för läsarna att bilda sig en egen uppfattning om den i samtiden så omdiskuterade rörelsen. Cavefors säger bland annat att utgivningen är en ”utomordentlig möjlighet för alla människor att få reda på vad RAF egentligen står för, både teoretiskt och praktiskt” och menar att publiceringen varken handlar om idealism eller kommersialism, utan ren informationsspridning. Samtidigt påpekar han att ”självfallet uttrycks också förläggarens synpunkter, litterära smak, politiska åsikter osv i den litteratur han publicerar.”

De dryga tjugo åren i rampljuset tycks ha tagit honom en bra bit bort från den ödmjuka framtoning som han ville förmedla i en av de tidigaste intervjuerna från 1959, då när han försökte avfärda försöken att skriva en hel artikel om hans person med slutklämmen: ”Det går aldrig. Tro mig, det kommer aldrig att gå. Som person är jag helt ointressant…”[157]

Politik som påverkan ”[P]ublishing is an inherently political act”
[158], argumenterar Simone Murray. Förläggaryrket styrs alltid av ideologiska faktorer, menar hon, och påpekar att små feministiska bokförlag, uppenbart påverkat den politiska debatten, såväl inom akademin som i samhället.
Apropå utgivningen av akademisk litteratur, vilket var en stor inkomstkälla för Cavefors förlag, påpekar Murray att den som ger ut universitetens kurslitteratur också blir en betydelsefull maktfaktor inom hela akademin. Så viktig är denna utgivning för den vetenskapliga debatten.
[159]



Denna analys gjorde även Bo Cavefors gjorde när jag intervjuade honom: ”Det är ju helt uppenbart att ha ett förlag är som att ha en tidning eller en tidskrift – man kan påverka genom att ge ut böcker. Jag menar, det är klart att min politiska utgivning påverkade…. Hela den generationen.”[160]

Förläggeriet kan användas som politiskt påtryckningsmedel och för att väcka opinion, det är uppenbart när det gäller fallet Cavefors. Men var detta även ett syfte med bokutgivningen?
På frågan om vad som var tanken bakom utgivningen, svarar dagens Bo Cavefors: ”Det var sådant som jag själv tyckte om. Det är klart att sedan, när det blev mer och mer politisk litteratur så vidgades ju gränserna. Då behövde jag inte tycka om det på samma sätt.”
[161]
Han menar idag att tidsandan var en starkt bidragande orsak till att utgivningslistan såg ut som den gjorde. Politisk litteratur var en säljbar genre.

Den krasst ekonomiska förklaringen var alltså viktig, även i fallet Cavefors. Teoretisk politisk litteratur användes ofta som kursböcker på universiteten och kunde alltså säljas i stora upplagor. Ett exempel är Marx Kapitalet, som blev en av förlagets storsäljare. Den första delen sålde i 28 000 exemplar och del två och tre i 12 000, respektive 18 000 exemplar.[162]
Viktiga tillskott för förlagets verksamhet.

Cavefors och ekonomin
Marknadsföringen

Även om Cavefors förlag ansågs för ett ”finsmakarförlag” som, med fara för sin egen överlevnad, ständigt satte kulturella hänsyn framför ekonomiska, verkar pengar aldrig ha varit en tabubelagd komponent i förlagets profil. Denna del av förlagets image tycks snarare ha varit en konstruktion som gjordes utifrån fältet. Där tycks det ha funnits ett behov av att se på Caveforsförlaget som ekonomiskt indifferent. Detta på grund av Bourdieus ”bakvända ekonomi”: att konstnären, enligt fältets regler, vinner kulturella prestigepoäng genom att göra ekonomiska förlustaffärer.
[163]



Det finns många exempel på den något egenartade marknadsföring som, ofta av Bo Cavefors själv, spreds till omvärlden. Förläggaren skrev bl. a. personligt hållna brev till bokhandlarna som tillhandahöll hans böcker vid varje ny säsong.
I breven, som innehåller en allmän presentation av titlarna och dess innehåll, passar Cavefors ofta på att förmana och flika in olika tips på hur hans böcker bör marknadsföras på bästa sätt.
I ”BOC-nytt – meddelande från Bo Cavefors Bokförlag” från 1968 ifrågasätter han varför Stig Claessons senaste bok sålt så dåligt, och jämför den med Che Guevaras Gerillakrig som gick åt i 1500 exemplar på några få dagar:
”VARFÖR ska det vara så svårt att hitta kunderna till hans böcker? De är lättlästa, underhållande, illustrerade, (åtminstone 21 BERÄTTELSER), hyffsat [sic] pris (20:-), ser snygga ut, osv. Men om man nu la ut 2 exemplar i skyltfönstret t.ex. varav det ena exemplaret uppslaget som visade en teckning; Stig Claesson kan verkligen läsas av alla, unga och gamla.”
[164]

Förlagets pocketböcker såldes som en särskild serie, kallad BOC-serien. Dessa böcker var billiga och sålde i många fall bra. I ett reklamutskick där Cavefors vill flagga för serien kan läsaren få (ytterligare) en fingervisning om hur det kan ha gått till att skapa en förlagsprofil som med Cavefors egna ord var ”intimt förknippad med en person, det vill säga mig”
[165]:

”Bäste Bokhandlare,
Många säger BE O SE-serien, BE O SE-nytt, osv. Och det kan man ju, men det är fel, eftersom BOC i det här sammanhanget ska uttalas som BOK. Det är kanske i vitsigaste laget, dessutom kanske en aning överdrivet eftersom det ju onekligen också finns andra serier med böcker. Men det här är alltså BOC-SERIEN, det. Den enda bokserie som heter BOC-serien. Bokens Dag borde kanske heta BOCENS DAG? Det skulle i varje fall förarga många…”
[166]

En exklusiv utgivning
Ofta verkar förlaget ha vänt sig till en exklusiv läsekrets, där priset på boken inte var av avgörande betydelse. Redan i de tidigaste recensionerna av Cavefors utgivning kommenteras formen och prisnivån:

”De tre volymerna [är] prydliga, både till innehåll och utstyrsel, priset, 12 kr., är nog väl högt för ett rätt tunt pjäshäfte, men i förhållande till omständigheterna kan det accepteras –
ett bokförlag av det här slaget kan inte undvika trögt före i portgången”
[167] heter det exempelvis i Kvällspostens recension av Cavefors tre första böcker.
Vid annat tillfälle skriver en recensent: ”Det är en vacker bok, läcker till formatet, med omslagsteckning av Yngve Sebastian. Den är dyr, fjorton kronor. Den vädjar till bibliofilernas speciella intresse.”[168]



Vid flera tillfällen gjorde Cavefors reklam för sig som utgivare av riktigt exklusiva verk. Ett exempel är följande reklamutskick till bokhandlarna, i samband med utgivningen av titeln Insekt mot ljuset år 1962:
”Dyraste och mest påkostade boken blir INSEKT MOT LJUSET av ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG. Jag kan verkligen försäkra att denna bok kommer att bli av det slag som sällan skådats på svensk bokmarknad. Formatet blir 23x33 cm. drygt 100 sidor och inbunden. Varje sida kommer att innehålla en bild; helsidesbilder, vinjetter, marginalvinjetter, ’kransar’, osv, osv.[…] INSEKT MOT LJUSET kommer att bli en fullkomligt unik bok. Upplagan blir begränsad. (Någon ny upplaga kommer aldrig att tryckas.)”
[169]

Det unika och påkostade skulle sända signaler om kvalitet. Cavefors tycks dock samtidigt ha varit medveten om det ekonomiska risktagande som en dylik utgivning innebar, och detta är inte heller något som han försökte dölja i sina kontakter med bokhandlare och media. I ett annat reklamutskick argumenterar han så här öppenhjärtigt:
”Jag är ganska övertygad om att de flesta titlarna intresserar Er. I en del fall är de verkligt fina försäljningsobjekt. Andra tillhör den där kategorin som för varje nytt år finner alltfler köpare. Åter andra har som alltid svårt att finna köpare. Men jag tror Ni vill hjälpa mig att finna också dem.”

I samtalet med mig argumenterar Cavefors att ekonomin aldrig var ett reellt problem för förlaget, vare sig före eller efter förlagskrisen. Man klarade sig, med hjälp av banklån och krediter hos tryckerierna, säger han. Det ligger uppenbarligen inte i förläggarens intresse att, i efterhand, bekräfta den motsättningen mellan kulturellt och ekonomiskt kapital som Bourdieu beskriver. När jag läser intervjuer med förläggaren från tiden då det begav sig, träder dock delvis en annan bild fram.

Konkursen Under 1970-talets sista år förekommer Bo Cavefors och hans bokförlag flitigt i pressen. Ibland är det förläggaren själv som i egna artiklar analyserar situationen på fältet, ibland intervjuas han i längre reportage. Han anses uppenbarligen vara en perfekt talesman för de mindre förlagen, och är mycket språksam när det gäller att ge sin syn på den samtida bokmarknaden och avregleringarnas följder.

1970-talets Bo Cavefors anser sig hotad av kommersiella krafter. Han ”står på ruinens brant”[170] enligt ett reportage i Vestmanlands Läns Tidning som har underrubriken ”Kris för boken?”



”Det går inte att driva ett sådant här förlag i Sverige idag”, säger Bo Cavefors i tidningsintervjun. ”Jag har strävat efter en bred kvalitetsutgivning och samtidigt försökt hålla en ordentlig lagerhållning. Det har blivit för dyrt”. [171]
I artikeln passar Cavefors på att ge en känga till de stora förlagen och deras nystartade bokklubbar: ”Bonniers har gett ut några bra böcker, men ännu mera skräp. Det är smörjan som de allra flesta kommer i kontakt med. Den lilla rännilen av bra böcker tjänar bara som kulturell fernissa. Frågan är om vi ska tillåta en liten frihet bara för det stora flödet av dåliga böcker.”

I samma intervju gör Cavefors en jämförelse mellan svensk och östtysk bokmarknad, som han haft en del utbyte med. Han menar då att kritiken mot ofriheten i DDR är överdriven, särskilt ifråga om bokutgivning. Även i Sverige styrs bokmarknaden av ekonomiska lagar, och inte heller här finns någon total frihet, säger han i intervjun.




Detta uttalande är intressant både som ett tidsdokument och som ett exempel på hur Cavefors i sina utsagor befäster sin – och därigenom förlagets – position som radikal och frihetlig ”sanningssägare”, eller avantgardistisk outsider. Denna position associeras förlaget fortfarande till i levnadsteckningar och bloggar på Internet. Den tycks ha en mycket stark koppling till händelserna som omgärdade förlagets nedläggning, en process som enligt Cavefors själv fortfarande inte är avslutad.[172] Som jag beskriver i inledningen till denna undersökning så är detta en serie händelser som omgärdats med många historier och konspirationsteorier under åren som passerat.

Ett konkret slut – var det ”lika bra” det som skedde?
År 1978 hade varit ett mycket turbulent år för Bo Cavefors, ett år då avgörande händelser avlöste varandra slag i slag. Förlaget var på samma gång inblandat i två affärer som väckte stort intresse i svenska medier. Den ena var skandalerna kring RAF: Texter, som hade publicerats året innan utan överdriven uppmärksamhet.
[173] Genom förlagets försorg skulle texterna dock även utges i Västtyskland, vilket inte sågs med blida ögon av landets makthavare. I ett västtyskt domstolsbeslut förbjöds bokförlägg-aren att besöka Baader-Meinhofs tidigare advokat, som var den som förfogade över texterna.[174]
Den andra viktiga händelsen var att man kommit ifråga för en statligt initierad nyutgåva av August Strindbergs samlade skrifter. Detta var en storslagen satsning som beräknades ta tio år att genomföra och som skulle ha kunnat innebära en nystart för förlaget, som enligt uppgift genomgick en svår tid ekonomiskt. Detta skulle, med Bourdieus terminologi, ha inneburit en fullständig konsekration, men kanske också en väg bort från den avantgardeposition som förlaget associerats till sedan starten.[175] Att Bo Cavefors utsetts till utgivare väckte en del protester från andra bokförläggare, men i medierna gav många sitt bifall:

”Ensam i konkurrensen […] var Bo Cavefors inte. Men han hade onekligen mycket som talade till hans förmån, så valet av förlag får anses förträffligt. Har det, med sin allt annat än konjunktursneglande och dagsländekommersiella utgivning, hållit sig flytande sedan 1959 lär det också kunna föra ett antal Strindberg i hamn.”
[176]

Under hösten 1979 förändrades sedan situationen mycket snabbt. Bo Cavefors häktades, misstänkt för ekonomisk brottslighet, och stora delar av förlagets lager beslagtogs. Senare kom han att frias helt från anklagelserna, som Cavefors och många med honom menar endast var ett svepskäl.
[177] Den verkliga anledningen till det överraskande polisingripandet var enligt dem att han haft kontakter med personer kring RAF: ”Ja, under de nio dagarna som jag satt i filifjonkan i Lund, då hann ju alltihopa hända. Kulturrådet drog tillbaka rättigheterna till Strindbergs samlade skrifter och tryckeriet sade upp krediten på två miljoner. Och då finns det bara en utväg. Säger tryckeriet upp den kredit man kommit överens om sedan åratal tillbaka, att den ska betalas inom fjorton dagar, då finns det inget annat att göra.”[178]

För Cavefors av 1979 var detta naturligtvis fatalt. Från att ha varit en respekterad och påhejad aktör på fältet, med både ekonomiskt och kulturellt kapital i säker hand, stod förlaget plötsligt utan försörjning. Sett med den efterklokes tillbakablick får skeendet dock en annan karaktär. Nedläggningen av Bo Cavefors Bokförlag AB är ett drama med såväl samhällskritiska och romantiska komponenter. Om något så befästs den position på fältet som egentligen hela tiden varit hans. Nu om inte förr blir ”Bo Cavefors” – personen, förlaget och funktionen – med artikelförfattare Arne Häggqvists ord en sputnik på den svenska förlagshistoriens himmel.
På frågan om hur han känner inför dessa händelser, såhär i efterhand, svarar dagens Bo Cavefors:
”Jag kan ju inte säga det att det var skönt att det upphörde då, men…
Förlaget kom på det här sättet att spela en roll i svensk samhällsdebatt och svenskt kulturliv, just genom att det handlar om en avgränsad period. Det jag har gjort efteråt har ju handlat om andra saker. Då blir det ju ett specifikt [fall], det blir handgripigt. Man kan skriva uppsatser om det och sådär….”
[179]

Cavefors om dagens svenska bokmarknad
Som jag skriver i första delen av denna uppsats så var en starkt bidragande anledning till mitt ämnesval att fallet Bo Cavefors Bokförlag AB, även om det handlar om ett sedan länge nedlagt förlag, skulle kunna ge uppslag till en diskussion om i vilken mån marknadstänkandet går att påverka och förändra.



I intervjun frågar jag därför Bo Cavefors om jag kan argumentera för att hans förlag är ett exempel på det möjliga i att följa sina drömmar. Fungerar denna drivkraft som utgångspunkt för att ge ut böcker?
Det skulle vara en så uppiggande slutsats i ett sammanhang där tanken om alltings omöjlighet tycks ha blivit legio. Dagens Bo Cavefors är dock mindre romantisk än jag inför detta spörsmål: ”Visst fungerar det. Det är drivkraften för många av dagens förlag också. Men jag tycker att det stupar på det här med att hela försäljningskarusellen inte existerar med distribution och så. Hade marknadsmöjligheterna funnits med distribution och försäljning så hade de här förlagen också kunnat gå till banken och få lån, men det kan de inte få idag.”[180]
Det finns en viktig skillnad mellan Bo Cavefors förlag och de små aktörerna på dagens bokmarknad. Idag säljer småförlagen mycket mindre volymer av sina böcker än vad Cavefors och hans samtida förlagsuppstickare gjorde:

”De säljer ju inga böcker! Jag menar, det kommer ju ut en förskräcklig massa bra böcker i Sverige, på mindre förlag framför allt tycker jag, men de säljs ju inte. Jag pratar ju med rätt många utav dem ändå. De säljer hundra exemplar, två hundra exemplar. Och skulle de råka sälja fem hundra exemplar så är det ju en jättesuccé.”
[181]

Precis som Krister Gidlund argumenterar i en aktuell DN-artikel
[182], menar Cavefors att den viktigaste orsaken till detta är handelns förändrade villkor. Bokhandlarnas kollektiva inköp gör att de mindre förlagen systematiskt negligeras.[183] Cavefors menar att det gamla bokhandelssystemet från tiden före 1970 måste återskapas, om än i en modifierad form som passar för dagens litteraturmarknadsklimat. Han vill tillbaka till kommissionssystem, fria returrätter och etableringskontroll, för att kunna upprätthålla en differentierad bokmarknad:

”När jag gav ut de första böckerna, Pound och Brendan Behan, så omedelbart, redan veckan efter så fanns de hos tre hundra boklådor i Sverige. Från Haparanda till Ystad fanns de. Från ett helt nytt förlag, ingen visste var det var för förlag, ingen visste någonting om böckerna heller egentligen. Men genom kommissionssystemet så fanns de i tre hundra boklådor, i ett svep.



Skulle alla de här förlagen idag ha den typen av grundförutsättningar, att nu ger vi ut en bok som kan vara hur jävla smal som helst, det kan vara en diktsamling som det inte står någonting i…”[184]

När jag frågar Cavefors om han anser att det finns förlag idag med samma attityd till förlagsuppgiften som han hade, lyser han upp: ”Det är många. Ja, det är ett glädjeämne tycker jag. Många av de här förlagen som, de har ju en mindre utgivning, men de har plockat upp idéer… OEI och Modernista till exempel…”

Han kan inte riktigt förklara vilka idéer han talar om, men som jag förstår det handlar det om en gemensam syn på litteraturen och litteraturens värde. Lite av en själarnas gemenskap, på samma sätt som han beskriver sin relation med författare som Stig Claesson och Bruno K. Öijer.

Sammanfattande slutsatser Subjektet/tankefiguren Bo Cavefors är på flera sätt representativ för avantgardepositionen i Bourdieus fältteori. Denna position har jag i undersökningen kopplat samman med Steiners och Svedjedals diskussion om den litterära outsidern, då det finns många beröringspunkter mellan dem. Detta är en traditionell författarroll, sprängfull av kulturellt kapital. Cavefors och hans bokförlag kom dock att associeras med denna position redan från början, vilket sedan präglade förlagets hela verksamhetsperiod.



Den avantgardistiska outsidern står i direkt motsatsförhållande till den kommersiella litteraturen. Rollen kan vara ofrivillig och skapad utifrån, lika väl som en medveten strategi. De bestånds-delar som utgör Cavefors avantgardistiska outsiderroll tycks dock ha kommit både utifrån och inifrån.
Bourdieu menar att det utmärkande för den litterära avantgardepersonen är att han eller hon (oftast han) försöker revoltera inom ramarna för fältets regler. Till dennes image hör att han menar sig representera ”rena” litterära, eller kultur- konservativa, ideal. Särskilt i jämförelse med det etablerade litteratursamhälle som, enligt honom, riskerar att slukas helt av marknadskrafter eller indifferens.


Bo Cavefors tilldelas ofta epitet som ”outsider”, ”avantgardeförläggare”, ”djärv”, etc. av recensenter, vilket jag menar är en följd av fältets struktur. Detta tycks ha varit en uppgift som man gått och väntat på att någon skulle axla, när Bo Cavefors så lämpligt dök upp som från ingenstans.
Samtidigt gör förläggaren Cavefors ingenting för att mildra denna bild, utan utnyttjar den på ett sätt som är både självständigt och framgångsrikt. När jag träffar honom, många år efter förlagets nedläggning, håller med om att han aldrig varit någon outsider i egentlig mening. Tvärtom hade förlaget kraftig medvind på fältet redan från början. Särskilt vad det gäller kulturellt kapital men även i viss mån ekonomiskt. Dock associerar sig Cavefors fortfarande med avantgardeförfattare som Bruno K. Öijer, hellre än med samtida förläggare.
Bourdieu menar att de intellektuella intar en självklar plats bland samhällets eliter. Det kulturella kapitalet är deras vapen när de kämpar emot dem som kontrollerar den ekonomiska makten.



I kraft av sin kulturella status tar de plats även på omkring-liggande fält, exempelvis inom politiken.
Hos Bourdieu och hans efterföljare Gisèle Sapiro är det författaren som förkroppsligar rollen som intellektuell kulturbärare i det litterära landskapet. Jag menar dock att denna traditionella författarroll kan överföras till en diskussion där en förläggare står i centrum, som i fallet Bo Cavefors.


Förläggaren Cavefors lägger sig gärna i kulturdebatten. Det finns många exempel på tillfällen då han i tidningsnotiser försökt ”motbevisa” negativa recensioner eller förklara kritiserade översättningar, etc.[185]
Cavefors luftar också sina åsikter om det politiska klimatet i landet, särskilt i fråga om det litterära fältet där han förordar mer statliga subventioner och ett större kvalitetstänkande. Här har aktören själv bidragit till mediebilden av sin verksamhet som ambitiös, djärv och riktad till litterära finsmakare. Ett exempel är uttalandet om att Bonniers mest ger ut skräplitteratur och att de få kvalitetsböcker de publicerar endast tjänar som ”kulturell fernissa”[186]. Man kan också tolka förlagets utgivning i sig som ett sätt att skapa associationer till det subversiva, gränsöverskridande och politiskt obekväma.


Den kulturkonservatism som Caveforsförlaget associerats till verkar vara omöjlig att koppla till partifärg, men det är uppenbart att man från alla politiska håll försökt göra den till sin. Och eftersom Bo Cavefors förlag alltid sammankopplats med detta värde, blev hyllandet av förlaget en del i försöken att omfamna det kulturellt korrekta. Således görs Cavefors till en av ”oss” i tidningar av så olikartad politisk inriktning som Ny Dag och Svenska Dagbladet. Den förstnämnda tidningen ger förlaget epitetet ”vänster-” medan den andra argumenterar för att förläggaren nog inte är så värst vänster ändå…[187]
Eftersom Cavefors själv inte vill uttala sig närmare i frågan, särskilt inte under de tidigare åren av sin verksamhet, lämnas utrymme för personliga tolkningar. Detta har kanske också gjort att han kommit undan med att publicera icke-politisk korrekt litteratur så som nazisten Per Engdahls memoarer eller diktatorn Kim Il Sungs samlade verk utan att detta tycks ha provocerat nämnvärt.


Det innebär dock inte att denna utgivning var politiskt oväsentlig. Tvärtom var Bo Cavefors förlag en av föregångarna i den stora våg av politisk litteratur som blev en viktig och säljande genre på 1960- och 70-talens svenska bokmarknad. Serien Verdandi Debatt, och sedermera BOC-serien blev de böcker som många läsare troligen kom att associera till namnet Bo Cavefors.
Murray betonar i sin avhandling att även de små bokförlagen, inte minst vad gäller dem som ger ut kurslitteratur, innehar en maktposition. De väljer och säljer vad som ska stå på kurslistorna för tusentals studenter. Detta förhållande poängterades även av Bo Cavefors då jag träffade honom.


Han påpekade att, trots att detta inte hade varit hans avsikt då han startade förlaget, så hade dess utgivning kommit att påverka en hel generation.
Händelseutvecklingen kring Bo Cavefors förlag har troligen starkt bidragit till uppkomsten av en mytbildning kring honom som ett slags tystad sanningssägare. Enligt Cavefors själv var det svenska staten som tvingade förlaget i konkurs, som en direkt följd av att han beslutat att ge ut RAF: Texter år 1977. Detta inträffade i ett skede när förlaget precis höll på att konsekreras och nå ut till bredare kretsar med sin utgivning. Cavefors hade exempelvis erhållit rättigheterna att nytrycka Strindbergs samlade verk, men förlorade dem i samband med detta drama.[188]


En perfekt grogrund för konspirationsteorier och en förstärkt bild av Cavefors som den avantgardistiska outsidern, således.
Förläggarens mediepersonlighet och förlagets utgivning signalerar en bångstyrighet som troligen kan tolkas som en ideologi i sig, med osäker politisk inriktning. När Bourdieu, enligt Sapiro, säger att profeten är en krisernas man, som gör sig bäst där den etablerade ordningen krackelerar och den utstakade framtiden står på spel, känns det som en perfekt beskrivning av fallet Cavefors.[189]

En bidragande anledning till mitt ämnesval var en önskan att bredda dagens svenska litteraturdebatt. Jag har velat ifrågasätta, eller åtminstone diskutera, mediebilden av en
genomkommersialiserad bokmarknad. Som jag ser det är det viktigt att även föra fram exempel på förlag som utmanar branschen och en sådan utveckling.



Min tanke har varit att fallet Cavefors, även om det handlar om ett sedan länge nedlagt förlag, kan ge uppslag till en diskussion om i vilken mån marknadstänkandet går att påverka och förändra. Detta historiska fallstudium ger dock inga klara svar på den frågan, utan kan tolkas på flera sätt. När jag träffade Cavefors påtalade han de stora skillnaderna mellan dagens bokmarknad och den där han verkade. Samtidigt var han mån om att framhålla bilden av sitt bokförlag som ekonomiskt lyckat, och i viss mån exklusivt. Det ligger uppenbarligen inte i förläggarens eget intresse att bekräfta den absoluta motsättningen mellan kulturellt och ekonomiskt kapital som Bourdieu beskriver.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Intervju med Bo Cavefors, 2010-01-27. I författarens ägo.
E-mailkorrespondens med Bo Cavefors januari-februari 2010. I författarens ägo.
Reklammaterial från Bo Cavefors Bokförlag AB.
Föredrag av Kjell Bohlund, 2009-09-11.
Föredrag av David Gedin, 2009-09-22.
Föredrag av Svante Weyler, 2009-10-22.

Tryckta källor och litteratur
Osignerad: ”Förlag som tar risker”, Aftonbladet, 1959-06-08.
Osignerad: ”En översättares missöde”, Aftonbladet, 1959-09-11.
Osignerad, utan titel, Aftonbladet, 1960-06-20.
Osignerad: ”Kul, frejdigt avantgarde nytt på förlagsfronten”, Ergo, 1959-11-28.
A-son, Christoph (1977) ”Samtal med förläggare Bo Cavefors: han säljer RAF av politiska skäl”, Linsen – med studenterna i fokus nr 9.
Osignerad: ”Bo Cavefors ger ut Strindberg i nyupplaga?”, Ny Dag, 1978-08-29.
Osignerad: ”Och apropå Lyrikklubben”, Stockholms-Tidningen, 1959-09-09.
Osignerad: ”Annorlunda om negrer”, Svenska Dagbladet, 1959-09-13.
Osignerad (1975) ”Ernst Jünger och hans krigsdagböcker”, Svensk Tidskrift, nr 10.
Alvesson, Mats & Kaj Sköldberg (1994) Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund, Studentlitteratur
Anderson, Chris (2007) The long tail. Stockholm: Bonnier fakta.
Andersson, Bo Inge: ”Bo Cavefors kan hjälpa terrorister”, Arbetet, 1978-07-17.
Andersson, Caj: ”Hans bokförlag läggs ner, men – Vem har sagt att Cavefors är knäckt!”, Vecko-Journalen, 1978-11-07.
Andersson, Nils & Henrik Björck (red.) (1994) Vad är idéhistoria? Perspektiv på ämnets identitet under sextio år. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
B.E: ”Sju vittnen berättar”, Nya Vägar. Organ för Ungdomens Fredsförbund, februari 1960.
Bengtsson, Göran, utan titel, Sydsvenska Dagbladet Snällposten, 1959-09-04.
Beyer, Nils: ”Brendan Behan på dålig svenska”, Stockholms-Tidningen, 1959-08-20.
Björk, Mårten (2005) Barnet som anark. En sociologisk analys av Barnsliga memoarer. PM i kursen ”Analys av livshistoriskt material”, Sociologiska institutionen, Lunds universitet.
Björkman, Margareta (red.) (1998) Böcker och bibliotek. Bokhistoriska texter Stockholm, Studentlitteratur.
Björkstén, Ingmar: ”Hotet från Lund. Bo Cavefors i helfigur”, Svenska Dagbladet,
1978-07-16.
Blanking, Sören: ”Sju studenter vittnar – ett blodigt dokument”, Södermanlands Nyheter, 1959-11-26.
Bokmarknaden 2008. Rapport från Svenska Förläggareföreningen (2008) Stockholm.
Bourdieu, Pierre (2000) Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Bourdieu, Pierre (1992) Texter om de intellektuella: En antologi. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Branke, Karlis (1978) ”Skattefritt och internationellt”, Vecko-Journalen nr 44.
Broady, Donald (red.) (1998) Kulturens fält: En antologi. Göteborg: Daidalos.
Broady, Donald (1991) Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. Stockholm: HLS, Högskolan för lärarutbildning.
Carlsson, Trygve: ”Från mörkrets och ljusets labyrinter”, Nerikes Allehanda, 1975-12-08.
Cavefors, Bo: ”En förläggares förklaring”, Aftonbladet, 1959-09-17.
Cavefors, Bo (1975) ”Replik till Sven Ove Hansson”, Tiden, nr. 9.
Cavefors, Bo (1996) Valpen som ung man. Malmö: Förlaget Svarta Fanor.
Darnton, Robert (1984) Boken i rännstenen. Stockholm, Ordfront.
Edenborg, Carl-Michael: ”Kejsaren är ju inte naken”, Aftonbladet, 2009-11-25.
En bok om böcker: Litteraturutredningens branschstudier: separat bilagedel 3 till Litteraturutredningens huvudbetänkande/1968 års litteraturutredning. (SOU 1972:80). Stockholm.
Escarpit, Robert (1970) Litteratursociologi. Stockholm: Wahlström & Widstrand.
Fagerström, Eskil: ”Processen mot Cavefors förlag 1979. Ovissheten skaver – trettio år senare”, Sydsvenskan, 2009-11-15.
Falk, Gunnar (1959): ”Behan och Delaney”, Teatern, nr 4.
Franzén, Lars-Olof: ”Spillror av en berättelse”, Mölndals-Posten, 1960-02-12.
Gedin, David (2004) Fältets herrar: framväxten av en modern författarroll: artonhundraåttiotalet.
Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Gidlund, Krister: ”Snabba cash. Bokbranschens problem beror inte på finanskrisen”, Dagens Nyheter, 2009-12-15.
Gidlund, Krister (2006) Släpp skrivandet loss! Bokutgivningens nya villkor, Hedemora: Gidlunds förlag.
Gidlund, Krister (2009) Bokförläggaren. Tillbakablickar på ett yrke. Hedemora: Gidlunds Förlag. Gidlund, Gertrud & Krister (2002) Ett litet bokförlag grundat 1968. Hedemora: Gidlunds Förlag.
Alfred Hauge: ”Ezra Pound i svensk tolkning”, Stavanger Aftenblad, 1960-06-22.
Hellbeck, Gösta, utan titel, Norrbottens-Kuriren, 1960-02-24.
Holmberg, Lillemor (1960) ”Om samhället och mördare”, Freden, nr 3.
Holme, Idar Magne & Bernt Krohn Solvang (1996) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Holmström, Bengt: ”En neger som vill skriva om negrer på negrers språk”, Kvällsposten Malmö, 1959-10-07.
Häggqvist, Arne (1960) ”Komet eller sputnik?”, Folket i bild nr 34.
Javala, Kersti: ”Konkurs hotar fyra bokförlag. Bo Cavefors, kvalitetsförläggare i konkurs: Böckerna pulseras ut och försvinner”, Vestmanlands Läns Tidning, 1978-11-28.
Jonsson, Lasse, utan rubrik, Östgöten, 1959-09-05.
Kim Il Sung (1975) Jucheidén och dess lysande segrar, Lund: Bo Cavefors Bokförlag AB.
Kovac, Miha (2007) “Reading the Texts on Book Publishing: A New Body of Knowledge about an Old Body of Knowledge”, Publishing Research Quarterly, Vol. 23.
L.B: ”Poet i nobelklass”, Uppsala Nya Tidning, 1959-11-28.
Larsdotter, Ylva och Fia Larsson (2007) Varje bok ska vara en gatsten – en studie av ideologiska bokförlag på det svenska litterära fältet. Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap, Bibliotekshögskolan i Borås 2007.
Lauritzon, Gun: ”Hur känns det idag då? Bo Cavefors”, Aftonbladet, 1978-07-17.
Ljunglöf, Lennart: ”En skamfläck för Frankrike”, 1960-11-19.
Lundkvist, Artur: ”Vägar till Ezra Pound”, Stockholms-Tidningen, 1959-11-17.
Lundkvist, Artur: ”Diktare bakom taggtråd”, Stockholms-Tidningen, 1960-09-19.
Lång, Helmer: ”Engelsk poesi”, Skånska Dagbladet, 1959-10-28.
Lönnroth, Lars (2009) Dörrar till främmande rum: Minnesfragment. Stockholm: Atlantis.
Moi, Toril (1996) Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell. Stockholm/Stehag:
Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Mortensen, Anders (red.) (2009) Litteraturens värden.
Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag Symposion.
Munch-Petersen, Erland (red.) (1989) Litteratursociologi: en antologi.
Ballerup: Bibliotekscentralen.
Murray, Simone (2004) Mixed media: feminist presses and publishing politics. London: Pluto.
Murray, Simone (2007) “Critically Mapping Research in Search of a Discipline”, Publishing Research Quarterly.
Olsson, Annika (2004) Att ge den andra sidan röst. Stockholm: Atlas.
Palmlund, Evald: ”Hjärtats slag i engelsk lyrik”, Kvällsposten, 1959-10-02.
Peterson, Bo (2003) Välja & sälja: om bokförläggarens nya roll under 1800-talet, då landet industrialiserades, tågen började rulla, elektriciteten förändrade läsvanorna, skolan byggdes ut och bokläsarna blev allt fler. Stockholm: Norstedts.
Peterson, Bo (2001) Brödrafolk och syskonfejder. Förlag och bokhandel i Norden 1750-2000 Stockholm.
Sandberg, Karl-Henrik: ”Brendan Behan – ett nytt stort namn i engelsk dramatik”, Arbetarbladet, 1959-08-17.
Sapiro, Gisèle (2003) ”The literary field between the state and the market”,
Poetics, vol. 31.
Sapiro, Gisèle (2003) ”Forms of politization in the French literary field”,
Theory and Society. vol. 32.
Schiffrin, André (2001) Förlag utan förläggare. Stockholm: Ordfront.
Sjögren, Henrik: ”Dramatiska nyheter på nytt förlag”, Kvällsposten Malmö, 1959-08-15.
Steiner, Ann (2006) I litteraturens mittfåra: Månadens bok och svensk bokmarknad under 1970-talet. Göteborg: Makadam.
Steiner, Ann (2009) Litteraturen i mediesamhället. Lund: Studentlitteratur.
Storey, John (2001) Cultural Theory and Popular Culture: An Introduction. Harlow, Essex: Pearson Education.
Svahnström, Bertil: ”Hitlers testamente”, Vecko-Posten, 1960-01-20.
Svedjedal, Johan (1996) Gurun och grottmannen och andra litteratursociologiska studier. Stockholm: Gedins förlag.
Svedjedal, Johan (1996) ”Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden”, Tidskrift för Litteraturvetenskap, nr 3-4.
Svedjedal, Johan (1994) Författare och förläggare. Hedemora: Gidlunds.
Svedjedal, Johan (2009) ”Förläggaren och det litterära värdet”.
Tijdschrift voor Skandinavistiek, vol. 30, nr. 1.
Yrlid, Rolf (1996) ”Den undflyende dokumentarismen. En granskning av hur den svenska dokumentarismen skildras i några litteraturhistoriska översikter och ett förslag till definition”, Tidskrift för Litteraturvetenskap, nr 1.
Åström, Anna: ”Bokförläggaren som satsar på Strindberg och Ulrike Meinhof”, Expressen, 1978-07-22.
Östling, Erik (1975), utan rubrik, Svensk Tidskrift, nr 10.

Internet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_I.Cavefors. Hämtad 2009-12-06.
http://caveforsposition.blogspot.com/2006/02. Hämtad 2009-12-06.
http://kulturjord.wordpress.com/2006/05/11/kulturgärningar-att%20minnas-2/.
Hämtad 2009-12-13.

”Bli din egen bokförläggare!”
http://www.radron.se/templates/Artikel%201031.aspx.
Hämtad 2 oktober 2009.

Cavling, Viggo: ”Med Slas, Böll och Meinhof i stallet”, Dagens Nyheter 2002-12-28.
http://www.dn.se/nyheter/med-slas-boll-och-meinhof-i-stallet-1.142877?rm=print. Hämtad 2009-12-13.

Eklöf, Jonas: ”Kärlek med förhinder”, Folket i Bild/Kulturfront, nr 10/04.
http://www.tidskrift.nu/artikel.php?Id=2495. Hämtad 2010-01-20.

Flink, Johannes: ”Cavefors om Cavefors”, Tidningen Kulturen, 2009-09-28.
http://www.tidningenkulturen.se/index.php/portr-mainmenu-51/litteratur.
Hämtad 2009-12-13.

Luthersson, Peter: ”Samhällsomstörtaren på Sandgatan 14”, Axess Magasin, odaterad.
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=82. Hämtad 2009-12-06.

Söderlund, Mats: ”Inför fasta bokpriser”, Dagens Nyheter 2009-11-23.
http://
www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/infor-fasta-bokpriser-1.999767. Hämtad 2010-02-14.

Några viktiga årtal i historien om Bo Cavefors Bokförlag
[i]

1959. Bo Cavefors Bokförlag grundas och ger under hösten ut pjäserna Den Dödsdömde och Gisslan av Brendan Behan, samt Doft av honung Shelagh Delaney, följt av bl.a. Ezra Pounds
Cantos I-XVII och ABC för läsare. Dessutom publiceras 7 algeriska studenters vittnesmål om tortyren i Frankrike, boken som enligt Cavefors själv inledde förlagets politiska utgivning.


1961. Ger ur Afrika berättar av Per Wästberg, som blir en succé, första delen av Salvador Dalís hemliga liv samt den första i en rad böcker av Stig Claesson, Från nya världen.

1966. Bo Cavefors flyttar från London till Staffanstorp i Skåne, och börjar driva förlaget därifrån.

1968. Ger ut Militärpolitiska skrifter av Mao Tse-Tung, som blir en storsäljare.

1972. Publicerar bl. a Marx’ Kapitalet och Vetandets arkeologi av Michel Foucault.

1975. Förlaget flyttar till Lund. Ger ut den nordkoreanska diktatorn Kim Il Sungs samlade skrifter och dessutom bl. a Röster ur förändringen av Wole Soyinka, senare Nobelpristagare i litteratur.

1977. Förlaget ger ut RAF: Texter i Sverige, Tyskland med flera länder.

1978. RAF-boken tas i beslag av tysk polis. Förlagets rättigheter till att ge ut Strindbergs samlade verk dras tillbaka av Statens Kulturråd.

1979. Polisen genomför en razzia mot förlaget och Bo Cavefors hem. Cavefors sitter häktad i nio dygn, misstänkt för ekonomiska oegentligheter.


1980. Bo Cavefors flyttar till Italien och fortsätter att ge ut böcker därifrån under nytt förlagsnamn. Han arbetar även som frilansskribent för svenska dagstidningar.
Förlaget sätts i konkurs. Bo Cavefors fälls för bokföringsbrott, men frias på övriga åtalspunkter.


1982. Åtalet läggs ned.

[1] http://www.tidskrift.nu/artikel.php?Id=2495 [2] http://www.tidningenkulturen.se/index.php/portr-mainmenu-51/litteratur [3] http://kulturjord.wordpress.com/2006/05/11/kulturgärningar-att%20minnas-2/ [4 http://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_I.Cavefors [5] Viggo Cavling: ”Med Slas, Böll och Meinhof i stallet”, Dagens Nyheter 2002-12-28. http://www.dn.se/nyheter/med-slas-boll-och-meinhof-i-stallet-1.142877?rmt =print. [6] Se t ex Ann Steiners bidrag i Mortensen, Anders (red.) (2009) Litteraturens värden.
Eslöv: Brutus Östlings bokförlag Symposion.
[7] Johan Svedjedal (2009) ”Förläggaren och det litterära värdet”. Tijdschrift voor Skandinavistiek, vol. 30, nr. 1. [8] Bokförlagets egentliga namn var Bo Cavefors Bokförlag AB, men i de dokument rörande förlaget som jag har tagit del av kallas det dessutom omväxlande Bo Cavefors bokförlag, Bo Cavefors förlag, Cavefors förlag etc. För variationens skull kommer jag att använda olika former av namnet i den löpande texten. [9] Se t ex Mats Söderlund: ”Inför fasta bokpriser”, Dagens Nyheter 2009-11-23.
http://
www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/infor-fasta-bokpriser-1.999767.
Hämtad 2010-02-14.
[10] Pierre Bourdieu(2000) Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag, s. 201. [11] Toril Moi (1996) Simone de Beauvoir. Hur man skapar en kvinnlig intellektuell. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, s. 25. [12] Ibid, s. 26. [13] Gisèle Sapiro (2003)”Forms of politization in the French literary field”,
Theory and Society 32, s. 634.
[14] Steiners exempel på kommersiella författare från dagens bokmarknad är Camilla Läckberg och Jan Guillou, medan hon är mer osäker på vilka som är samtidens outsiders. Willy Kyrklund och Ann Jäderlund är hennes förslag. S. 32. [15] Nils Andersson & Henrik Björck (red.) (1994) Vad är idéhistoria? Perspektiv på ämnets identitet under sextio år. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings bokförlag Symposion, s. 17. [16] Miha Kovac (2007) “Reading the Texts on Book Publishing: A New Body of Knowledge about an Old Body of Knowledge”, Publishing Research Quarterly, Vol. 23. [17] Simone Murray (2007) “Critically Mapping Research in Search of a Discipline”,
Publishing Research Quarterly.
[18] Idar Magne Holme & Bernt Krohn Solvang (1996) Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund, Studentlitteratur, s. 125. [19] Pierre Bourdieu (1992) Texter om de intellektuella: En antologi. Stockholm/Stehag:
Brutus Östlings Bokförlag Symposion, s. 147.
[20] Mats Alvesson & Kaj Sköldberg (1994) Tolkning och reflektion. Vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod. Lund, Studentlitteratur, s. 12. [21] År 1998 skrev Karin Kronström en c-uppsats i Bok- och bibliotekshistoria vid Lunds universitet, med titeln Bo Cavefors bokförlag – dess verksamhet och utgivning. Eftersom denna uppsats inte längre står att finna, vare sig hos författaren, universitetsinstitutionen eller hos Bo Cavefors själv, kan den väl med fog anses vara försvunnen.
I Mårten Björks Barnet som anark från 2005 görs en kortare sociologisk undersökning av Cavefors barndomsskildring Barnsliga memoarer. Denna text behandlar teman som sexualitet och utanförskap, tolkat utifrån boken och samtal med Cavefors. Cavefors förlagsverksamhet berörs alltså inte, men väl den ”exhibitionism” som återkommer som en refräng i det mesta som skrivits om och av honom under årens lopp.
[22] Robert Darnton (1984) Boken i rännstenen. Stockholm, Ordfront, s. 10. [23] Donald Broady (1991) Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. Stockholm, HLS, Högskolan för lärarutbildning, s. 266. [24] Bourdieu (2000), s. 18. [25]Ibid, s. 147. [26] ”Bokförläggare har alltid stoltserat med sin förmåga att klara balansgången mellan kraven på lönsamhet och på att utge läsvärda och angelägna böcker. På senare år, och i takt med att ägarstrukturen i branschen har förändrats, har den ekvationen satts ifråga.” Schiffrin, André (2001) Förlag utan förläggare. Stockholm: Ordfront, s. 14. [27] Gisèle Sapiro (2003b)”The literary field between the state and the market”,
Poetics, vol. 31, s. 441.
[28] Bourdieu (1992), s. 51. [29] Donald Broady (red.) (1998) Kulturens fält. En antologi. Göteborg: Daidalos, s. 16. [30] Bourdieu (1992), s. 50. [31] Johan Svedjedal (1994) Författare och förläggare. Hedemora: Gidlunds, s 25. [32] Bourdieu (2000), s. 71. [33] Johan Svedjedal (1996) ”Det litteratursociologiska perspektivet. Om en forskningstradition och dess grundantaganden”, Tidskrift för Litteraturvetenskap, nr 3-4, s. 10. [34] Lars Furudal: ”Litteratur och samhälle. Om litteratursociolgin och dess forskningsuppgifter” i Munch-Petersen, Erland (red.) (1989) Litteratursociologi: en antologi. Ballerup: Bibliotekscentralen, s. 192. [35] Robert Escarpit (1970) Litteratursociologi. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 13. [36] Furudal (1989), s. 194. [37] Svedjedal (1996), s. 7. [38] Ylva Larsdotter och Fia Larsson (2007) Varje bok ska vara en gatsten – en studie av ideologiska bokförlag på det svenska litterära fältet. Magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap, Bibliotekshögskolan i Borås 2007, s. 4. [39]Uppsatsförfattarna kallar sina studieobjekt ”ideologiska bokförlag.” I detta sammanhang definierar de ”ideologi” som ”en avvikande politisk (men inte parlamentarisk) eller samhällskritisk hållning som genomsyrar förlagets verksamhet”(s. 42.) Detta är inte en traditionell definition av ordet utan tycks vara författarnas egen förståelse av det. Av sammanhanget att döma verkar ”ideologi” för dem innebära ett slags idealism, i betydelsen att sätta andra värden framför de ekonomiska. För definitioner av begreppet ”ideologi”, se John Storey (2001) Cultural Theory and Popular Culture: An Introduction.
Harlow, Essex: Pearson Education, s. 46.
[40] Simone Murray (2004) Mixed media: feminist presses and publishing politics.
London: Pluto, s. 215.
[41]Ibid, s. 10. [42] Murray (2004), s. 215. [43] Ibid, s. 25. [44] Annika Olsson (2004) Att ge den andra sidan röst. Stockholm: Atlas, s. 56. [45] Ibid. [46] Bourdieu (2000), s. 201. [47] Bourdieu (1992), s. 11. [48] Sapiro (2003a), s. 634. [49] Bourdieu (2000), s. 200. [50] Sapiro (2003a), s. 633. [51] Moi (1996), s. 25. [52]Ibid, s. 26. [53] Steiners exempel på kommersiella författare från dagens bokmarknad är Camilla Läckberg och Jan Guillou, medan hon är mer osäker på vilka som är samtidens outsiders. Willy Kyrklund och Ann Jäderlund är hennes förslag. S. 32. [54] Ann Steiner (2009) Litteraturen i mediesamhället. Lund: Studentlitteratur, s. 34. [55] Bourdieu (2000), s. 109. [56] Ibid, s. 110. [57] Sapiro (2003a) s. 643. [58] Ibid, s. 638. [59]Ibid, s. 635. [60] Bourdieu (2000), s. 133. [61] Bourdieu (2000), 115. [62] Se t ex ”Bli din egen bokförläggare!” http://www.radron.se/templates/Artikel%201031.aspx. [63] Kjell Bohlund, 11 september 2009. [64]Bo Peterson (2003) Välja och sälja Stockholm: Norstedts, s. 68. [65] Bourdieu (1992), s. 315. [66] Ibid, s. 146 [67] Bo Peterson ”Förlag och förläggare – en historisk bakgrund” i Björkman, Margareta (red.) (1998) Böcker och bibliotek. Bokhistoriska texter Stockholm, Studentlitteratur, s. 152. [68] Svedjedal (1994), s. 12. [69] David Gedin, 22 september 2009. [70] Peterson (1998), s. 150. [71] Olsson (2004), s.11. [72] Rolf Yrlid (1996) ”Den undflyende dokumentarismen. En granskning av hur den svenska dokumentarismen skildras i några litteraturhistoriska översikter och ett förslag till definition”, Tidskrift för Litteraturvetenskap, nr 1, s. 96. [73] Ann Steiner (2006) I litteraturens mittfåra. Månadens bok och svensk bokmarknad under 1970-talet
Uddevalla: Makadam förlag, s. 9.
[74] SOU 1972:80, s. 212 ff. [75] Johan Svedjesal (1996) Gurun och grottmannen och andra litteratursociologiska studier.
Stockholm: Gedins förlag, s. 70.
[76] Krister Gidlund (2006) Släpp skrivandet loss! Bokutgivningens nya villkor,
Hedemora: Gidlunds förlag, s. 16.
[77] Bo Peterson (2001) Brödrafolk och syskonfejder. Förlag och bokhandel i Norden 1750-2000 Stockholm, s. 9. [78] Gidlund (2006), s. 16. [79] Per I. Gedin (1997) Litteraturen i verkligheten. Om bokens historia och framtid,
Stockholm: Rabén Prisma, s. 105.
[80] ”Av kulturansvar blev kommers”, skriver Krister Gidlund apropå avregleringarna (Gidlund 2002, s. 130). Per I Gedin menar tvärtom att ”[d]en enda oro som branschen kände var de privilegierades oro, nämligen att den hundraåriga skyddsmuren av etableringskontroll, kommissionssystem och framförallt de fasta bruttopriserna började vackla.”
(Gedin 1997, 106.)
[81] Gedin (1997), s. 106. [82] Krister Gidlund (2009) Bokförläggaren. Tillbakablickar på ett yrke.
Hedemora: Gidlunds Förlag, s. 7.
[83] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [84] Jfr Gertrud & Krister Gidlund (2002) Ett litet bokförlag grundat 1968.
Hedemora: Gidlunds Förlag.
[85] Ibid, s. 25. [86] André Schiffrin (2001) Förlag utan förläggare. Stockholm: Ordfront, s. 14. [87] Bokmarknaden 2008. Rapport från Svenska Förläggareföreningen (2008) Stockholm, s. 22. [88] Ibid, s. 18. [89] Anderson, Chris (2007) The long tail. Stockholm: Bonnier fakta, s. 15. [90] Intervju med Bo I. Cavefors, 2009-01-27. [91] Ibid. [92] HHHHenHenrik Sjögren, utan titel, Kvällsposten Malmö, 1959-0.-15 [93] Arne Häggqvist (1960) ”Komet eller sputnik?”, Folket i bild nr 34. [94] Lillemor Holmberg (1960) ”Om samhället och mördare”, Freden, nr 3. [95] Alfred Hauge: ”Ezra Pound i svensk tolkning”, Stavanger Aftenblad, 1960-06-22. [96] Bourdieu (1992), s. 66. [97] Bo Cavefors (1996) Valpen som ung man. Malmö: Förlaget Svarta Fanor, s. 39. [98] Häggqvist (1960) [99] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [100] Ibid. [101] Lasse Jonsson, utan rubrik, Östgöten, 1959-09-05. [102] Se t ex: Osignerad: ”Annorlunda om negrer”, Svenska Dagbladet, 1959-09-13
samt Lars-Olof Franzén: ”Spillror av en berättelse”, Mölndals-Posten, 1960-02-12.
[103] Gunnar Falk (1959): ”Behan och Delaney”, Teatern, nr 4. [104] Osignerad: ”Förlag som tar risker”, Aftonbladet, 1959-06-08. [105] Osignerad, utan titel, Aftonbladet, 1960-06-20. [106] Ibid, s. 638. [107] Ibid, s. 115. [108] Osignerad (1975) ”Ernst Jünger och hans krigsdagböcker”, Svensk Tidskrift, nr 10. [109] Nils Beyer: ”Brendan Behan på dålig svenska”, Stockholms-Tidningen, 1959-08-20. [110] Henrik Sjögren: ”Dramatiska nyheter på nytt förlag”, Kvällsposten Malmö, 1959-08-15. [111] Karlis Branke: ”Skattefritt och internationellt”, Vecko-Journalen nr 44, 1978. [112] Gidlund (2002), s. 136. [113] Se t ex Osignerad: ”Kul, frejdigt avantgarde nytt på förlagsfronten”, Ergo, 1959-11-28 och Artur Lundkvist: ”Diktare bakom taggtråd”, Stockholms-Tidningen, 1960-09-19. [114] Bourdieu (1992), s. 46. [115] Kersti Javala: ”Konkurs hotar fyra bokförlag. Bo Cavefors, kvalitetsförläggare i konkurs: Böckerna pulseras ut och försvinner”, Vestmanlands Läns Tidning, 1978-11-28. [116] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [117] Svedjedal (1994), s. 24. [118] Intervju med Bo Cavefors, 2010-01-27. [119] Ibid.. [120] Svedjedal, (1996), s. 74. [121] Se t ex L.B: ”Poet i nobelklass”, Uppsala Nya Tidning, 1959-11-28. [122] Lundkvist, Artur: ”Vägar till Ezra Pound”, Stockholms-Tidningen 1959-11-17. [123] Bourdieu (1992), s. 44. [124]Osignerad (1975) ”Ernst Jünger och hans krigsdagböcker”, Svensk Tidskrift, nr 10. [125] Trygve Carlsson, ”Från mörkrets och ljusets labyrinter”, Nerikes Allehanda, 1975-12-08. [126]Intervju med Bo I. Cavefors 2010-01-27. [127] Steiner (2009), s. 34. [128] Intervju med Bo I. Cavefors 2010-01-27. [129] Bourdieu (2000), s. 201. [130] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27 [131] Se t ex Bo Cavefors: ”En förläggares förklaring”, Aftonbladet, 1959-09-17. [132] Cavling 2002-12-28. [133] Bourdieu (1992), s. 46. [134] Bo Cavefors (1975) ”Replik till Sven Ove Hansson”, Tiden, nr. 9. [135] Se t ex Carl-Michael Edenborg: ”Kejsaren är ju inte naken”,
Aftonbladet, 2009-11-25.
[136] Se t ex Krister Gidlund: ”Snabba cash. Bokbranschens problem beror inte på finanskrisen”, Dagens Nyheter, 2009-12-15. [137] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [138]Olsson (2004), s. 79. [139] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [140] B.E: ”Sju vittnen berättar”, Nya Vägar. Organ för Ungdomens Fredsförbund,
februari 1960.
[141] Sören Blanking: ”Sju studenter vittnar – ett blodigt document”, Södermanlands Nyheter, 1959 11-26. Denna artikel förekom, med smärre förändringar, i minst fem tidningar. [142] Lennart Ljunglöf: ”En skamfläck för Frankrike”, 1960-11-19. [143] Svahnström, Bertil: ”Hitlers testamente”, Vecko-Posten, 1960-01-20. [144] Gösta Hellbeck, utan titel, Norrbottens-Kuriren, 1960-02-24. [145] Osignerad: ”Annorlunda om negrer”, Svenska Dagbladet, 1959-09-13. [146] Bengt Holmström: ”En neger som vill skriva om negrer på negrers språk”, Kvällsposten Malmö, 1959-10-07. [147] Peter Luthersson: ”Samhällsomstörtaren på Sandgatan 14”, Axess Magasin, odaterad. http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=82. Hämtad 2009-12-06. [148] Lars Lönnroth(2009) Dörrar till främmande rum: Minnesfragment. Stockholm: Atlantis, s. 127 [149] Erik Östling (1975), utan rubrik, Svensk Tidskrift, nr 10. [150] Kim Il Sung (1975) Jucheidén och dess lysande segrar, Lund: Bo Cavefors Bokförlag AB. [151] Gun Lauritzon: ”Hur känns det idag då? Bo Cavefors”, Aftonbladet, 1978-07-17. [152] Bo Cavefors (1996) Valpen som ung man. Malmö: Förlaget Svarta Fanor, s. 60. [153] Osignerad: ”Bo Cavefors ger ut Strindberg i nyupplaga?”, Ny Dag, 1978-08-25. [154] Ibid. [155] Ingmar Björkstén: ”Hotet från Lund. Bo Cavefors i helfigur”,
Svenska Dagbladet, 1978-07-16.
[156] A-son, Christoph: ”Samtal med förläggare Bo Cavefors: han säljer RAF av politiska skäl”, Linsen – med studenterna i fokus nr 9, 1977. [157] Häggqvist, Arne: ”Komet eller sputnik?”, Folket i bild nr 34, 1960. [158] Murray (2004), s. 113. [159] Ibid, s. 120. [160] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [161] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [162] Ibid. [163] Bourdieu (2000), s.140. [164] Opublicerat reklammaterial från Bo Cavefors Bokförlag AB, november 1968. [165] Intervju med Bo Cavefors, 2010-01-27. [166] Opublicerat reklammaterial från Bo Cavefors Bokförlag AB, november 1969. [167] Sjögren, Henrik: ”Dramatiska nyheter på nytt förlag”, Kvällsposten Malmö, 1959-08-15. [168] Palmlund, Evald: “Hjärtats slag I engelsk lyrik”, Kvällsposten Malmö, 1959-10-04. [169] Opublicerat reklammaterial från Bo Cavefors Bokförlag AB, november 1962. [170] Javala, 1978-11-28. [171] Javala, 1978-11-28. [172] Intervju med Bo Cavefors 2010-01-27. [173] Gun Lauritzon: ”Hur känns det idag då? Bo Cavefors”, Aftonbladet, 1978-07-17. [174] Bo Inge Andersson: ”Bo Cavefors kan hjälpa terrorister”, Arbetet, 1978-07-17. [175] Bourdieu (2000), s. 384. [176] Ingmar Björkstén: ”Hotet från Lund. Bo Cavefors i helfigur”, Svenska Dagbladet, [177] Se t ex Jonas Eklöf: ”Kärlek med förhinder”, Folket i Bild/Kulturfront, nr 10/04. http://www.tidskrift.nu/artikel.php?Id=2495. [178] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [179] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [180] Ibid. [181] Ibid. [182] Krister Gidlund: ”Snabba cash. Bokbranschens problem beror inte på finanskrisen”, Dagens Nyheter, 2009-12-15. [183] Detta förhållande kritiserades också av Svante Weyler i hans föreläsning i kursen förlagsvetenskap 2009-10-22. [184] Intervju med Bo I. Cavefors, 2010-01-27. [185] Se t ex Bo Cavefors, 1959-09-17. [186] Javala, 1978-11-28. [187] Björkstén, 1978-07-16. [188] Cavling, 2002-12-28. [189]Sapiro (2003b), s. 639.

[i]
Upplägget och delar av informationen är inhämtade från Fagerström, Eskil: ”Processen mot Cavefors förlag 1979. Ovissheten skaver – trettio år senare”, Sydsvenskan, 2009-11-15.

Illustration: Ragni Svensson, 2010.


Copyright©Ragni Svensson 2010.